Those three little words - f.s

Del 17

Majas Perspektiv
Jag kollade upp på Felix där han satt jämte mig på det nästa precis rengjorda dansgolvet.

"Men om vi gör tvärt om då, och sätter bordet på andra sidan?" Felix pekade med vänster hand på pappret vi hade framför oss som var en karta över planlösningen till lokalen där Lovisas fest skulle vara om närmare en vecka. Hans högra hand låg emellan oss ihop flätad med min, samtidigt som han strök med tummen över min hand. Jag nickade åt hans fråga och det fick vara nog som svar för den här gången.

Felix och jag hade inte förrän nu haft chansen att sätta oss ner och verkligen tänka över hur vi skulle ha det på festen vi skulle anordna till Lovisa. Både han och jag hade varit upptagna med annat den senaste tide. Med det menat - att vi har haft fullt upp med att umgås med alla de andra killarna at vi knappt hade hunnit tänka igenom något. Jag ville göra hela den här festen för Lovisa perfekt och som det lät på Felix så ville han precis likadant. Hur vi skulle göra den så fantastisk som tänkt hade jag dock inte riktigt räknat ut eftersom jag personligen inte var den bästa på att göra i ordning fester, jag var mer bra på att vara där. 

"Men det blir bra, då ber jag pappa köra ditt alla möbler på torsdag", sa Felix. Jag nickade som svar igen och då tittade Felix väldigt undrande på mig. Han rynkade ihop i princip hela sin panna och såg nästan lite bekymrad ut för en sekund.

"Har det hänt något, du har varit så borta idag?" frågade han försiktigt innan han drog mig närmare.

"Lite mycket och tänka på men inget speciellt", svarade jag enkelt. Jag hade ingen lust att stå här mitt framför honom och prata om alla mina problem som jag hade med Liv och med alla andra människor runt mig.

"Vad det än handlar om så kommer det ordna sig ska du du se", sa Felix och försökte på sig ett leende innan han drog in mig i en stor kram. Jag började skratta, men fort slingrade jag mina armar runt honom och gosade in mig i hans tjocktröja. Varför han hade valt tjocktröja på en dansträning var ett mysterium för mig. När vi åkte med bussen hit tidigare idag så hade jag frågat honom om och om igen om han skulle byta tröja men han hade tvärt svarat nej och sagt att de var mysigt. Han var bestämd med vad han tyckte och tänkte och även väldigt mån om sin stil. Tyckte han att en tjocktröja var snyggt att ha på sig, då dansade han i den också utan större problem.

"Hola!" utbrast någon och dörren slogs upp. Av det lilla jag kunde se där jag låg ihop tryckt i Felix famn så hade personen som kommit in i danssalen en svart kalufs.

"Felix kan du släppa mig nu, jag dör av värmeslag",  fnittrade jag till mot hans axel.

"Nej, det är mysigt", mumlade han tyst. Jag försökte dra mig ifrån, men jag gav upp inom kort då jag kom fram till att mina muskler inte skulle räcka till för att dra mig ifrån och jag kunde höra hur han skrattade till åt att jag verkligen kämpade för att ta mig loss. Tillsist gav jag upp helt och hållet och lät honom hålla om mig ännu en stund.

"Jag kommer hålla om dig för evigt", viskade Felix tyst i mitt öra innan han kramade om mig ännu hårdare. Mitt enda utväg var nu att åla mig ur hans grep och det var exakt vad jag gjorde. Jag började långsamt åla med ur hans grep, men jag hann inte så långt innan det tog stop.

"Vad håller på med?" Rösten kom ifrån andra sidan salen och jag hörde direkt att det var Omar som talade. Man hörde starkt den göteborgska dialekten som kom fram då och då, även fast den var ganska bortslipad med stockholmska annars. Jag kände hur Felix släppte greppet om mig och med en duns så kanade jag ner på dansgolvet. Direkt efter det hörde jag hur de två killarna brast ut i skratt åt mig. 

Lovisas perspektiv
"Men fattar du hur perfekt det vore om vi parade ihop Maja och Felix tillsammans", slängde jag ur mig med händerna som en gest. Alla tittade förvånat på mig men nickade sedan instämmande.

"De är faktiskt fett gulliga tillsammans", påpekade ogge där han stod böjd över handfatet för att fylla på den tomma vattenflaskan som han skulle ha med sig in i danssalen senare. Vi skulle köra ett gemensamt pass tillsammans idag tillsammans med hela det gamla forna dansgänget inför någon konsertliknande grej som killarna skulle ha längre fram. 

"Men de kommer ju inte gå med på det om vi nämner något för dem." Jag lutade mig mot vägen och sög in underläppen. Jag kunde se hur Oscar på avstånd tittade på mig och log lite smått. Jag saknade honom faktiskt, jag saknade att vara sådär nära som vi hade varit en gång i tiden och jag saknade de morgnarna då jag hade vaknat upp i hans trygga famn. Även fast vår kärlekshistoria hade tagit slut eller kanske mer lagts på hyllan ett tag helt utan att riktigt färdigställas.

"Då säger vi inget, utan vi agerar." Meningen kom från Oscars mun. Min blick drogs till honom där han stod mitt emot mig i korridoren. Det kändes elakt att jag inte hade inte nämt något för Maja om min och Oscars sommarromans men nu i efterhand så kändes det ju inte så nödvändigt eftersom det inte blev något officiellt i mellan oss. Det var mest bara lite kyssar här och där, några hångel scener förekom och jag hade även sovit hos honom några, väldigt många nätter. Mer än så var det inte.

Jag visste inte ens om det var något seriöst från Oscars sida eller om han bara agerade för att han kände för det eller om han verkligen ville något med de hela. Även om det var mer än ett halv år sedan så har jag fortfarande inte tagit tag i det och frågat honom vad han kände när allt hände. Jag visste inte om det var nödvändigt längre eftersom alla känslor och allt det där på något sätt verkar ha försvunnit från hans håll. Jag skulle ljuga om jag sade att mina känslor försvunnit för honom. För det har de inte, jag har fortfarande små känslor för honom, men som de ser ut nu så verkar det inte hända något mellan honom och mig. Senaste jag hörde var att han hade varit på dejt med någon tjej vid namn Ronja. Mer än så visste jag inte eftersom jag hade stängt av helt den eftermiddagen. Jag var för distraherad av hur Oscar såg ut just den dagen.

"Ska vi gå?" Ogge knackade till mig på axeln och gjorde någon gest med huvudet. Oscar var nästan framme vid dörren in till danssalen och jag var inte sen med att hänga på. Ju närmre vi kom till dörren ju högre hörde vi att några skrattade där inne.

"Vad är det som händer?" Var det första Oscar fick ur sig när han öppnade dörren. Det första vi såg var en skrattade Omar lutandes mot vägen och en bit bort så satt Felix på golvet skrattandes och en sur Maja stående bredvid. Hon rättade till den röda flanellskjortan innan hennes blick möte min.

"Asså ni skulle sett", fick Felix ur sig genom skrattattacken.

"Så kul var det faktiskt inte..." Maja försökte låta sur på rösten men jag såg hur ett litet leende dök upp på hennes läppar där hon stod och stirrade på Felix. Vem som helst kunde se förutom hon själv att hon hade fått ögonen för Felix. Från Felix håll visste jag dock inte hur han kände eftersom han hade svårt att vissa känslor så länge de inte handlade om förhållande. Han var väldigt hal när det gällde sådant. 

"Fast du var ganska söt faktiskt", log Felix och reste sig från golvet för att sedan stryka sin hand över Majas kind.