djävul till plastbror

Kapitel 1

Aron började banka på badrumsdörren precis när jag målade mina ögonfransar med mascara. Det plötsliga ljudet fick mig att hoppa till och mascaraborsten drogs då upp och ritade ett streck över mitt öga. En djup suck lämnade mina läppar och jag började torka bort det som blivit fel på grund av Arons bankande.
När sminket var klart låste jag upp dörren och möttes av Arons ilskna blick.
"Du har inte ensamrätt på badrummet på mornarna, Freja" fräste han otåligt. Jag gav honom ett tillgjort leende som svar innan jag gick förbi honom in till mitt rum.
Jag hade ett stort rum. Alla väggar var vita och även taket var vitt. Golvet var vanligt trägolv i en mörk nyans. Jag hade en liten walk in closet, en dubbelsäng, ett sminkbord och en soffa med ett soffbord. Allt var vitt, fräscht och nytt.
Jag gick fram till min stora helkroppsspegel i rummet och studerade min klädsel. Vita jeans och en blå skjorta. Mitt vågiga, ljusbruna hår med blont ombre gick ner till halva magen. Mascaran som jag hade målat mig med hade gjort att mina ögonfransar såg fylliga ut och därmed framhävde den mossgröna ögonfärgen jag hade. Mina naglar var målade i en vit nyans och på min högra handled hängde en silverkedja med en rund, liten bricka som det stod F på.
Jag var nöjd med min outfit så jag gick ner till köket och gjorde i ordning min frukost.
Mamma och Arons pappa, Anders, satt vid bordet och sörplade på sitt kaffe. Jag tog min skål med yoghurt och satte mig vid bordet.
Efter några minuter kom Aron släpandes in i köket. Hans ljusbruna, nästintill blonda, hår var slarvigt fixat med vax, som vanligt. Hans kindben var tydligt markerade i hans ansikte och, även om han var en riktig jobbig plastbror, så var jag tvungen att erkänna att han var snygg.
"När börjar ni?" frågade mamma med sin mjuka röst.
"Nio" muttrade jag och Aron i munnen på varandra.
"Men Aron, då kan ju du ge Freja skjuts på din moppe?!" utbrast Anders, min plastpappa alltså, med en munter ton. Jag och Aron gav ifrån oss varsin suck.
Mamma och Anders skulle alltid hålla på att försöka få mig och Aron till vänner, men det var i princip omöjligt och det borde de ha fattat.

Mamma och Anders blev tillsammans för ett år sedan och jag och mamma fick flytta in i deras hus i Stockholm för ett halvår sedan. Jag och Aron gick på samma gymnasium. Jag gick i 2:an och Aron gick i 3:an. Alltså var jag 17 och Aron 18.

"Nej, jag får skjuts av Adam, men tack ändå" svarade jag artigt och log mot Anders som log tillbaka.
Aron hade gjort klart sin frukost i tystnad. När han väl kom och satte sig på stolen bredvid mig så reste jag mig upp och lämnade min skål på diskbänken.
"Hejdå, vi ses senare" sa jag och pussade mamma på kinden innan jag sprang upp till mitt rum, hämtade min väska och sprang ut till uppfarten där Adam stod med sin moppe och väntade på mig. Ett leende spred sig på mina läppar.
Det var snart sommarlov och det kändes i luften. Det var varmt och skönt.

Jag och Adam hade varit tillsammans i tre veckor och Aron hade, förvånansvärt, hållit sig borta. Visserligen hade vi inte varit hemma hos mig än eftersom jag inte ville att Aron skulle skrämma iväg honom.
"Morning sunshine" viskade Adam i mitt öra när han hade dragit mig tätt intill honom.
"Morning moon.. shine" viskade jag tillbaka, men ångrade mig snabbt då jag insåg att det bara blev fel. Adam började skratta och flyttade sig några centimeter undan från mig.
"Vad dålig du är, älskling" utbrast han och kysste mig lätt på munnen innan han räckte mig sin hjälm.
"Jaså, jag är dålig säger du?" frågade jag lurigt och Adam skakade på huvudet.
"Nejdå, du är bäst" sa Adam innan vi bägge två satte oss på moppen. Adam gasade allt han kunde och vi for iväg mot skolan i en väldans fart.
Framme vid skolan mötte vi de vänner vi umgicks med, Stella, Iza, Daniel och Ty.

Lektion efter lektion gick. Allt var segt och det hände i stort sätt ingenting alls.
Vi stod i korridoren och pratade om en lärare när jag skymtade Aron komma emot oss. En suck lämnade mina läppar och jag brydde mig inte om det. Tillslut kände jag hur han drog i min axel och jag vände mig irriterat mot honom.
"Vad vill du?" frågade jag med en suck och Aron rotade efter något i sin ficka.
"Du glömde dina nycklar, bitch" sa Aron irriterat och sträckte fram mina nycklar mot mig. Jag tog dem ur hans hand, men strax efter föstes jag bort av Adam som gick emot Aron.
"Vad kallade du henne nyss?" frågade Adam skarpt och gick närmre Aron som bara flinade.
"Så det är du som är Adam, den Adam?" frågade Aron med en rynkad panna medan han granskade Adam från topp till tå.
"Du ska ge fan i min flickvän" sa Adam hotfullt och Aron bara hånskrattade.
"Du ska ge fan i min syster" svarade Aron lika hotfullt.
Adam fick plötligt nog och hoppade på Aron, vilket inte var så smart med tanke på Arons muskulösa och vältränade kropp. Han gick på gym fler gånger i veckan och gick på karate.
Aron tog bara ett enkelt grepp om Adam och slängde ner honom i golvet, visserligen var han skonsam och tog inte i allt han hade.
"Nödvändigt, Aron" sa jag sarkastiskt och Aron log ett tillgjort leende innan han försvann bort från oss.

•••
Första kapitlet är ute! Hoppas att ni gillar det! Kommentera vad ni tycker och rösta på kapitlet så publicerar jag fler kapitel! Tipsa familj och vänner om detta konto så blir jag glad!
Puss & kram <3