djävul till plastbror

Kapitel 21

Efter en lång och rolig kväll med killarna kom jag och Aron hem utmattade. Vi gick upp till mitt rum och slängde oss i min säng. Jag kröp närmare Aron som låg på rygg och stirrade upp i taket. Jag vände mig om så att jag låg på sidan tätt intill honom. Mitt huvud vilade på hans bröstkorg och jag hörde hur hans hjärta dunkade sakta. Aron la armen om mig och tog tag i min hand. Ett leende spred sig snabbt på mina läppar.

"Det var inte meningen att få dig att må dåligt över ditt val" mumlade Aron efter några tysta minuter. Jag bet mig i läppen.
"Jag mår inte dåligt av valet, jag vill bara att Kevin ska förstå att vi bara ska vara vänner. Jag ångrar inte mitt beslut, jag gillar dig, Aron, jag gillar dig väldigt mycket" sa jag. Arons grepp om min hand blev hårdare och han böjde ner sitt huvud och kysste mig mitt på huvudet.
"Jag vet bara inte hur vi ska få ihop det" viskade jag lågt efter ytterligare några minuter av tystnad.
"Vad menar du?" frågade Aron.
"Vi är plastsyskon" sa jag med en suck.
"Tja, inte tekniskt sätt. Bara om pappa och Tina gifter sig, då blir vi officiellt plastsyskon" förklarade Aron. Jag nickade löst.
"Tror du att de kommer gifta sig?" frågade jag och Aron funderade ett tag.
"Ärligt talat, nej. Det känns inte som att de är så lika varandra, men jag vet inte" svarade Aron tveksamt. Vi tystnade.

"Så har någon hemifrån hört av sig?" frågade Aron.
"Jag skriver med Stella, Iza, Daniel och Ty dagligen, men ingen annan" sa jag lågt.
"Har ingen annan skrivit något om det där Adam skickade ut?" frågade Aron osäkert. Jag skakade på huvudet.
"Säker?" frågade Aron.
"Ja, jag lovar. Jag trodde faktiskt att folk skulle göra det, men det kommer väl sedan när skolan börjar" sa jag tveksamt. Aron svarade inte.

Efter några sekunder, så fort Aron hade hittat ett nytt samtalsämne så började han fråga mig saker igen.
"Har du hört något från din pappa då?" frågade han.
"Nej, jag orkar inte ens bry mig om honom. Om han verkligen vill gottgöra mig så får han visa det på riktigt" muttrade jag surt.
"Kommer du ge honom en ny chans om han visar att han bryr sig och vill att du ska förlåta honom?" frågade Aron. Jag ryckte på axlarna och suckade.
"Jag vet inte" mumlade jag.

Jag gäspade och stängde mina ögon.
"Är du trött?" frågade Aron lågt. Jag nickade och gosade in mig mot Arons bröstkorg.
"Godnatt, hjärtis" viskade han mjukt och kysste mig på huvudet igen. Jag log och viskade godnatt tillbaka. Strax efter sov jag djupt i Arons famn.

Morgonen därpå vaknade jag ensam i min säng. Jag vände mig om och med blicken letade jag efter Aron i rummet. Han var inte i rummet så jag reste mig upp ur sängen och gick bort mot dörren för att leta rätt på honom. Precis när jag skulle öppna dörren så öppnades den. Jag hoppade till av förvåning och rädsla, men blev lättad över att se Aron i dörröppningen med ett oskyldigt, sött leende på läpparna.
"Godmorgon min vackraste" viskade Aron och kysste mig mjukt. Jag log och en röd nyans intog mina kinder.
"Godmorgon" viskade jag tillbaka med min hesa morgonröst.
"Pappa och Tina har fixat frukost så jag sa att jag skulle gå och väcka dig" sa Aron och jag nickade sakta medan jag gick mot min garderob. Jag slängde på mig ett linne och ett par neonrosa mjukisshorts. Jag satte upp mitt hår i en hög hästsvans. Aron hade gått ut till mamma och Anders så jag skyndade mig ut till dem. De satt inte vid matbordet på gräsmattan. Jag tittade mig omkring och såg snabbt att de satt i soffgruppen nere vid bryggan. Jag joggade ner till dem och satte mig ner bredvid mamma i en av sofforna medan Aron och Anders satt i den andra. På bordet var det uppdukat med nybakat bröd, juice, kaffe, alla möjliga pålägg och frukt.
"Godmorgon, gumman" sa mamma och pussade mig på kinden.
"Godmorgon, mamma" svarade jag glatt. Anders log mot mig och jag log tillbaka. Min blick svepte över till Aron och han blinkade mot mig. Jag fnittrade till lite löst och vände sedan bort blicken.

"Det var länge sedan vi åt tillsammans såhär, som en riktig familj" sa mamma efter en stund av småprat och skratt. Hon lät lycklig i rösten. Mamma och Anders verkade ovanligt glada.
"Varför är ni så glada för? Har det hänt något?" frågade jag med ett litet skratt i slutet.
"Det är en vacker sommar med en underbar familj, jag kunde inte varit gladare" sa Anders och mamma nickade instämmande. Jag såg i mammas blick att det var något annat, men jag var inte så nyfiken att jag ville pressa henne, om hon inte ville säga så behövde hon inte.

"Vad ska ni göra idag då?" frågade mamma. Jag vände blicken mot Aron och tittade frågande på honom. Han ryckte på axlarna.
"Jag vet inte, vad ska ni göra?" sa Aron. Mamma och Anders tittade på varandra och ryckte på axlarna de också. Jag och Aron började skratta.
"Kan vi inte göra något med familjen då?" föreslog jag. Alla tyckte om idén.
"Vi kan väl äta på restaurang ikväll?" frågade Anders. Alla nickade glatt.

Kvällen närmade sig och vi började göra oss iordning. Jag tog på mig en svart, tight klänning som slutade efter halva låret. Ärmarna gick ner till armvecket. Jag flätade mitt hår i en inbakad fläta och sminkade mig lite lätt.
När jag var klar gick jag bort till Arons rum och knackade på hans dörr.
"Kom in" ropade Aron och jag öppnade dörren. Min blick fästes på Aron. Hans hår var fixat med lite vax. Han hade en ljusblå skjorta och ett par mörka jeansshorts på sig.
"Damn girl" utbrast Aron och hans blick gled över mig. Jag log generat och gick fram mot honom. Han satte sina händer på min midja och bet sig i läppen. Hans blick flackade mellan mina ögon och mina läppar. Tillslut pressade han sina mjuka läppar mot mina. Efter kyssen tog jag tag i hans händer och lyfte bort dem från min midja.
"Ikväll får du hålla tassarna borta" sa jag retsamt innan jag vände mig om och gick ut från hans rum. Jag vickade extra på rumpan för att reta honom ännu mer. Ett nöjt flin placerades på mina läppar när jag hörde Aron som upprepade det jag hade sagt fast med en överdriven röst.

När vi väl kom ut till mamma och Anders i trädgården stod de redo och väntade på oss. Mamma hade på sig en slapp, blommig klänning och Anders hade på sig en skjorta och jeans.
"Vad fina ni är!" sa mamma och hon och Anders log mot oss. Jag och Aron tittade på varandra och log tillbaka.
"Ni också!" Svarade jag glatt.

Vi kom fram till restaurangen och fick ett mysigt litet bord. Det var ett runt bord med två stolar och en soffa. Både stolarna och soffan hade dynor och kuddar. Bordet var halvt omringat av buskar och låg avskilt i jämförelse med de andra borden på restaurangen.
Mamma och Anders satte sig i varsin stol och jag och Aron satte oss i soffan.

"Har det varit en bra sommar hitintills då?" frågade mamma för att få igång en konversation.
"Ja, verkligen" svarade jag och Aron nickade.
Konversationen fortsatte, vi fick maten och allting var jättemysigt.

•••
Tror ni att Anders och Tina gifter sig? Varför är de så glada tror ni? Kommentera vad ni tycker för fler kapitel!!
Eftersom jag inte har uppdaterat på länge så kommer jag publicera ett nytt kapitel imorgon!! Rösta gärna!
Puss & kram <3