djävul till plastbror

Kapitel 10

Dagarna gick.
Adam låg lågt. Han skrev inte ut ett dugg om mig, vilket jag var sjukt tacksam över. Han höll sig även borta från oss. Han kom inte längre till lektionerna. Ända sedan Daniel och Ty lämnade honom så började han skolka. Så som han hade betett sig var det rätt åt honom.

Pappa hade inte ringt tillbaka och mamma hade slutat tjata om att jag borde ta upp kontakten med honom. De förstod att det inte var någon idé. Jag hade gjort det ganska tydligt att jag inte var beredd att förlåta pappa.

Det var skolavslutning idag så jag vaknade tidigt för att hinna göra mig i ordning. Jag gick in i min walk in closet och hämtade klänningen jag skulle ha på mig. Det var en vit, kort klänning på. Efter det sminkade jag mig noga. Efter en halvtimmes sminkning valde jag ut smycken. Jag tog, som vanligt, på mig mitt armband med brickan där det stod F. Sedan satte jag på mig ett vitt pärlhalsband.
Jag värmde upp min locktång och började locka mitt hår lite smått.

Efter ännu en halvtimme stod jag nere i köket och gjorde i ordning min frukost. Jag var själv i köket, men bara några minuter efter att jag hade satt mig ner vid bordet så hörde jag steg i trappan. Jag vände mig om och mötte Aron. I kostym. Min blick fastnade på honom. Han var otroligt snygg. Hans svarta kavaj och ljusblåa skjorta gjorde att han såg manligare ut. Det lagom långa, ljusbruna håret hade han dragit vax igenom några ynka gånger, men ändå såg det helt perfekt ut. Hans blåa ögon var fästa vid mig och jag kunde inte låta bli att rodna.
"Vad vacker du är, Freja" sa Aron mjukt efter att ha granskat mig från topp till tå med sin blick.
"Tack, du också, Aron" svarade jag med ett leende på läpparna.
Min blick var fäst på Arons ryggtavla medan han stod och gjorde i ordning sin frukost. När han tillslut satte sig ner mittemot mig så slog jag bort blicken.
"Vill du ha skjuts?" frågade Aron efter några tysta minuter. Jag vände upp blicken mot honom och nickade med ett leende på läpparna.

"Vad brukar du och Anders göra på somrarna?" frågade jag efter ytterligare några tysta minuter.
"Vi brukar vara vid vårt landställe. Det är ute i skärgården. En mysigt ställe med nära till vattnet och massor av bra vänner" berättade Aron. I hans röst hörde jag längtan.
"Vad mysigt! Tror du att vi ska dit nu i sommar?" sa jag.
"Det hoppas jag. Men det beror på vad ni brukar göra" sa Aron med tveksam ton.
"Vi brukar inte göra något speciellt. Oftast åker vi utomlands i några veckor bara" svarade jag och Aron log.
"Vi borde börja dra oss" sa han efter att ha slängt en snabb blick på klockan. Jag nickade bara som svar och reste mig upp. Vi plockade snabbt ihop disken från frukosten innan vi gav oss iväg till skolan för sista gången på terminen.

Avslutningsceremonin gick fort. Vi fick våra betyg av våra mentorer innan vi fick gå hem. Så fort jag kom innanför dörren möttes jag av mamma i morgonrock. Hennes leende var stort.
"Hur gick avslutningen? Har du kollat på dina betyg än?" mamma rabblade upp frågor efter frågor och jag bara himlade med ögonen och viftade med kuvertet där pappret med mina betyg låg.
Jag gick in till köket och satte mig på en stol. Mamma kom springandes efter mig som en liten hetsig hundvalp. Jag började sprätta upp kuvertet och tog ut pappret. Jag vecklade upp det och skummade igenom det. Inget lägre än C, jag var nöjd. Jag skickade över det till mamma. Hon tittade noga på det och tittade sedan upp på mig med ett leende på sina läppar.
"Du är så duktig" sa mamma glatt och böjde sig fram och pussade mig på pannan.

Strax efter lunkade Anders och Aron in i köket. Likaså Aron hade ett kuvert i handen, dock var det redan öppet och båda verkade belåtna.
"Nu när vi alla är samlade så tänkte vi berätta om vad som händer i sommar" började Anders och blickade mot mamma som nickade. Aron satte sig ner bredvid mig och Anders satte sig bredvid mamma.
"Vi tänkte att vi spenderar sommaren vid vårt landställe i skärgården så får vi se hur det blir" fortsatte Anders och tog tag i mammas hand. Mamma log och nickade. Min blick gled över till Aron som såg minst lika glad ut.
"Det blir jättebra" sa jag och log.
"Vi åker redan i eftermiddag, om det är okej såklart?" la mamma till lite nervöst.
Aron tittade på mig. Jag nickade lite lätt och det fick honom att le.
"Jarå, självklart. Vi drar upp och packar nu direkt" sa Aron glatt. Han nickade mot övervåningen med blicken på mig. Vi reste oss upp samtidigt och gick upp till övervåningen.
När jag kom in till mitt rum hämtade jag min stora, rosa resväska som stod i min walk in closet. Jag la den på sängen och öppnade den innan jag började proppa i kläder. Shorts, linnen, blusar, klänningar, koftor, jeans, mjukisar, skor, underkläder. Allt fick plats i väskan och efter någon timme av intensivt packande var jag klar. Jag hämtade min handväska och började packa ner lite saker som jag skulle kunna ha användning för. Som till exempel mobilladdaren, solglasögon och smink.

Det knackade på min dörr och Aron klev in i rummet. Jag fortsatte packa utan att vände upp blicken.
"Är du klar? Vi tänkte dra" sa Aron tveksamt och jag stängde dragkedjan på min Michael Kors väska.
"Precis klar" svarade jag glatt och log mot honom. Jag slängde upp väskan på min axel och tog ett grepp om min resväska. Jag tänkte precis lyfta ner den, men Aron hann före. Han log bara mot mig innan han smidigt lyfte ner den stora resväskan från sängen och rullade den sedan efter sig.

Efter några ynka minuter satt vi allihopa i bilen påväg till skärgården. Musiken dunkade mellan bilens väggar och alla sjöng med i låtarna som spelades. Det var skön stämning. Allt har blivit så mycket bättre och så mycket roligare sedan jag och Aron blev sams. Detta skulle bli en underbar sommar.

•••
Jag vet att det är seg början osv, men hoppas att ni gillar den i alla fall! Detta kapitel var dock det segaste jag skrivit hittills, menmen. Hoppas att ni fortsätter läsa för jag har massor av bra idéer till denna berättelse!!
Kommentera vad ni tycker och rösta om ni tycker om kapitlet!
Puss & kram <3