djävul till plastbror

Kapitel 5

Jag och Adam hade precis haft sex för första gången. Vi låg i min säng helt utmattade.
Plötsligt hoppade Adam upp ur sängen och började klä på sig. Jag satte mig upp och tittade undrande på honom.
"Såhär ligger det till, Freja, jag har en princip att inte vara tillsammans med tjejer i över en månad och på onsdag har vi varit tillsammans i en månad så det är slut" sa Adam utan att ens vända sig mot mig.
Min blick blev ännu mer undrande och mitt hjärta började slå snabbare. Menade han allvar?
Jag blev alldeles torr i munnen och allt började snurra. Dumpade han mig?
"Men..." började jag med min svaga röst, men Adam avbröt mig snabbt.
"Inga men. Allt var på låtsas, älsklingen. Jag har inte känslor för dig, jag var bara ute efter sex och status" sa Adam med tillgjord röst. Han vände blicken mot mig och log fejkat innan han försvann ut genom dörren.
Jag blev sittandes i min säng, ensam och naken. Ledsen och dumpad.
Jag kunde inte fatta det. Adam spelade bara med mig. Jag trodde verkligen inte så lågt om honom. Jag trodde att hans känslor för mig var äkta, mina känslor för honom var i alla fall äkta, men det kvittade ju i. Adam var en jävla skitstövel.
Tårarna brände bakom ögonlocken medan jag drog på mig ett par mjukisbyxor och ett linne. Ner till festen tänkte jag inte gå. Jag skämdes. Jag skämdes över att inte ha sett att Adam bara spelade med mig. Jag skämdes över att jag lät en player förföra mig. Jag skämdes över att jag alltid var så nonchalant och aldrig märkte om folk utnyttjade mig. Men jag skämdes framförallt över att jag inte litade på Aron.

Jag hörde hur musiken där nere stängdes av och folk som muttrade argsint.
"Festen är slut, ut från mitt hus nu, allihopa" skrek någon. Aron.
Jag suckade och mina tårar forsade ner för mina kinder. Perfekt. Det sista jag ville var att Aron skulle skälla på mig om att jag hade haft fest.
Jag kurade ihop mig till en boll i sängen. Några minuter senare öppnades min dörr försiktigt. Jag tittade upp mot dörren och mötte Arons arga ansiktsuttryck. När han såg mina rödsprängda ögon så mjuknade hans ansiktsuttryck och han såg, faktiskt, orolig ut. Hans steg styrde mot sängen och han satte sig ner bredvid mig. Min sorgsna blick var fäst vid Arons vackra, blåa ögon. Jag skakade löst på huvudet.
"Du sa att jag inte skulle komma och gråta hos dig när mitt hjärta var krossat" viskade jag med sprucken röst. Aron log lite löst och omfamnade mig. Hans varma famn fick mig att känna mig trygg.
"Men du kom inte till mig ju, jag kom till dig" viskade Aron och jag kände hur värmen spred sig i min kropp. Ibland kunde han vara rätt så bra.
Vi sa inget mer på ett bra tag. Jag hade egentligen en massa frågor, men de var oviktiga just då. Det som spelade roll var hans närvaro. Att han fanns där för mig och stöttade mig.
"Vill du prata om det?" frågade Aron tillslut. Jag skakade lätt på huvudet som svar.
"Hur visste du att det var fest här?" frågade jag lågt och Aron flinade lite.
"Jag har mina kontakter" svarade Aron lurigt och han fick mig att le en aning.
"Förlåt att jag inte litade på dig" sa jag lågt. Aron log mot mig och tog tag i min hand.
"Det är lugnt. Jag skulle varit tydligare" sa Aron och bet sig i läppen. Jag skakade på huvudet.
"Nej, det var mitt fel. Det var rätt åt mig" sa jag bestämt.
"Freja, ingen tjej som Adam utnyttjar förtjänar det" sa Aron skarpt och han menade verkligen det han sa. Våra blickar var fästa vid varandra.
"Vill du att jag ska slå ner honom?" frågade Aron efter ett tag när jag inte svarade. Ett löst skratt slank ur min mun och jag skakade på huvudet.
"Nej, vi ska inte gå lägre än honom" sa jag och Aron putade ut med underläppen.
"Är du arg på mig?" frågade jag lågt och Aron skakade på huvudet.
"Varför skulle jag vara det?" frågade Aron och jag ryckte på axlarna.
"För att jag inte frågade om lov innan jag skulle ha fest i ditt hus" sa jag efter några sekunder av tystnad.
"Det är ditt hus också, Freja. Du bor här nu, det är ditt hem" sa Aron mjukt och jag log lätt mot honom.

Vi pratade en stund till och jag uppfattade plötsligt Aron på ett helt annat sätt än förut. Han var ju riktigt snäll.
Tillslut gäspade jag eftersom jag var så trött. Aron skrattade lite löst och drog sin hand genom mitt lockade hår.
"Vi går och lägger oss nu så kan vi städa upp här imorgon innan Tina och pappa kommer" sa Aron och jag nickade. Aron gav mig ett mjukt leende innan han reste sig från sängen och var påväg ut genom dörren när jag stoppade honom.
"Aron, tack" sa jag. Han vände sig mot mig och log innan han gick ut från mitt rum.

•••
Det går inte så vidare bra med följare, läsare, kommentarer och röster.. Gillar ni min berättelse eller inte? Kommentera gärna så jag vet om jag ska fortsätta..
Puss & kram <3