Chapter 21

12 1 0
                                    

Jenice Claire's POV

The day after my birthday, mom called me out para mag-usap kami sa sala, well, it was already night time around 9 P.M., ano to? Family meeting? May patawag-tawag pa silang nalalaman



"Honey, wag ka sanang mabigla sa sasabihin ko, okay?", pagbabala ni mom sakin, nasa sala kami ngayon and hearing this from her, she already knows na ma-o-offend talaga ako sa announcement niya kahit hindi ko pa ito alam



"Jenice, Jeff and i decided na magpakasal na next month" -Mom




F***!



My anger suddenly rose up to the highest level na para bang gusto kong magwala, tumaas ang mga kilay ko, i turned my hand into a fist while looking at them




"Kasal?", I questioned their decision, let's put daddy to rest, ayoko munang isali siya, i have to defend my side first, tumayo ako sa harapan nila




"Ang bilis nyo namang magpakasal! Isang taon pa nga lang tumira yang si Jeff sa bahay na 'to, bigla mo nalang siyang pinapasok dito at hindi man lang pinaalam sakin!"





I started to shout at them with all my anger bursting, sasabog na talaga ako, they're getting sad looking at me exploding but those emotions can't stop me now


Tumayo si mommy at nagpaliwanag, "Honey, I'm sorry na hindi ko agad pinaalam sayo", mom apologized to me acknowledging her mistakes which made me even more angry, bakit ngayon lang siya nag sorry sakin?



"Akala ko magiging masaya ka sa desisyon ko", she calmly explained habang lumuluha na ang kanyang mga mata, ako? Magiging masaya sa desisyon niya?





"Well, hindi! Your decision only made it worse!", I exclaimed and Jeff quickly stood up and defended mom





"Anak, hayaan mo munang magpaliwanag ang mommy mo", he calmly said while comforting si mommy na umiiyak na dahil sa mga sinabi kong mga salita, with all the anger i felt, i burst it all to Jeff



"At ikaw!", I gave him a death stare kahit na nagmamakaawa na siya sakin, "Halos isang taon mo nang ginugulo ang buhay ko! Get out of my life!", I shouted at the bottom of my lungs



Seeing them both real sad, umiiyak si mommy habang niyayakap siya ni Jeff, i felt so bad na para bang masama akong tao, a tear suddenly fell in my eyes and that's when i realize na umiiyak na din ako sa sobrang galit


I quickly wiped my tears and umalis kaagad sa kanilang harapan para magtago sa kwarto, damn! Paano ko ba nagawa yun? S***! I quickly locked the door at sumandal agad dito

"Inhale, exhale, inhale, exhale", i forced my self to stay calm habang tumutulo ng mabilis ang mga luha kong bunga sa sobrang galit, all my life, I've been a good person pero isang pagkakamali ko ay nawala na itong lahat!

Crap!



I've changed so terribly na nga simula noong mawala si daddy, i cannot imagine shouting so hard to mommy and when i think of what i did to her, it just breaks my heart into pieces




How can i be so rude to her when she was just trying to explain her side? There's just too much going on in my mind and hell! I can't sleep with problems like these and realizing that i came to regret my decision made it even worst!




An hour have passed when I'm breaking down to pieces at my room, F***! I can't sleep in this house anymore especially with these problems I cannot solve





Pangarap ng SimbahanWhere stories live. Discover now