Those three little words - f.s

Del 24

"Så Maja, berätta vem den här killen du umgås med är! Du verkar ju så upptagen med honom hela tiden", uppmanade mamma när vi hade slagit oss ner vid ett bord inne på espresso house i Täby centrum efter en lång shoppingrunda. Jag skrattade till väldigt nervöst och började tänka ut hur jag på smidigast och bästa sätt skulle förklara för mamma vem Felix var och vad han höll på med.

"Han heter Felix och är en av Lovisas kompisar typ, alltså han och Lovisa har i evigheter varit typ bästa vänner och ja", sa jag som hastigast för att sedan slänga min blick runtom mig som en extra koll att det inte befann sig så värst mycket ungdomar eller barn runtom mig. Det skulle nämligen inte vara så passade om jag skulle slänga ur mig något och sedan att någon av Felix fans skulle höra det.

"Och vem är den här Felix? Vad gör han? Hur gammal är han? Vart kommer han ifrån?" frågade mamma entusiastiskt. Hon brukade i vanliga fall knappt bry sig om mig, eller det var klart hon brydde sig men inte i den här utsträckningen som han gjorde nu. Fast det kanske var för att det nu var en kille som var inblandad i det hela och därför var hon lite överbeskyddande. Hon visste mitt agerande runt kärlek men hon ville nog ändå kolla av så att jag inte hamnade i trubbel eller fel sällskap.

"Han är ett år äldre än mig, går på gymnasiet och är typ en helt vanlig kille som gillar musik, dans och sånt. Han bor någonstans i närheten av Lovisa tror jag och är väldigt snäll", log jag och försökte undanhålla hans kändisskap lite. Jag ljög inte för mamma eller så, jag bara valde att helt enkelt inte berätta hela historien om honom och att han faktiskt var en av Sveriges mest omtalade killar i vår ålder.

"Han går alltså på gymnasiet?" Mamma fortsatte att ställa frågor och därför var det bara för mig att svara på dem.

"Ja", nickade jag och tog en klunk ur min frapino som mamma hade bjudit mig på.

"Hur lärde ni känna varandra?" undrade hon.

"Mamma kan du snälla sluta fråga om honom? Han är inte kriminell, han är inte elak, han är inte konstig, han är en helt vanlig kille och vi är bara vänner - inget mer. Du behöver inte fråga ut mig precis som om det här vore ett polisförhör", röt jag ifrån när jag hade fått nog av hennes frågor. Mamma var helt otrolig, hon trodde att bara för att jag nu helt plötsligt hade fått umgänge som var manligt så skulle jag helt plötsligt utveckla något slags förhållande, vilket jag inte hade några planer som helst på. Mina planer var snarare att behålla en trygg och fin vänskap inget mer för förhållanden var något jag på riktigt var allergisk mot.

"Jag är bara nyfiken ju hjärtis, jag vill bara att den här killen ska vara för ditt eget bästa och att du inte råkar göra något du helt plötsligt ångrar", försvarade sig mamma med och tittade lite bekymrat på mig.

"Felix är hur snäll som helst så snälla, sluta oroa dig", sa jag surt och gav henne en ilsken blick.