Those three little words - f.s

Del 9

Majas perspektiv:

För andra dagen på inte alls länge så gick jag inne i stan tillsammans med Liv och hennes kompisar. Under hela dagen i skolan hade hon tjatat på mig att jag skulle följa med in till stan för att möjligtvis träffa killarna och kanske till och med shoppa något. Jag hade dock ingen större lust till att varken shoppa eller försöka träffa killarna. Allt kändes bara så konstigt när jag hade fått hört från Lovisa att hon först och främst hade haft något med Oscar en kortare period och sedan var väldigt nära vän med både Felix och Ogge. Det konstiga var dock att jag aldrig hade blivit introducerad till dem eller fått chansen att bli bjuden på samma fest som dem till exempel.

"Maja vem är din favorit i bandet då?" frågade Cornelia och slängde med sitt blonda hår samtidigt som hon krokade fast sin arm i min så att vi gick armkrok. Vi befann oss nu på Hötorget men vi skulle så småningom ta oss vidare bort mot Östermalm. Vi hade dock stannat här för att en av tjejerna skulle köpa något inne på american apparel som låg här i närheten.

"Jag vet inte? Typ Oscar skulle jag väl tro", svarade jag men ångrade mig genast när jag hade sagt det då jag kom ihåg Lovisas ord. Hon hade ju haft något med honom.

"Åh jag gillar också honom! Han är så söt", jublade hon och sken upp i ett stort leende, förmodligen för att vi hade något gemensamt med varandra. En ganska stel tystnad spred sig över oss när vi vandrade efter de andra tjejerna längst gatorna i innerstan. Våra armar var fortfarande krokade i varandra och för att klara mig igenom lidandet av den extremt stela stämningen så tittade jag på människorna som vimlade runt bland oss.

Tyst suckade jag för mig själv, kunde vi inte ta tunnelbanan istället för att gå genom vad som kändes som hela Stockholm? Det hade för det första gått mycket fortare och sparat på våra ben. Sedan så kostade det inget extra för mig eftersom jag hade fått mitt SL-kort från skolan och förmodligen så hade de andra tjejerna fått precis likadant för vad jag hade hört så erbjöd deras skola också gratis buss och tunnelbanekort.

"Hallå där borta är ju killarna!" tjöt någon av tjejerna längre fram men jag kunde inte inte riktigt höra vem det var. Ännu en tung suck gick ur mig. Nu skulle de väl skämma ut sig helt totalt för killarna också och då skulle jag också bli klassad som en av de som "skämde ut sig". Inte för att de skulle komma ihåg mig men ändå. Snabbt rörde alla sig åt deras håll och när de grupperade sig runt dem så ställde jag mig lite åt sidan för att inte störa. De förtjänade att snacka med dem före mig eftersom jag inte var något extremt fan, fast det berodde väl på vem man jämförde med. Jag såg mig själv inte som en extrem "foooer" i alla fall. För att vara helt ärlig så hade jag nästan ledsnat lite på dem efter Livs eviga tjat om dem.

"Hallå Maja kom nu och krama Oscar jag vet att du vill det!" ropade Liv och slet tag i min arm för att dra mig in i klungan. Jag blängde irriterat på henne och följde motvilligt med henne in bland de andra. När jag hade ställt mig bland alla så fick jag genast ögonkontakt med Felix som tittade förvånat på mig men vände bort blicken efter en väldigt kort stund. Det var precis som att han kände igen mig. Jag hade nästan hoppats på att han inte skulle göra det efter hur mycket jag skämde ut mig inför honom på tunnelbanan.

"Oscar, Maja vill också ha en kram", sa Liv och knuffade in mig i honom. Han tittade förvånat på mig och gav mig en av de stelaste kramarna jag någonsin fått under min livstid. Den var till och med stelare än kramen jag utbytte med mitt ex på en fest här om veckan och det kan jag säga var höjdpunkten av stelhet.

När kramen äntligen var slut så traskade jag tillbaka till Liv som stod med hennes mobilkamera i högsta hugg och fotograferade hennes vänner som kramade killarna. Jag suckade återigen, vilket blev en av mina hundrade suckar bara idag och sedan plockade jag fram min telefon. Ganska direkt så försvann jag in i telefonens värld, det var instagram, Twitter och Facebook som kollades igenom.

"Ska du inte ta tillfället i akt att krama de andra också nu när du äntligen fått chansen? Du har ju längtat så mycket efter detta", försökte Liv. Irriterat tryckte jag ner min mobil i bakfickan och gick mot min vilja mot Felix som inte var upptagen med att krama eller ta bild med någon tjej.

"Hej, Maja var det väl?" undrade han när jag närmade honom. Jag bet insidan på min kind hårt och försökte att le ett så normalt leende som möjligt.

"Hej Felix, ja jag heter Maja", svarade jag försiktigt.

"Varför berättade du inte att du var en foooer när vi träffades här om dagen?" frågade han och gav mig en minst lika stel kram som Oscar hade gett mig. Den här slog dock inte den.

"Du frågade aldrig", flinade jag och ställde mig framför honom. Han skrattade till och skakade på huvudet precis som om jag vore en idiot och grubblade en aning på hur han skulle fortsätta detta utan att det skulle bli stel stämning.

"Du har en poäng i det faktiskt." Han log nästan lite blygt åt mig och det fick mig nästan att undra vad Lovisa hade sagt till honom om mig. Säkert hade hon sagt något jätte pinsamt och fått mig att framstå som världens största fan av honom eller sagt att jag hade världens crush på honom. Vilket jag i och för sig hade haft en gång i tiden.

"Fortfarande känns det som att vi har träffats fler gånger, jag håller fast vid det!" Han fortsatte att prata på med mig och det fick mig att bli lite nervös över vad Liv skulle säga efter det här eftersom hon var väldigt avundsjuk av sig.

"Ja, vi pratade ju i telefon här om dagen och sedan så följer du mig på Twitter och har gjort det sedan typ sommaren 2013 så om du har läst din timeline någon gång så har du förmodligen sett mig där öppna upp mig om hela mitt liv. Eller mina fylletweets eller mina tweets om att jag är bakis och vill ha skräpmat dagen efter en fest", sa jag och ångrade mig direkt efteråt. Jag ångrade typ allt jag sade till honom för det kändes bara stelt att torrprata om allt och ingenting.

"Sant", svarade han lite osäkert och fortsatte att studera mig på precis samma sätt som han hade studerat mig på tunnelbanan här om dagen.

"Jo, förresten så kanske du såg mig utanför pizzerian för jag gick dit med Lovisa när du och hon egentligen skulle gå med varandra", sa jag.

"Juste, då såg jag dig också. Det kommer jag ihåg nu i efterhand och då nämnde faktiskt hon ditt namn." Han tittade sig om sig och såg att de andra killarna hade börjat röra sig bortåt. Kort efter det sade han hejdå och sprang ikapp sina vänner som traskade iväg från honom. Jag gick istället tillbaka till Liv som stod med hennes vänner som nu hade samlats ihop till en grupp igen. De alla tittade på mig när jag slöt upp vid deras sida och det fick mig nästan att bli lite osäker. Nu skulle väl alla börja prata om att jag hade haft ett litet samtal med Felix eller något annat som handlade om just det här mötet.

"Du och Felix verkade ha ett trevligt samtal", sa Liv och alla hennes tjejkompisar nickade instämmande. Precis som jag trodde så skulle de dra upp detta.

"Va?" var det enda som flög ur mig.

"Ja, du och Felix pratade ovanligt länge med varandra. Man brukar knappt få en minut ensam med alla killarna tillsammans, nu fick du typ fem minuter ensam med bara Felix. Ni pratade så länge att han till och med glömde bort att följa med de andra killarna", sa någon av tjejerna jag för tillfället hade tappat namnet på.

"Jaha, jag tänkte inte ens på det", ljög jag för att slingra mig ur detta.

"Han gjorde det bara för att han tyckte du var snygg, han flirtar alltid med tjejer han tycker är snygga även fast han har flickvän. Så snälla, känn dig inte speciell. Han är redan upptagen", muttrade en av tjejerna avundsjukt och slet med sig sin vän och gick iväg.

"Oj vad sur hon blev då." Var det sista jag sade innan jag gick därifrån lite smått irriterat.