Those three little words - f.s

Del 5

Jag gick från tunnelbanestationen där jag hade hoppat av för att möta upp Lovisa. Hon och jag hade enda sedan vi var små varit bästa vänner och gått i samma klass samt bott bredvid varandra men när vi skulle börja på högstadiet så flyttade hon med hennes familj från där vi bodde till andra sidan stan. Allt det betydde att vi inte alls hade samma tid för varandra men vi försökte ändå att träffa varandra så mycket som vi bara kunde. Det gick inte alltid sådär superbra då hon hade ett fullspäckat schema själv och även jag. Hela tiden var det saker som kom emellan som till exempel skolan eller träningar.

"MAJA!" Lovisa ropade på mig och kom springande och hennes blonda yviga hår fläktade i vinden när hon tog några språng mot mig från där hon stod med någon lite längre person med ryggen vänd mot mig. Innan jag visste ordet av det hade hon lindat armarna om mig och höll mig tätt intill sig.

"Åh äntligen är du här! Jag har saknat dig så mycket", sa hon samtidigt som hon höll om mig. Jag tryckte henne ännu lite närmre mig och log mot hennes axel där mitt huvud låg vilat. Det var helt galet hur mycket jag hade saknat henne utan att tänkt på det, eller det var väl klart att jag hade saknat henne men det var inte så märkbart. Det var inte förrän nu som jag verkligen insåg att jag hade saknat henne så mycket som jag gjort.

"Jag har saknat dig med! Är så glad att vi fick en lucka i schemat", log jag och släppte lite på henne för att sedan snegla över till den personen som hon hade pratat med innan jag kom fram till pizzerian där vi skulle äta middag tillsammans. Grejen var bara den att det inte fanns någon där. Den personen hade gått upp i rök.

"Vem var du här med innan?" frågade jag fundersamt. Hon skrattade till.

"Felix, han bor här i närheten så han passade på att säga hej när han gick från bussen", svarade hon och krokade fast hennes arm i min och drog med mig in i värmen. Direkt när vi kom in så slog doften av pizza mot mig och det var inte förrän då jag kände hur hungrig jag var.

"Men han kunde ju inte äta med dig?" Jag tittade på Lovisa som fortfarande hade hennes arm fastkrokad i min.

"Jo, han kunde men han orkade typ inte göra det eller något. Han sa dock inte varför men han var typ mest bara trött efter helgen", sa hon och ställde sig vid disken och började prata med han som hade pizzerian. Under förra sommaren hade vi varit stammis här så vi hade vår specialpizza som vi alltid beställde varenda gång vi besökte det här stället och idag var inget undantag.

"Min kompis och hennes kompisar var inne i stan för att försöka träffa honom idag men vad jag hörde så missade de typ honom men träffade de andra i bandet." Jag gick och slog mig ner vid bordet där vi alltid brukade sitta och Lovisa hängde genast på efter att hon betalat för oss båda. Vi brukade dela upp det så att hon betalade ena gången och jag andra. Det jämnade ändå alltid ut sig i slutändan.

"Just det! Jag glömmer ju alltid att du gillar hans band", skrattade hon fram och hängde av sig jackan över stolen.

"Nästa gång kanske jag ska be honom att stanna?" Lovisa tittade på mig och jag skakade genast på huvudet.

"Nej, fatta vad stelt och säga typ; hej jag är din bästa kompis, bästa kompis och jag tycker om dig och ditt band. Förresten så är du min favorit i bandet", sa jag och såg en bild framför mig hur det skulle se ut om det hände. Jag kunde se framför mig det stela leendet som skulle bildas på Felix läppar och Lovisa som skulle stå bredvid och skämmas över mig.

"Det kanske du har rätt i", svarade hon och fnissade till.

"Men är Felix din favorit av de fyra sköna grabbarna?" frågade hon lite smått chockat. Eftersom hon kände Felix så hade hon även träffat på de andra också och av vad jag kunde minnas så var hon och Ogge väldigt nära vänner också.