djävul till plastbror

Kapitel 3

Dagen efter satt jag och åt med Adam, Ty, Daniel och tre andra killar i min klass. Vi skrattade och hade allmänt trevligt innan Aron skymtades komma mot oss. Jag suckade djupt och vände blicken mot Adam som höjde på ögonbrynen och flinade lite.
"Gå härifrån, allihopa utom Freja" sa Aron skarpt och spände sin blick i killarna som satt vid bordet med mig. Jag suckade och reste mig upp.
"Aron, kan du sluta nu? Det räcker" sa jag irriterat och Aron svarade mig inte. Han flyttade istället över blicken till killarna.
"Vi vet alla vad som hände med Adam igår, något som måste upprepas?" sa Aron och syftade nog på när han slog ner Adam i hallen. Adam reste sig upp, vilket fick alla andra att resa sig upp.
"Sopa" fnös Adam fram när han gick förbi Aron. Killarna gick sin väg och lämnade mig själv med Aron som log belåtet.
"Vad var det nödvändigt för? Vill du inte att jag ska ha några vänner eller?" utbrast jag frustrerat och satte mig ner vid bordet igen med en duns. Aron bet sig i läppen och satte sig ner bredvid mig.
"De är inte dina vänner, Freja. Tro mig, jag känner de där killarna. De utnyttjar tjejer. Skaffa några tjejkompisar som inte har i sikte att såra eller skada dig. Jag försöker bara skydda dig" viskade Aron fram lågt medan hans blick flackade runt i matsalen för att vara säker på att ingen hörde. Jag skakade på huvudet mot honom.
"Ljug inte för mig. Jag är trött på ditt jävla beteende, låt mig vara. Jag känner de där killarna, de skulle aldrig såra eller skada mig" sa jag bestämt och började pilla i maten med min gaffel.
"Jag varnade dig, Freja. Kom inte och gråt hos mig när ditt hjärta är krossat" sa Aron och lyfte upp händerna i en gest som visade att han var oskyldig.
Strax därefter lämnade Aron mig ensam vid bordet och jag suckade djupt.
Kunde det som han sa vara sant? Spelade killarna bara med mig? Spelade Adam med mig?

När jag kom hem så bestämde jag mig för att ta en dusch innan middagen. Jag la min mobil på skrivbordet och gick in till badrummet. Jag låste dörren och lät mina kläder falla till marken. Jag klev in i duschen och vred på vattnet. Det varma vattnet rann ner för min kropp. Jag duschade länge. Det var så skönt att bara släppa alla tankar. Jag kunde slappna av.
Jag klev ut ur duschen och drog på mig ett par korta shorts och en munkjacka. Jag satte upp mitt blöta hår i en bulle och gick tillbaka till mitt rum. När jag öppnade dörren möttes jag av Aron som stod vid mitt skrivbord med min mobil i handen. Jag rusade fram till honom och drog mobilen ur hans händer.
"Vad är ditt problem, Aron? Vad håller du på med?" utbrast jag argt och tittade på skärmen. Aron var inne på mina kontakter. Jag tittade snabbt igenom kontaktlistan och insåg att han hade raderat alla nummer till mina killkompisar.
"Seriöst?!" utbrast jag argt och kände hur ilskan kokade inom mig.
Aron lät bara blicken fästas vid mig. Hans ansiktsuttryck var helt neutralt.
"Du är en riktig djävul till plastbror" sa jag lågt och skarpt. Arons ansiktsuttryck ändrades inte.
Jag klampade argt ut från mitt rum och ropade på mamma och Anders. Aron kom springandes efter mig och tillslut var vi båda nere i köket där mamma och Anders stod och lagade mat.
"Jag tål inte Aron längre" gnällde jag argsint. Mammas och Anders blickar gled över till mig och Aron.
"Vad har hänt?" frågade mamma.
"Han slog ner Adam i skolan, han tvingade Adam att gå hem igår efter middagen, han föste bort mina kompisar som jag satt och åt med idag och nu har han raderat mina vänners nummer i min kontaktlista" berättade jag med en stor irritation i rösten.
"Jag försöker skydda henne" sa Aron lågt och jag vände mig mot honom och fnös.
"Jag känner Adam bättre än vad du gör, låt mig bara vara någon gång" sa jag skarpt.
"Jag kände Adam långt innan du lärde känna honom" sa Aron och spände blicken i mig.
"Lägg ner, båda två" sa Anders strängt och jag och Aron flyttade våra blickar mot honom.
"Aron försöker bara skydda dig" sa mamma och jag suckade.
"Varför ska ni alltid vara på Arons sida?" utbrast jag argt och sprang upp till mitt rum. Jag smällde igen dörren och slängde mig i min säng. Mina tårar trängde fram bakom ögonlocken. Jag kämpade för att hålla tårarna inne, men det gick inte.
Varför betedde sig Aron som han gjorde? Varför kunde han inte vara glad för min skull?

En halvtimme senare var det middag och mamma tvingade mig att gå ner och äta tillsammans med dem.
Det blev en stel middag. Ingen sa någonting. Jag satt bara och petade i maten med min gaffel och vägrade äta av den vattniga köttfärssåsen och den klibbiga spagettin. Mamma kastade stränga blickar mot mig, men jag gjorde inte mer än att ignorera dem.

"Hörni?" sa mamma tillslut. Jag brydde mig inte om det utan fortsatte peta i maten med blicken i bordet.
"Jag och Anders ska åka ner till Anders landställe över helgen. Vi åker imorgon och kommer hem på söndag. Klarar ni er själva?" sa mamma och jag spärrade upp ögonen och svalde hårt.
Skulle jag vara ensam med Aron i tre dagar?
"Jarå" svarade Aron utan att ens vända sin blick mot mig. Jag suckade, men hade ingen lust att säga emot.

•••
Tredje kapitlet ute!!! Vad tycker ni än så länge? Kommentera gärna och rösta om ni tycker om romanen! Tipsa gärna vänner!!
Puss & kram <3