Those three little words - f.s

Del 28

Frustrerat stod jag lutad mot en av pelarna precis vid plattan i väntan på att Lovisa skulle komma. Som alltid var hon lite sen och hade därför missat den första tunnelbanan och hade därför fått inväntat nästa. Inte för att det var något större problem då de kom med ett väldigt jämt mellanrum. Det tog bara några minuter mellan de olika tågen och speciellt när man rörde sig inom innerstan och skulle ta sig till t-centralen. Medan jag stod och väntade på att hon skulle komma så var jag helt försjunken i min telefon och skrev med några av mina gamla vänner som skulle ha fest nu på lördag. Egentligen orkade jag knappt tänka på ännu en fest men när man blev tillfrågad att komma tackade i alla fall inte ja nej.

"Förlåt att jag är sen!" hörde jag Lovisa ropa. Hennes lockiga blonda hår skumpade upp och ner medan hon sprang mot mig och omfamnade mig i en vänskaplig kram som vi alltid gav varandra när vi träffades. Varför vi alltid kramades visste jag inte riktigt, det hade bara blivit en ritual som vi alltid gjorde när vi träffades och därför blev våra hälsningar bara konstiga om vi hoppade över det steget.

"Det är lugnt, det är inte direkt så att jag förväntar mig att du ska komma i tid", blinkade jag och hon bara skrattade till innan hon slog mig löst på axeln. Jag bara rullade med mina ögon och krokade fast min arm i hennes för att dra med henne någon annanstans än här på Sergels torg.

"Berätta vad var det som hände med Liv tidigare?" undrade Lovisa.

"Vi måste slå oss ner någonstans om jag ska berätta hela den historien för jag säger dig bara en sak och det är att det är en riktigt lång historia", började jag och tittade mig om för att orientera mig till närmsta café. När jag hade tittat mig om bestämde jag mig för att vi skulle gå och sätta oss på det vanliga stället som vi nästan alltid gick till.

"Handlar det om vad jag tror att det handlar om?" frågade Lovisa.

"Om du tänker på allt det med Felix och festen och Livs reaktioner över det så ja, det är precis vad det här handlar om", svarade jag suckandes. Jag var glad att jag hade Lovisa som alltid ställde upp för mig men ibland så fick jag den känslan av att hon inte riktigt förstod. Eftersom att hon på ett eller annat sätt hade varit med på killarnas resa genom alla åren så hade hon med takt med dem också vuxit, fått mer uppståndelse och blivit en mer igenkänd person - även fast det inte var som på samma sätt som för killarna. Av den anledningen kändes det som att hon inte kunde se det här ur mitt perspektiv och speciellt inte ur ett fans perspektiv.

"Har du snackat något med Felix då sen i helgen? Jag såg att du igår var och shoppade, därför kan jag tänka mig att du inte umgicks med honom då", frågade hon för att hålla en konversation levande i väntan på att vi skulle slå oss ner vid ett bord på vårt favorit café.

"Nä, jag frågade honom igår om han ville träffas i veckan men han svarade typ att han hade fullt upp i veckan med bandet och sådant och därför hade han inte tid för mig", svarade jag och tänkte tillbaka på hans nästan elaka meddelande under gårdagen som på något sätt sårade mig lite. Det spelade egentligen ingen roll om han ville träffa mig eller inte, han kunde dock ha varit schysst och sagt det på ett litet snällare sätt än vad han gjorde.

"Jaha för som det lät på Oscar så var det inte alls mycket i veckan", sa hon lite fundersamt. Jag bara ryckte på axlarna och svalde.

"De kanske har olika arbetsuppgifter, jag vet inte", sa jag nästan lite försvarande mot Felix.

"Ah, ja jo det kanske är så."

"Men hur är det med dig och Oscar? Jag såg er på festen och ni var minst sagt närgångna och sedan stack ni hem tillsammans också", flinade jag bara för att komma ifrån ämnet och den obehagliga känslan jag hade i min kropp över att Felix hade betett sig konstigt över sms. "Låg ni med varandra eller?"

"Kanske lite", svarade hon väldigt generat.

"Lite?" skrattade jag till. "Hur kan man ligga så kallat bara 'lite' förklara det för mig vännen?"

"Men du vet", började hon väldigt tvekande. Vi brukade inte vara och ta på dessa områden då vi båda hade varit oskulder. Eller jag var det fortfarande och hon hade låtsats vara det fram tills nu. Jag tyckte dock att det var dags att öppna upp sig lite, kanske inte plocka fram massa detaljer utan bara berätta utan att göra en sådan stor sak om det.

"Jag vet inte, jag är fortfarande oskuld som du vet", skrattade jag till och knuffade in henne genom dörren till caféet. Hon log fortfarande sådär generat när hon började berätta väldigt ytligt och kortfattat om vad som hade hänt under både lördagen och söndagen.

"Nu åter till det du skulle berätta om Liv, säg precis allt som hänt, jag vill verkligen veta", uppmanade Lovisa mig när vi hade köpt vår fika och slagit oss ner vid ett bord i den ganska stökiga miljön.

"Okej, allt började med att jag och Liv började bråka för några månader sedan om massor med grejer. Det var allt från till småsaker i skolan till sådant som rörde mer privata saker. Vi blev som alltid efter våra bråk vänner igen och började umgås precis som vanligt igen. Efter det kom andra bakslaget för oss och det var då det där med killarna hände, alltså att vi blev osams över att jag inte ville umgås med hennes vänner och försöka söka upp killarna på samma sätt längre. Hon tyckte då att jag var fjantig som höll på och trodde att jag var något när jag egentligen var någonting enligt henne", sa jag innan jag stannade upp och tog en kort paus. Efter det fortsatte jag att berätta om precis allt som hade hänt, om skolan och tillsist bråket idag som förmodligen skulle fortsätta under morgondagen också, i skolan.

"Oh shit." Mitt upp i mitt talande om allt som hade hänt mellan mig och Liv avbröt Lovisa mig och tittade storögt på mig.

"Vad händer?" undrade jag chockat.

"Maja, sa inte du att Felix skulle jobba med killarna idag och att han hade massor med jobb?" frågade hon.

"Eh jo? Hurså?" svarade jag fundersamt och tittade väldigt oförstående på henne.

"Vänd dig om och titta vem som står i kassan", sa Lovisa, fortfarande med en chockad röst. Jag vände mig om och såg där Felix stå hand i hand med en annan tjej och av någon anledning så krossades något inom mig på riktigt. Det gjorde ont att se honom tillsammans med någon annan. Någon annan som förmodligen var mycket bättre än mig.