Månljuset ligger tyst och stilla som ett täcke över loftet. Jag suckar och vänder mig om i sängen.
Det måste vara mitt i natten. Bara för att jag somnade vid lunchtid måste jag så klart vakna vid den här tiden och självklart är det omöjligt att somna om. Tankarna surrar som bin i huvudet.
Jag är utvald.
Dom orden återkommer hela tiden. Varför är just jag utvald? Vem valde ut mig? Varför just mig? Jag orkar inte!
Jag har tillräckligt att göra. Jag måste lära mig kontrollera min nya form. Och sen måste jag typ skydda människorna från Galarna.
Jag har inte tid men någon nyckel!
Var finns nyckeln?
Jag vänder på mig igen.
Någonstans känner jag en nyfikenhet bubbla i mig. Jag vill veta vad som finns där i. Det måste vara något speciellt, eftersom att det måste vara en utvald som öppnar asken och löser mysteriumet.
Vilket mysterium?
Sluta! Jag vrider runt mig så att jag ligger på rygg och stirrar upp i natthimlen genom det öppna fönstret. Jag orkar inte med fler saker just nu. Kan inte min hjärna bara hålla käften?
Äntligen känner jag hur drömmarna omfamnar mig, hur fantasins portar öppnas och jag faller ner i en djup sömn.
*
YOU ARE READING
Den vita hästen på min axel
Fantasy" -Nu eller aldrig, mumlar Ephannah i mitt öra. Med en suck ser jag på mitt fosterhem en sista gång innan jag mannar jag på Ninja att öka takten och lämnar byn, troligen för alltid." Tara är 14 år och i hela hennes liv har hon bott på barnhemmet i...
