djävul till plastbror

Kapitel 14

"Aron" viskade jag med min skära, svaga röst så fort jag kom in genom dörren till vårt lilla hus. Jag sprang in i Arons rum där jag fann honom sittandes med mobilen i handen. Hans blick gled upp mot mig och jag såg blandad oro, ilska och medlidande i blicken. Mina tårar började återigen rinna ner för mina kinder och jag började stamma fram oförståeliga ord. Aron släppte mobilen och reste sig upp från sängen och gick fram mot mig. Hans varma armar omfamnade mig mjukt. Han strök sin hand på min rygg och jag blev genast lugnare.
"Ta det lugnt, Freja" viskade han i mitt öra.
Mina tårar avtog, men Aron höll mig ändå kvar i hans famn ett bra tag därefter.
"Det kommer vara som bortglömt när skolan börjar igen, och nu i sommar kommer du vara här med mig och grabbarna. Bry dig inte om vad folk säger hemma i Stockholm. Du är ingen slampa. Du är en underbar, vacker tjej som hamnade i fel famn" viskade Aron medan han lossade sitt grepp om mig. Hans blick fästes vid min. Jag blev helt stum av hans ord.

"Kom" sa han efter några tysta minuter. Han tog tag i min hand och drog med mig ut från stugan. Han drog med mig ner till bryggan.
Han satte sig ner i hörnet av soffan och drog ner mig bredvid honom. Jag log lätt och lutade mitt huvud mot hans axel. Våra händer höll fortfarande i varandra och han smekte min handrygg med sin tumme.

"Vill du veta hela sanningen?" frågade jag efter ytterligare några tysta minuter.
"Om du vill berätta så gärna" svarade Aron mjukt.
Jag bet mig i läppen och funderade på vart jag skulle börja.
"Jag var tillsammans med en kille och allt var jättebra. Men en kväll så bråkade vi rejält och jag dumpade honom. Samma kväll drog jag iväg till en kompis fest eftersom jag ville rensa tankarna. Jag drack mig full och hade inge vidare medvetande. Allt jag minns var att jag vaknade upp, naken, bredvid en kille i en säng. Jag vet fortfarande inte säkert om vi hade sex den natten, men det känns rätt uppenbart att vi hade det. Dagen efter i skolan låtsades min kille, eller mitt ex eller vad han nu var, att allt var som vanligt. Att vi fortfarande var tillsammans. Jag hade inte särskilt mycket emot det eftersom jag faktiskt hade ångrat att jag dumpade honom. Men sedan spred sig orden och bara några timmar efter visste alla i hela skolan att jag hade haft sex med en annan kille än min pojkvän. Alla tolkade det som att vi var tillsammans och hade varit det under den natten, därifrån smeknamnet slampa. För vem skulle tro på mig om jag berättade sanningen? Vem skulle tro på slampan?
Jag blev dumpad, mobbad och ensam. Jag mådde så dåligt att jag slutade gå till skolan. Jag sa till mamma att jag hade ont i magen och jag fick vara hemma. Hemma och gråta.
Det gjorde så ont inom mig, att veta att alla tyckte samma sak om mig. Den otrogna slampan. Jag visste inte hur jag skulle hantera det så jag gömde mig för problemet ända tills jag och mamma flyttade till dig och Anders och jag behövde byta skola. Jag vill bara inte känna den hemska känslan igen. Jag vill inte låtsas vara sjuk och stanna hemma för att jag inte vågar visa mig i skolan. Jag vill inte ha tillbaka skammen" berättade jag. Min röst var svag i början och ju mer jag berättade desto svagare blev den. Jag stammade fram slutet med gråten i halsen. Min blick var fäst på solen som sakta, sakta rörde sig ner mot horisonten.

Aron sa ingenting. Tillslut lyfte han upp mitt huvud från hans axel och vände sig mot mig. Han försökte möta min blick men jag undvek den. Hans lediga hand rörde sig sakta upp mot mitt ansikte. Hans pekfinger och långfinger placerades löst under min haka och han tryckte försiktigt upp mitt huvud och tvingade mig därmed att se honom i ögonen. De kristallblå ögonen glittrade något oerhört.
"Jag förstår att detta är jobbigt för dig. En fantastisk tjej som dig ska inte behöva känna så. Jag ska göra allt jag kan för att det inte ska bli som i din förra skola. Jag kommer alltid stötta dig, Freja, alltid" sa Aron lågt. Hans röst var närmare inpå en viskning. Vi satt så nära varandra att jag kände hans andetag.
Jag nickade sakta. Jag slog bort min blick från Arons ögon och tittade istället ut mot horisonten där solen höll på att falla ner mot andra sidan jorden.

"Lägg dig ner och sov nu. Tänk inte mer på saken" sa Aron mjukt när solen hade gått ner och mörket hade börjat falla.
Aron vände sig tillbaka så att han satt rakt igen. Han tog tag i mina axlar och drog försiktigt ner mig i hans knä. Jag log innan jag stängde ögonen och innan jag visste ordet av det så var jag i drömmarnas land.
Men det var ingen bra dröm. Det var en mardröm. En hemsk mardröm som fick mig att rycka till av rädsla och vakna upp ur min sömn.

Det första jag såg när jag slog upp ögonen var de isblåa ögonen som lugnt granskade mitt ansiktsuttryck.
"Hur är det? Hade du en mardröm?" frågade Aron med sin otroligt mjuka och sansade röst. Jag nickade endast och la min hand över min panna. Min blick övergick upp mot stjärnhimlen.
"Vad är klockan?" frågade jag lågt.
Det var kolsvart ute, det enda som gav en gnutta ljus var stjärnorna på himlen.
"Tre" viskade Aron.
Jag log. Aron hade suttit här i soffan och låtit mig sova i hans knä ända sedan jag somnade. Det värmde i hjärtat. Han brydde sig verkligen om mig.

•••
Vad har ni för uppfattning om Aron? Tycker ni om honom? Kommentera!!!

Rösta gärna och glöm inte att tipsa familj & vänner om mitt konto!
Puss & kram <3