Those three little words - f.s

Del 39

Majas perspektiv:

Jag låg med Felix armar slingrade om mina höfter i soffan och tittade på en slumpvald film från netflix. Vad filmen hette hade jag inte lagt på minnet och den var inte direkt någon höjdare. Jag hade sett bättre filmer i mitt liv. Felix verkade tycka precis samma sak som mig, därför hade han fullt upp med att rita små cirkulära mönster på min hud som blottades lite lätt i glipan mellan tröjkanten och byxkanten just vid höftbenet. Det var ganska mysigt att bara ligga sådär i hans famn och känna mig ompysslad men fortfarande så kändes det lite konstigt. Jag visste nämligen om hans historia med Amanda, därför kunde jag inte undgå att tänka på att han hade gjort precis samma sak tillsammans med henne.

"Felix?" frågade jag samtidigt som jag gjorde ett tafatt försök till att vända mig om så att jag låg med min mage mot hans istället för min rygg mot hans mage. Han svarade mig med ett dovt hummande ljud, inget mer men jag tolkade det som ett ja.

"Vad var det som fick dig att välja mig framför Amanda? Vad var det med mig som gjorde mig mer speciell?" undrade jag och tittade upp lite lätt på honom. Hans händer som tidigare hade legat placerade om mina höfter hade han flyttat upp och försiktigt flyttade han en liten hårslinga som han tyckte låg på fel plats till bakom mitt öra. Med ett svagt leende tittade han sedan på mig.

"Maja, om du bara visste vad det var jag föll för hos dig", började han och tittade på mig med en lycklig blick. Så lycklig som han var eller som han försökte vara hade jag aldrig sett honom vara tidigare. Jag visste inte om det var ett enkelt skådespel för att jag skulle bli glad av hans leende eller om det verkligen var på riktigt, att han var så lycklig som han verkade.

"Du och Amanda är raka motsatserna till varandra bokstavligen, både utseendemässigt, till personligheten och till intressen. Hon är ganska tyst, tillbakadragen, gillar att ligga hemma en fredag och titta på film medan du alltid har fart och fläkt runt dig, hela tiden är det något nytt projekt på gång eller någon ny fest som ska besökas", började han och förklarade lite kort om våra intressen som inte alls var detsamma. Av det lilla jag hade sett Amanda hade jag trott att hon var en sådan som var precis som jag - som älskade utelivet men ack så fel jag hade om det.

"Jag gillade att hon var lugn av sig, gillade att stanna hemma och sånt för det var säkert medan med dig så är det hela tiden ett nytt äventyr på något sätt", fortsatte han.

"Utseendet har jag inget att påpeka om, jag tycker att ni båda är riktigt vackra tjejer och alla tjejer är fina på sitt sätt, även fast det finns de som har det där lilla extra i ens ögon. Det som jag tycker är det "lilla extra" behöver inte vara detsamma för någon annan. I mina ögon har du i alla fall det lilla extra." Hans ord fick mig att börja rodna ofantligt mycket. Jag var inte van vid att folk gav mig komplimanger på det här sättet och speciellt inte av killar.

"Ja och sedan tyckte jag du verkade intressant, jag ville lära känna dig, se vad som gömde sig där bakom det fina skalet. Nu när jag har lärt känna dig så är du verkligen speciell på alla sätt och vis, på ett positivt sätt. Jag vet inte vad jag mer ska säga än att du är en fin människa och en riktig glädjespridare enligt mig", sa han slutligen och tittade mig rätt i ögonen. Mina kinder var förmodligen rosiga av rodnad men nu kunde jag inte bry mig mindre. Det enda jag hade i fokus var Felix.

"Och tro mig nu Maja, allt jag sade är på riktigt, du är speciell, vacker och en riktigt fin tjej", sa han och kysste min panna.

"Men hur kunde du så snabbt bara vända Amanda ryggen, hon var ju ändå din första riktiga kärlek?"

"Maja du behöver inte oroa dig om Amanda. Jag har inga känslor för henne längre då min och hennes lilla kärlekshistoria är färdigskriven, precis som jag berättade tidigare. Hon är inte en del av mitt liv längre och jag tittar därför inte tillbaka på den tiden mer än med ett leende. Jag var lycklig med henne så länge det varade men med dig är jag ännu lyckligare." Han lät sina fingertoppar snudda vid min panna, precis vid hårfästet och när han lät dem vandra ut i mitt hår rös hela jag till av hans beröring.

"Jag är också lycklig med dig", mumlade jag och sneglade upp på honom och läpparna som jag så gärna skulle vilja känna mot mina men det fick bli en annan gång. Nu njöt jag av hans närhet och att han faktiskt var här med mig i detta tillfället.