djävul till plastbror

Kapitel 2

"Ska vi hitta på något?" frågade Adam i slutet av skoldagen när vi stod vid våra skåp.
"Ja det kan vi väl" svarade jag och log mot honom.
"Kan vi inte gå hem till dig?" frågade Adam och jag tänkte efter ett tag.
"Jo, jag tror inte att någon är hemma" sa jag och Adam slog igen sitt skåp. Han kom fram till mig och placerade sina händer på min midja.
"Jaså?" viskade Adam med sina läppar snuddande vid mina. Jag nickade svagt och Adam pressade sina läppar mot mina och tryckte försiktigt upp mig mot skåpet. Vi flätade ihop våra händer och kyssen blev allt mer intensiv.
Plötsligt harklade sig någon i bakgrunden och Adam drog sig ifrån mig. Våra blickar riktades mot Ty och Daniel som stod framför oss med varsitt flin på läpparna.
"Skaffa ett rum och glöm inte kondom" sa Ty och blinkade åt oss innan de båda gick sin väg.
Mina kinder hettades till och Adam flinade innan han tog tag i min hand och vi gick ut till hans moppe.

Strax därefter var vi framme hos mig. Adam stannade sin moppe på uppfarten och vi hoppade av. Jag tog upp min nyckel ur väskan och gick fram till ytterdörren för att låsa upp. Adam var precis bakom mig vilket fick mig att le. Jag öppnade dörren och gick in med Adam hack i häl.
Vi gick direkt upp till mitt rum. Adam gick runt i rummet och studerade varje liten detalj. Jag satte på ganska låg musik.
"Är det här du?" frågade Adam med en förvånad röst samtidigt som han höll upp ett foto i sin hand. Jag gick närmare honom och tittade på bilden. Det var en bild på mig och pappa. Jag var tre år gammal och hängde över pappas rygg och höll för hans ögon. Vi båda hade ett leende på läpparna.
"Ja, det är jag och min pappa" svarade jag och log.
"Men visst är Anders inte din biologiska pappa?" frågade Adam lite tveksamt och jag skakade på huvudet.
Jag pratade aldrig om min biologiska pappa. Jag tyckte att det han gjorde mot mig och mamma var förnedrande så jag har valt att hålla det för mig själv. Men jag litade på Adam och ville att han skulle veta allt om mig.
"Nej, min biologiska pappa lämnade mig och mamma när jag var fyra år. Han flyttade till Tyskland med sin älskarinna och övergav mig och mamma. Jag har inte hört av honom sedan dess" berättade jag lågt och kände hur mina tårar började bränna bakom ögonlocken.
"Åhh gumman då" viskade Adam och omfamnade mig.
Vi stod där och kramades ett tag och jag släppte några ynka tårar på Adams t-shirt. Efter ett tag började han sakta röra sig i takt till den lugna musiken.
Jag vet inte hur länge vi dansade, men i säkert i över en timme. Det var sådana stunder jag älskade med Adam. Vi kunde vara tysta i timmar utan att det blev några pinsamma tystnader. Vi behövde inget samtal för att känna oss bekväma med varandra.

Plötligt hörde jag hur ytterdörren öppnades och slogs igen. Jag drog mig ur Adams grepp och gick ut från mitt rum för att se vem det var. Adam kom efter mig och vi gick sakta ner för trappan.
"Hallå?" ropade jag och blickade bakåt på Adam som log mot mig.
"Hej, hjärtat" hördes mammas röst från hallen. Hon kom ut från hallen släpandes på fem tunga matkassar. Adam studsade ner från trappen och ställde sig framför mamma.
"Här, jag tar det" sa han mjukt och blinkade innan han greppade tag i kassarna och gick in till köket med dem. Jag log och vände blicken till mamma som tittade undrande på mig.
Adam kom tillbaka och ställde sig tätt intill mig.
"Du måste vara Adam, Freja har pratat mycket om dig" sa mamma och Adam skrattade till lite och vände blicken mot mig. Mina kinder hettades återigen till och jag vände bort blicken.
"Stannar du på middag?" frågade mamma och min blick gled tillbaka mot Adam.
"Gärna, om det är okej" sa han mjukt och mamma nickade innan hon försvann ut i köket.
Jag vände mig mot Adam och placerade mina armar runt hans nacke.
"Svärmorsdröm också va?" mumlade jag och Adam flinade men nickade sedan som svar.
"Alltid" mumlade han tillbaka innan han pressade sina otroligt mjuka läppar mot mina.
Vi gick upp till mitt rum och satte oss i min säng. Jag la mig ner i hans knä och han drog sina fingrar genom mitt långa hår.
"Varför reagerade Aron som han gjorde när han såg dig? Känner ni varandra?" frågade jag efter några tysta minuter. Adam var tyst ett tag innan han skakade på huvudet.
"Jag vet faktiskt inte, jag har aldrig träffat honom förut" sa Adam och log snett mot mig. Jag nickade sakta.

Vi hann prata i cirka tjugo minuter till innan mamma ropade att maten var klar. Vi gick ner till köket hand i hand och möttes av mammas, Anders och Arons blickar.
"Nämen oj, har vi killbesök?!" utbrast Anders efter en stel tystnad.
"Detta är Adam, min pojkvän" sa jag och Adam nickade lätt och log mot Anders.
Min blick gled över till Aron som hade spända käkar. Jag gav ifrån mig en lätt suck innan jag drog med mig Adam och vi satte oss vid bordet. Vi tog för oss av maten, kött och potatisgratäng.

Det var en stel tystnad och tillslut harklade jag mig för att bryta tystnaden.
"Såå, vad har ni gjort idag då?" frågade jag innan jag tog en tugga.
"Inget speciellt, jobbet bara" svarade mamma kort och jag nickade.
"Men Adam, går du i Frejas klass?" frågade Anders och Adam nickade medan han tuggade klart maten han hade i munnen.
"Hur länge har ni varit tillsammans då?" frågade mamma och jag kände hur mina kinder intog den rödrosiga färgen.
"Tre veckor" sa Adam stolt och log mot mig. Jag log tillbaka och kände Adams hand som placerades på mitt lår under bordet.

Vi fortsatte prata under hela middagen, dock var det en aning stel stämning i alla fall. Efter middagen gick jag och Adam upp till mitt rum igen. Bara några minuter senare stod Aron i min dörröppning med spända käkar och hårt knutna nävar.
"Jag tror det är bäst om du går hem nu" sa Aron sammanbitet och jag suckade. Jag reste mig upp och gick fram mot Aron.
"Låt oss vara" sa jag och försökte fösa ut honom från mitt rum, men han var fast som sten.
"Adam, hejdå" sa Aron med blicken spänd i Adam. Adam reste sig upp ur sängen och gick fram till mig. Han kysste mig mjukt och böjde sig mot mitt öra.
"Ses imorgon, älskling" viskade han och jag nickade och log. Adam försvann snabbt ut från mitt rum och jag suckade åt Aron.
"Jag kan förklara" sa Aron lågt, men jag skakade bara på huvudet och började plocka fram morgondagens kläder.
"Gå ut, Aron" sa jag argt utan att ens vända mig mot honom.

•••
Andra kapitlet ute! Kommentera vad ni tycker och rösta på kapitlet så lägger jag ut fler kapitel fortare!
Puss & kram <3