djävul till plastbror

Kapitel 33

Dagarna gick. Jag umgicks mest med mamma eftersom jag och Aron knappt fick titta på varandra.
Jag och mamma hade valt bröllopsklänning, provsmakat tårtor och köpt dekorationer till bröllopet.

"Kom igen nu, sluta söla. Vi har bara några timmar kvar" utbrast mamma stressat medan hon stod med blocket i handen och pennan halvt i munnen. Hon hade skrivit upp allt in i det minsta detalj.
Själv satt jag på en av alla stolar som var uppställda på tomten. Vi hade ställt upp två långbord och ett bord på kortsidan där närmaste familj skulle sitta. Borden hade långa vita dukar och stolarna var också vita med varsin rosa rosett på ryggen.
Det var blommor överallt, vita och ljusrosa rosor i buketter. Det var dukat så fint som det bara gick. Allt stod under ett partytält utan väggar.
Nere vid bryggan skulle själva vigseln äga rum. Det var en blombåge mot vattnet där mamma och Anders skulle stå. Framför bågen stod det stolar uppställda.
De hade lagt ner så mycket pengar på bröllopet.

Anders och Aron sprang runt i trädgården och fixade det sista, medan jag och mamma kollade och checkade av att allt var klart.

En bil svängde in på uppfarten och min blick vändes ditåt. Mamma studerade bilen i några sekunder innan hon vände sig till mig med ett leende.
"Freja, nu är det så att jag verkligen vill att det här ska fungera. Jag ville att han skulle komma så att vi alla tre kan börja om" sa mamma. Jag tittade undrande på henne och förstod inte alls vad hon pratade om. Jag vände återigen min blick mot bilen och nu hade en man med krulligt hår stigit ut ur bilen. Pappa. Ett leende spred sig på mina läppar och jag reste mig upp. Jag sprang fram mot pappa som öppnade sin famn. Jag slängde mig i hans famn och han omfamnade mig.
"Hej, mitt hjärta" mumlade pappa och jag log.
"Hej, pappa" svarade jag.
När vi drog oss ifrån kramen och gick tillbaka till mamma så stod Anders och Aron där.

Pappa gick fram och ställde sig mittemot mamma. De tittade länge på varandra innan pappa tog initiativet och gav henne en kram. Jag log. Efter deras kram tog pappa i hand med Anders och sedan med Aron. Min blick var fäst vid Aron som log mot mig. Jag undrade om han visste om att pappa skulle komma.
"Jaha, vad behöver ni hjälp med?" frågade pappa.
"Allt är så gott som klart. Nu är det bara dags att byta om och fixa sminket. Personalen som vi har hyrt in borde komma när som helst så de fixar med maten och sådant" svarade mamma. Hon tittade på Anders för att få bekräftat att hon inte hade glömt något. Anders nickade bara och log.
"Dåså.. Ehm, jag har en bröllopspresent till er, men den går inte riktigt att slå in" sa pappa tveksamt. Allas blickar vändes mot honom.
"Ska jag berätta den nu, eller?" frågade pappa med ett litet skratt i slutet eftersom ingen sa någonting.
"Ja, det kan du väl" sa Anders och mamma nickade.
"När vi pratade i telefon och du bjöd mig till bröllopet så sa du att ni skulle avvakta med smekmånaden eftersom bröllopet kostar mycket.. Så jag har bokat en semester till er. Ni ska till Thailand i två veckor. Ni åker redan på måndag, så hoppas att ni inte har några planer" berättade pappa. Jag blev helt stum. Mammas och Anders ansiktsuttryck gick inte att slå.
"Men gud, det är för mycket, Peter" sa mamma. Pappa skakade på huvudet.
"Det finns inget som kan väga upp det jag gjorde mot dig och Freja, ta emot det som en gest för att göra saker bra mellan oss igen" svarade pappa mjukt.
"Tack så sjukt mycket" sa Anders och skakade pappas hand igen.

Efter några minuter gick mamma och Anders in för att byta om och fixa till sig. Jag och Aron stod kvar på gräsmattan med pappa.
"Ni då? Vart vill ni åka?" frågade pappa. Jag och Aron skrattade lite löst. Vi antog att han skämtade, men det gjorde han inte.
"Ni kan bo hos mig i Tyskland i två veckor? Eller så kan ni åka till Spanien? Frankrike? England? Vart ni vill, jag betalar" sa pappa. Jag skakade på huvudet.
"Tack så mycket, men jag kan inte. Jag börjar skolan på onsdag" svarade jag. Aron nickade sakta.
"En annan gång då? Lova att säga till om ni vill något" sa pappa och blinkade åt mig och Aron. Vi nickade.

"Vi kanske också borde fixa oss iordning" sa jag tillslut och tittade på Aron. Han nickade.
"Jag ska åka och äta lite, men vi ses senare" sa pappa. Han pussade mig på pannan och klappade Aron på ryggen innan han gick iväg mot bilen.
"Jävlar vilken pappa" mumlade Aron när vi hade stått ett bra tag och tittat efter bilen som hade kört iväg.
"Jodu, han är tydligen stenrik" svarade jag med ett skratt. Det var första gången vi pratade ensamma sedan vi var på caféet och gjorde slut.
Jag vände blicken mot Aron som log mot mig. Vi begav oss mot huset för att byta och och fixa till oss med våra föräldrar. Jag gick in till rummet där mamma var och hittade henne sittandes på en stol.

"Hur är det?" frågade jag mjukt och gick fram till henne.
"Underbart, jag är bara lite chockad" sa mamma och reste sig upp.
"Förstår det" mumlade jag.

"Tack för att du bjöd honom, jag vet att din högsta önskan inte är att ha ditt ex här på din bröllopsdag" sa jag lågt. Mamma vände upp huvudet mot mig. Hon log svagt.
"Jag vill att du ska vara glad idag. Jag vet att du inte gillar detta eftersom det här innebär att du och Aron inte kan.. ja, vara tillsammans.. Jag vill bara att du ska ha din pappa som stöd idag" sa mamma mjukt. Hon tog tag i min hand och hennes ögon blev glansiga. Jag skakade sakta på huvudet och tittade på mamma.
"Jag är glad för din skull, mamma. Det är slut mellan mig och Aron, det var dumt att ens starta något" mumlade jag. Mamma log svagt och gav mig en stor kram. Jag kände hur tårarna kröp fram, men jag tryckte bort dem. Mamma ska inte behöva se mig gråta av sorg på hennes stora dag.

"Nu måste vi fixa till dig, snart är det dags!" utbrast jag efter några minuter.
Mamma torkade sina enstaka tårar och log mot mig innan hon nickade.

•••
Jag älskar älskar älskar era kommentarer!!! Fortsätt kommentera. Skriv vad ni tycker om berättelsen, vad ni tror kommer hända. Är ni TeamAron? Jag vill veta vad ni tycker!!!
Ni anar inte vilket stort leende jag får på mina läppar varje gång jag öppnar appen och ser fina kommentarer och röster. Ni är så underbara. Kärlek till er!

Här får ni ett ganska tråkigt kapitel, men det var saker i kapitlet som jag behövde få med för att berättelsen ska gå ihop senare.
Jag ska bättra mig på att uppdatera, lovar. Den här veckan är det inte så mycket med skolan.
Nu ska jag inte störa er längre.

Godnatt, sov så gott. Och lycka till imorgon i skolan! Kom ihåg att ni klarar allt. Stå rak i ryggen och kämpa för dig själv.

Puss & kram <3