%17%

123 14 0
                                    

Jag stönade och blängde på honom, men han bara skrattade.
- Med tanke på era leenden tyckte ni om det. Soey slutade skratta och nöjde sig med att le åt oss.

Jag ställde mig upp.

*

Jag satte mig ner.

Helt utmattad av den långa vandringen att jag knappt orkade hålla ögonen öppna.

-Vila lite du. Log Galen bakom mig innan hon och den andra försvinner in i hålet framför oss.

Snart ska jag få träffa honom. Eller henne. Galarnas ledare. Och jag har för tusan igen aning om varför.
Varför dödade dom mig inte i gläntan? Varför var Tara helt plötsligt en vit häst? Och hur mår hon nu?

*

-Vad ska vi göra nu? Frågar jag Soey.
-Berättade inte jag att ni ska få lära er att kontrollera era nya former, Tara? Log Soey.
Jag svarade inte.
Soey vände sig mot oss allihopa och öppnade munnen. -Ni ska få träna på att kontrollera allt ni kan göra, en i taget. Hitintills är det Thindra som har gjort bäst ifrån sig, men det kanske kan vara för att hon inte behövde landa för första gången.
Thindra rodnade.
-Tara, du börjar. Fortsatte Soey. Han gjorde en gest in mot mitten av den cirkel som aromatiskt hade bildats när vi ställde oss runt Soey för att höra bättre.
Jag gick in i mitten, där det var en kal fläck av sten. Mina hovar klapprade mjukt mot stenen och fick det att eka över hela ängen.
-Tara är mäktigast av oss i sin nya form om hon bara lär sig kontrollera sitt horn. Fortsatte Soey. Hon kan göra nästan vad som helst med hjälp av hornet. Jag hade tänkt börja med henne eftersom att hon kan skydda oss andra om det plötsligt dök upp massa onda tjuvar här och nu.
-Onda tjuvar vet jag inte om det är, men det står tre personer och kollar på oss borta från träden. Mickeye pekade bort mot skogsbrynet i slutet av ängen.
Våra blickar flög omedelbart bort dit Mickeye pekade.
Tre män, eller kvinnor, stod och betraktade oss i skydd an träden. Dom hade röda mantlar och en av dom stod lite snett, så att vi kunde se den guldfärgade kattungen på ryggen.
-Å nej.. Var allt Soey han få ur sig innan dom mantelprydda personerna började springa mot oss i full fart.

*

Wow.

Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men mina gissningar är ingenting i jämförelse med det här.
EN MÄNNISKA?!
EN KVINNA?!
-Välkommen, min kära dotter Ephannah. Sade hon med varm röst.

Är Galarnas ledare min mamma?

Den vita hästen på min axelWhere stories live. Discover now