djävul till plastbror

Kapitel 12

Två veckor gick. Jag och Aron hängde med Kevin, Edvin, Joel och Gustav varenda dag. Vi hade kommit riktigt nära varandra. Speciellt jag och Kevin. Vi var som bästa vänner, fast ändå lite mer än så. Det fanns något mellan oss.

"Freja! Jag drar nu, skynda dig" ropade Aron tröttsamt från dörrkarmen till vårt hus. Jag drog snabbt på mig mina solglasögon och stoppade ner mobilen i backfickan på mina jeansshorts innan jag sprang ut till Aron och mötte hans uttråkade blick.
"Du är så seg" sa han medan jag tryckte ner fötterna i mina ballerinaskor. Jag skrattade lite löst och flyttade mig närmare honom.
"Jag är tjej" viskade jag och blinkade med ena ögat. Jag trippade förbi Aron och började gå mot stranden där vi skulle möta Kevin, Edvin, Joel och Gustav. Det var tidig kväll och vi skulle grilla middag vid stranden.

Väl framme vid stranden sökte min blick genom alla människor som låg på sina handdukar och solade. Jag hittade snabbt vad jag sökte efter och begav mig mot killarna. De satt på en liten udde en bit upp på ett berg precis intill stranden. Jag slängde en blick bakåt för att försäkra mig om att Aron fortfarande var bakom mig, vilket han var. Jag log lite smått och fortsatte upp på berget.
Kevin fick snabbt syn på mig och kom fram mot mig. Hans leende på läpparna växte och han omfamnade mig mjukt. Jag log. I hans armar var jag trygg.
"Hej, sötnos" viskade han. Jag skrattade lite löst och drog mig ur hans famn.
"Hej" sa jag och log innan jag vände mig till resten av killarna. Jag fick varsin kram av dem och Aron gav dem varsin brohug.

"Har ni maten?" frågade Aron när vi hade hälsat färdigt. Joel pekade längre upp på berget där det fanns en grill och fyra stockar som man kunde sitta på. Vi gick dit allihopa och satte oss ner på stockarna. Aron och Gustav började plocka upp maten ur påsen och tände på grillen.
"Vad har ni gjort idag då?" frågade jag för att få igång en konversation.
"Inte så mycket, det finns ju inget att göra här" skrattade Edvin fram och killarna höll med.
Vi fortsatte prata medan vi grillade hamburgarna. Maten åt vi snabbt upp och satt kvar ytterligare en lång stund och pratade.

"Hänger någon med och badar?" frågade Kevin med blicken mot havet. Solen hade precis gått ner och det var tomt på stranden. Havet såg mjukt ut i sin mörka nyans av blå. Det var nästan helt vindstilla, inga hårda, stora vågor som slog mot ytan. Endast små vindpustar som gjorde att vattnet guppade en aning.

"Jag!" svarade jag. Kevin log mot mig.
"Någon annan?" frågade han och blickade ut över killarna som skakade på huvudet allihopa.
"Fegisar" sa jag och Kevin nickade. De flinade åt oss.

Kevin drog av sig sin tröja och man såg tydligt hans magrutor och v-linje. Jag slog snabbt bort blicken för att inte bli påkommen att stirra på honom. Kevin hade haft på sig sina badbyxor hela kvällen och var nu redo för ett dopp.
Jag, som hade bikinin under mina kläder, drog snabbt av mig mina jeansshorts och min tröja. Jag kände hur killarnas blickar brände på mig. De hade sett mig i bikini förut, men jag antar att de inte kunde låta bli att titta, jag kunde ju inte låta bli att titta på dem utan tröja.
Jag började gå ner mot stranden och vände mig om mot Kevin som stod kvar vid killarna och följde mig med blicken.
"Kommer du eller?" utbrast jag med ett litet skratt. Kevin flinade och sprang fram mot mig. Han tog tag i min hand när han sprang förbi mig. Han drog med mig till vattnet och tänkte springa i helt, men jag stoppade honom när vattnet gick upp till vaderna.
"Det är ju svinkallt" pep jag. Kevin log mot mig och la huvudet på sned.
"Fegis" sa han lågt och skvätte plötsligt vatten på mig. Jag skrek till och gav honom en mördande blick innan jag skvätte tillbaka. Kevin skrattade och lyfte upp mig i hans famn. Han började gå längre ut i vattnet medan jag skrek, skrattade och försökte ta mig ur hans grepp. När vi var så långt ute att Kevin endast höll mig någon centimeter ifrån vattenytan så stannade han.
"Snälla, släpp mig inte" bad jag med skrattet kvar i rösten. Kevin log lurigt innan han tog andan och sjönk ner i vattnet med mig i hans grepp. Det kalla vattnet kylde min kropp och jag sökte mig snabbt upp till ytan. Jag hackade mina tänder på grund av att jag var så kall. Kevin hade släppt taget om mig och strax efter mig dök han upp precis framför mig.

Vattnet gick upp till revbenens början. Kevins blick var fäst vid mina ögon. Jag kände hur hans händer sakta placerades på min midja. Jag slutade hacka tänder då jag kände hur värmen av Kevins händer spred sig i min kropp.
"Du gör mig galen" viskade Kevin. Hans blick började flacka mellan mina ögon och mina läppar. Innan jag visste ordet av det så hade han tryckt min kropp närmare intill honom och våra läppar var pressade mot varandra. Kyssen pågick bara i några ynka sekunder, men på de ynka sekunderna hann det bildas ett helt zoo i min mage.
Kevin drog sig undan kyssen och hans blick fästes återigen vid mina ögon.
"Jag gillar dig, Freja. Mer än som en vän" sa Kevin. Mitt hjärta började slå dubbla slag.
"Jag gillar dig också, mer än som en vän" sa jag lågt. Kevins leende växte stort innan han återigen pressade sina läppar mot mina. Jag knöt mina armar runt hans hals. Det var underbart.

Vi avbröt våran kyss av busvisslingar från stranden. Edvin, Gustav och Joel jublade och visslade. Aron satt bredvid och petade i elden med en pinne. Han verkade vara helt borta. Han verkade ledsen och nedstämd över något.
Min blick drogs tillbaka till Kevin som bara log mjukt mot mig.
"Vad säger du om en dejt imorgon?" frågade han glatt. Jag log och nickade.
"Gärna" svarade jag.

"Ska vi gå upp?" frågade Kevin när han hade studerat mina armar som hade gåshud eftersom det var så kallt. Jag nickade snabbt och skrattade till innan jag skyndade mig upp till de andra killarna. Jag lindade in mig i min handduk men kunde ändå inte sluta darra. Jag kände ett par blöta armar slingra sig om mig. Att en blöt kram kunde ge så mycket värme.
"Vad hände i vattnet då?" frågade Joel med en road ton. Mina kinder hettades till och de var säkert helt rödaktiga.
"Det vill ni allt veta va?" sa Kevin lurigt. Killarna flinade. Alla utom Aron. Han satt fortfarande och petade med en pinne i elden. Inte ett minsta intresserad av oss andra. Jag suckade för mig själv och lutade mig bakåt i Kevins trygga famn.

Efter några minuter i Kevins famn så drog jag mig ur och började klä på mig. När mina kläder var på så bet jag mig i läppen och tittade på Aron.
"Aron, ska vi gå hem?" frågade jag tveksamt. Aron tittade upp på mig och nickade utan att ändra sitt neutrala ansiktsuttryck.
"Hejdå! Vi ses" sa jag till killarna och alla nickade och log. Aron gav alla en lätt nick och de nickade tillbaka.
Kevin kom fram till mig och lutade sig fram mot mitt öra för att säga något.
"Jag hämtar dig imorgon vid sju" viskade han i mitt öra innan han pussade mig på pannan. Jag nickade och log förväntansfullt mot honom.

Jag och Aron började gå hemåt i tystnad. Det var stelt, men jag visste inte vad jag skulle säga för att få stelheten att försvinna.
"Vad är det, Aron?" frågade jag tillslut.
"Inget" mumlade han lågt med blicken fäst i marken. Det var tydligt att han inte ville prata, men jag gav mig inte.
"Har det hänt något?" fortsatte jag.
"Nej" mumlade han tillbaka, mer sammanbitet den gången.
"Har jag gjort något?" frågade jag. Jag tänkte inte ge mig tills jag hade fått ett vettigt svar.
"Nej" sa Aron lite högre men lika sammanbitet som förra gången.
"Är du.." började jag, men Aron avbröt mig hastigt. Han vände upp sin ilskna blick mot mig.
"Det är inget, Freja. Släpp det bara" sa Aron skarpt. Jag suckade irriterat och gick ifrån honom i rask takt.

•••
Ojojoj det hettar till mellan Freja och Kevin? Hiss eller diss? Och varför blev Aron sur? Kommentera vad ni tycker och tror!
Röst kan ni väl också passa på att göra så blir jag glad!!
Hoppas ni har haft en bra sommar hittills, det har jag haft!!
Puss & kram <3