Jag och Aron gick ut från Adams rum. Utanför mötte vi alla killar som stod och utbytte blickar med varandra med knutna nävar.
Jag gick bakom Aron. Jag hörde hur Arons kompisar började följa efter oss och vi alla gick en bra bit innan Aron stannade. Vi stod utanför ingången till sjukhuset när Aron tillslut stannade och vände sig om mot oss.
"Tack för att ni ryckte in så fort, grabbar" sa Aron och vände sedan blicken mot mig. Jag vände min blick mot killarna och log.
"Ja, tack så mycket. Jag blev rädd när jag kom in i rummet och det var sju killar där inne med likadana flin på läpparna. Vem vet vad de skulle ha gjort om inte ni hade kommit. Men från och med nu så ska ni sluta bråka med Adam och hans gäng. Inget mer bråk, okej?" sa jag. Min blick gled sakta över varenda en av killarna och de nickade.
"Tack" sa jag och log mjukt innan jag fick varsin kram av dem.
Aron gav dem varsin brohug och sedan lämnade de oss ensamma."Följer du med hem?" frågade Aron efter några minuter av tystnad.
"Menar du här i Stockholm eller skärgården?" frågade jag och Aron kisade mot mig.
"Jag tänkte på skärgården, men nu när du säger det så har jag faktiskt med nyckeln till huset här" svarade Aron och skrattade löst.
"Asså jag sa till Stella och Iza att jag skulle ha tjejkväll med dem" sa jag tveksamt och Aron putade med underläppen.
"Jag har ju inte träffat dem på hela sommaren" mumlade jag och kisade mot Aron. Han skrattade lite lätt.
"Det har typ gått tre veckor på sommarlovet" sa han och jag himlade med ögonen.
"Men vi ses imorgon" sa jag och tittade mig omkring, för att försäkra mig om att ingen skulle se, innan jag kysste Aron.
"Jag stannar här i Stockholm och sover hemma, så kan vi åka till skärgården tillsammans imorgon" sa Aron och jag nickade.
"Vi hörs" sa jag innan jag gick därifrån.Jag drog upp mobilen ur fickan och ringde upp Iza.
"Hej, Freja! Hur gick det med killarna?" svarade Iza hastigt.
"Det beror på hur man ser på det. Alla lovade att de skulle sluta bråka, men det blev lite jobbigt med Adam" berättade jag medan jag sparkade på gruskornen som låg på asfalten.
"Vadå då?" frågade Iza.
"Jag kan berätta ikväll. Jag är påväg hem till Stella nu, är ni där?" sa jag.
"Yes, då ses vi snart" sa Iza glatt och vi la på. Jag log. Min längtan efter Stella och Iza var stor. Även fast att jag hade haft kontakt med dem över internet så saknade jag dem sjukt mycket.Jag knackade på dörren och behövde inte vänta länge. Efter bara några sekunder stod Stella och Iza i dörröppningen.
"Freja!" ropade dem glatt och kramade om mig båda två. Jag skrattade och kramade dem tillbaka. De drog in mig i huset. Vi satte oss i soffan i Stellas vardagsrum. Hennes föräldrar var inte hemma så vi hade hela huset för oss själva."Så berätta" sa Iza hetsigt. Jag nickade och bet mig i läppen.
"Asså jag pratade med Daniel och Ty och de lovade att sluta bråka med Adam. Men sedan när jag kom in i Adams rum så stod det sju killar där. Alla hade något läskigt flin på läpparna så jag smsade Aron att han skulle skicka dit sina kompisar. Två av Adams killar tog tag i mig och satte ner mig på en stol där de sedan höll fast mig. Adam och jag pratade lite, han var väldigt kaxig med tanke på att han hade skydd. Arons killar kom och hjälpte mig loss. Jag och Adam skickade ut allihopa så att vi kunde prata. Vi pratade, skrek och bråkade, men tillslut gick även han med på att sluta bråka med oss. Så nu är det väl över, antar jag" berättade jag. Jag valde att avstå att berätta för dem om att Aron hade kommit till Stockholm. De skulle bara bli misstänksamma.
Iza och Stella nickade sakta.
"Jag fattar inte hur han kunde göra sådär mot dig, usch vilken hemsk människa han är" mumlade Stella.
"Måste vi prata om honom?" mumlade jag. Det blev tyst i några sekunder.
"Såå, du och Aron har kommit varandra rätt nära?" sa Iza och jag stelnade till, men nickade sedan sakta. Jag visste att hon inte menade nära på det sättet.
"Jag trodde att ni var värsta fiender" skrattade Iza fram. Jag skrattade lite löst och skakade på huvudet.
"Nja, vi började umgås när Adam hade dumpat mig och nu har vi ju tvingats bo i samma lilla hus i tre veckor. Men han är riktigt snäll. Jag fattar inte vad vi hade emot varandra egentligen" förklarade jag. Jag försökte med allt jag hade att trycka ner det generade leendet och att hindra mina kinder från att inta den rödaktiga färgen. Som tur var märkte Stella och Iza ingenting.Kvällen fortsatte. Vi pratade, såg på film och skrattade. Det var så härligt att umgås med tjejer. Hela sommaren hade jag bar umgåtts med Aron och killarna vid skärgården.
Hela natten satt vi uppe. Vi somnade inte förens sex på morgonen.
Några timmar senare vaknade jag av min ringsignal. Jag gäspade och reste mig upp från madrassen på golvet som jag hade legat på. Min mobil låg på soffbordet och när jag kom närmare såg jag att Arons namn lyste på skärmen.
"Godmorgon min prinsessa" sa Aron i telefonen. Jag fnissade lite löst och slängde en blick mot soffan där Stella sov och mot en madrass bredvid min madrass där Iza sov.
"Godmorgon min prins" svarade jag lågt för att inte väcka Stella och Iza.
"Har du haft det bra?" frågade Aron.
"Underbart" svarade jag glatt.
"Det går ett tåg vid ett, ska vi ta det?" sa Aron. Jag vände blicken mot klockan som satt på väggen. Klockan var elva.
"Ja, det kan vi göra. Möts vi vid centralen?" sa jag.
"Aa, vi ses där. Hejdå" sa Aron mjukt.
"Hejdå" svarade jag innan vi la på.Jag väckte Stella och Iza och berättade att jag skulle åka vid ett. Vi åt frukost och efter det pratade vi ännu mer innan jag var tvungen att åka.
"Hejdå, älsklingar. Vi får höras på telefon och så ses vi efter sommaren" sa jag medan jag kramade de båda samtidigt.
"Ja, det får vi, hejdå" sa Iza.
"Vi kommer sakna dig" sa Stella.
"Och jag kommer sakna er" svarade jag och drog mig ur deras famn.
Strax därefter var jag påväg till centralen för att möta Aron och åka tillbaka till skärgården.•••
Förlååååååååt så sjukt mycket att jag inte har uppdaterat på typ 9 dagar. Jag har haft fullt upp med skolan. Jag har precis bytt skola så allt är lite rörigt just nu.. Men allt har gått bra och nu är jag tillbaka!!!
I skolan ska jag skriva en deckare, har ni någon idé så snälla kommentera!!!!
Kommentera också vad ni tycker om berättelsen, rösta på kapitlet och sprid mitt konto!
Puss & kram <3
YOU ARE READING
djävul till plastbror
Teen FictionNja, djävul kanske var lite grovt att kalla honom. Han var ju trots allt min plastbror, det var meningen att jag skulle vara vän med honom och han med mig. Dock fanns det ett problem, hans attityd och hans beteende var något som inte gick att ducka...