Den vita hästen på min axel

Kapitel 1

När jag skriver * så byter jag perspektiv.

-Dags att vakna, säger Moa, Barnmorskan.
Jag gäspar trött och sträcker på mig innan jag sätter mig upp i halmbädden. Med trötta rörelser gnuggar jag mig i ögonen.
-Jag ko..... mmer, gäspar jag.
Dom andra barnen i rummet mumlar instämmande.
Moa ler och går ut från rummet.

Jag är 14 och ett halvt år, har ett halvlockigt brunt fågelbo till hår och bor på barnhemmet i Lynnyn.
Det är ett ganska bra liv, jag har iallafall mat, en säng och tak över huvudet.
Men det finns så mycket mer som jag går runt och dagdrömmer om ...

När jag har mornat mig lite drar jag undan filten från benen och kliver ur halmbädden. Jag är noga med att lägga tillbaka filten, fint och utan rynkor.
Ephannah -min bästa vän- gör samma sak.
Tillsammans går vi ner i köket där några redan sitter. Det är Luke, Milla och Atto.
Jag sätter mig ner på min stol och Ephannah gör samma sak.
Moa kommer fram till oss.
-Luke, Milla och Atto fixar frukost till alla och Ephannah och Tara går och hämtar minstingarna, befaller Moa.
-Kalla mig Ephi! väser Ephannah ilsket när hon och jag går mot trapporna till övervåningen.

I småbarnsrummet finns det fyra halmbäddar. För tillfället är två av dom upptagna, av Lilja och minsta Myra.
Jag går tyst fram till minsta Myra och viker av henne filten.

Myra hittades utanför barnhemmets dörr för 14 dagar sedan. Hon är endast några månader så vi måste mata henne med mjölk.

Jag lyfter upp Myra i famnen och vaggar henne fram och tillbaka.
Som jag väntat slår hon snart upp sina smaragdgröna ögon.
Jag bär ner henne till matbordet där frukosten står framdukad. Ephi kommer snart efter med Lilja hand i hand.

Lilja är tre år nu. Hon hittades av några sjömän på ett övergivet skepp till havs. Man tror att pirater anföll skeppet och lämnade barnet kvar.

Jag sätter Myra i mitt knä och sträcker mig efter muggen med mjölk.
Sen hjälper jag henne att få i sig allt.

Efter frukosten lämnar jag över Myra till Mongla, hon har skadat sitt ben så hon måste sitta ner hela tiden. För att göra nytta då passar hon Myra.
Jag går ut på åkern tillsammans med dom andra barnen över 7 år och börjar ränsa och plocka.

Det är inte så svårt för en 14 årig flicka, men jag måste hela tiden hjälpa Milda och Matilde som precis har fyllt 7. Dom kan ingenting.

Precis när jag har visat Matilde hur hon rycker upp ogräs med rötterna ropar Moa på mig.
Jag suckar, och rycker lite i Stellas tröja. Jag ser till att hon har koll pa Matilde och Milda innan jag går till Moa.
-Det är några här som vill ha en flicka i din ålder, säger hon. Hämta Ephannah så kan ni få träffa dom.
jag nickade och gick ut på åkern, styrde stegen mot Ephi.

Att bli adopterad är något som dom flesta på barnhem drömmer om. Jag menar, tänk att få ett hem och en familj som älskar en. Det kanske inte låter så fantastiskt för er som har det, men för oss som inte har det är det rena rama drömmen.

En stund senare sitter jag och Ephi vid bordet i finrummet. Framför oss sitter en tjock gubbe som behöver två stolar för att inte trilla ner, och en lika tjock tant.
-Detta är Herr och Fru Korvsko, presenterar Moa. Och detta är Ephannah och Tara.
-Ephannah! Det låter ju som panna, säger Fru Korvsko ogillande. Om vi tar hon får hon heta något annat. Sura?
-Jag tycker att Tara är för klen, brummar Herr Korvsko.
Försiktigt sneglar jag på min mage och mina höfter. Jag är lagom stor!
Ephi är kanske lite bredare än jag... Men ändå!
-Kan du mjölka? frågar Fru Korvsko.
Ephannah ser blygt på i hennes ansikte och nickar.
-Diska?
Nick.
-Tvätta kläder?
Nick.
-Laga mat?
Ephi skakar blygt på huvudet.
-HAR DU INTE LÄRT DOM LAGA MAT?!! vrålar Herr Korvsko.
-Det får dom lära sig när dom fyller 15, säger Moa lugnt. Sen, när dom kan laga mat och är 15 då får dom flytta får barnhemmet och skaffa eget hus utan några föräldrar som har adopterat dom.
-Skandal! utbrister Fru Korvsko. Om du lär Ephannah att laga mat så kommer vi tillbaka om 20 dagar och förväntar oss att hon kan laga mat. Kan hon, så köper vi henne. Kan hon inte, så köper vi henne inte.
Och med dom orden reser sig Herr och Fru Korvsko och går fram till dörren. Där måste Herr Korvsko trycka genom sin fru varpå hon måste dra genom honom. Sen är dom borta.

-Snälla Moa, säger Ephi gråtfärdigt. Det där var inte den familjen som jag drömmer om. Kan du inte hitta någon annan?
-Du fyller 15 om 26 dagar. Jag villl hellre att mina barn ska bli adopterade än flytta utan familj, säger Moa.

Och då var det bestämt. Två gånger om dagen har Ephannah privatlektioner i köket. Innan lunch och innan middag. Då hjälper hon Moa att laga maten.

Och jag kan satsa pengar på att Ephi försöker lära sig så lite som möjligt, den stackaren.

Jag lägger en hand på Ephis axel.
-Du ska inte behöva åka! I värsta fall får vi rymma! säger jag och ler mot henne.
Hon ler tillbaka.
- Du är den bästa vännen i hela världen! säger hon och så lägger handen på min axel.

Rakt på mitt födelsemärke.
Det är ett lite lustigt märke, eftersom att det faktist föreställer något. Alla andras är bara bruna fläckar.
Men mitt föreställer en stegrande häst. Som är vit, har luddiga änglavingar och även ett horn i pannan.

Jag kramar Ephi innan hon tvingas iväg och laga mat med Moa.
Sen går jag upp till det rum som vi sover i. Här ska det planeras rymning!

*

-Du måste vara försiktig när du hackar löken, Ephannah! säger Moa strängt.
Jag suckar och tar mitt första snitt i löken.
Den delar sig direkt och tårarna bränner redan under ögonlocken. Men jag sväljer ner dom och fortsätter envist hacka.

När löken är klar häller jag på den på fisken. Sen trär jag på fisken på en pinne som Moa har visat mig och sätter ovanför elden.
Moa ser gillande på mig när jag tar plåthinken och går ut genom dörren.

Lagården nästa.

*

-Det kan funka, mumlar jag.

Min plan är att göra så att vi får slut på någonting, så att Moa skickar mig och Ephi till torget för att handla mer. Då kommer vi också få med oss pengar att handla för.
Men istället för att gå till torget kan vi lämna staden och försöka få jobb någon annanstans.

Jag ser ut genom fönstergluggen. Där ute är Ephi påväg in i lagården. Om jag skyndar mig kan jag prata med henne när hon mjölkar!

*

Jag sätter mig på pallen bredvid kon Mjura. Sen ställer jag hinken under henne och drar försiktigt i den ena spenan. Mjölken sprutar ner i hinken, så jag drar i fler spenor.

När hinken är halvfull kommer Tara in i Mjuras bås och sätter sig på golvet bredvid mig.
-Jag har en plan, ler hon.

*

Jag har berättat om min plan för Ephannah och jag tror att hon gillar den.
Men när jag ska tillägga en sak är hinken vips ful med mjölk och Ephi måste in och fortsätta med maten.

Med en suck går jag ut på åkern för att passa på Matilde och Milda.