Vi nickar.
Soey ser ut att tänka efter en stund innan han reser sig upp och backar några steg.
- Jag har något att berätta, säger han. Men först måste ni vila, ni ser hellt förstörda ut.
Precis när han säger det känner jag hur tröttheten rullar över mig, och dom andra ser lite hängiga ut dom också.
Soey följer med oss till skogskanten och hjälper oss att lägga oss tillrätta bredvid varan. Jag förvandlar mig till en vit häst igen och snart sover alla djupt.
*
Jag sitter tyst och lägger beslag på allt mamma har berättat.
- Men.. börjar jag. Om vi hittar Safrira, då blir väll hon drottning?
Galen spänner ögonen i mamma.
- Ja, suckar hon. Det blir hon.
Galen tycks slappna av lite, och jag känner plötsligt igen henne. Det var hon som hittade mig och Tara i gläntan. Vad var det hon hette nu då... det började på P.. Pippi var det. Just det.
*
Domby rullar runt, och hamnar på mig. Fräsande kravlar jag mig ut och blänger på honom. Han vaknar inte. Ingen vaknar.
Mickeye ligger och slumrar mjukt med huvudet på Taras dunprydda vinge.
Jag känner hur svartsjukan väller upp inom mig, jag väser tyst åt den innan jag bestämmer mig för att jag inte kan se dom två tillsammans mer.
Jag vänder och snubblar nästan över Thindra, men har ett mjukt skutt över henne och flyr in bland träden.
*
YOU ARE READING
Den vita hästen på min axel
Fantasy" -Nu eller aldrig, mumlar Ephannah i mitt öra. Med en suck ser jag på mitt fosterhem en sista gång innan jag mannar jag på Ninja att öka takten och lämnar byn, troligen för alltid." Tara är 14 år och i hela hennes liv har hon bott på barnhemmet i...
