Den vita hästen på min axel

Kapitel 37

- Jag vet! ropar jag.
Pippin rycker till, men skakar sedan på huvudet.
- Vad är det nu då? undrar hon. Ska vi försöka trotsa din mamma?
- Nej, svarar jag och himlar med ögonen. Vi måste ta oss till Tara, hon kan hjälpa oss!
- Med vadå?
- Att befria Safrira!
Pippin suckar.
- Omöjligt. Även om dom vet var hon finns kommer dom behöva ...
- Sluta, innan du förstör min genéala idé!
Hon suckar igen.

- Och dessutom så har du utegångsförbud ...
- Sådant har aldrig hindrat mig!
- Jag vägrar trotsa din mors årder!
- Då får jag väll rymma själv då ...
- Du kommer inte långt.
- Jag kommer - till skillnad från vissa andra - iallafall försöka. Och inte ge upp.
- När du äntligen har hittat din ...
- Sluta jämför mig med henne!
- Men ...
- Inga men.
- Okej!

Pippin tycks ge upp. Hon ställer sig upp, suckar och går ut till det andra rummet.
Jag går triumferat efter henne.

Om min plan ska lyckats måste Pippin hjälpa mig att hitta till Tara.
Sen ska vi befria Safrira och hjälpa henne att återta makten över Galarna, och då kan jag äntligen få träffa min bror igen. Och samtidigt veta att människorna är i säkerhet, och sen också få chansen att leva att normalt liv med Tara, Teddy och Pippin.

Missförstå mig inte, men Pippin och jag har blivit goda vänner på sista tiden. Hon är inte så dryg som alla andra, och hon verkar vilja samma sak som jag; att få bort Ingja från tronen.

Och nu undrar du säkert; men Hannah, varför vill du fin mor så mycket ont?

För det första, hon är inte min mor längre.
Sådana beslut måste man ta i livet, välja fram dom man älskar.
Och jag vill henne ont, för att hon har gett andra dubbelt så mycket ont. Om du fattar vad jag menar.

- Tara, säger Pippin och sätter sig vid bordet. Det är en sak som jag måste berätta för dig.

Förlåt, men jag måste bara få beskriva hur det ser ut när hon "sätter sig vid bordet".
För det första, så ser det ut som en hund. Asså hon sitter precis som en hund brukar göra, men annars är dom inte direkt lika.
Och för det andra, så sitter hon på golvet.
Egentligen blir jag inte förvånad, men det ser så roligt ut när hon sitter mitt mellan två stolar och är längre än vad jag är när jag sitter på en stol.

- Vadå?
- Din mamma, börjar hon. Okej, förlåt. Min ledare sände igår kväll ut ett angrepp mot Beskrierna, precis efter att hon hade skickat upp oss på rummet.
- Igår kväll, är det så länge sedan?
- Fokusera Hannah! Men okej, just nu är det mitt i natten. Så ja, det var igår. Men vet du vilka Beskirerna är över huvudtaget? Det är Tara och hennes vänner! Dom kommer bli anfallna av Galar närsomhelst!
- Va?! ropar jag. Vi måste dit och hjälpa dom! Varför sa du inget tidigare?!

Utan att vänta på svar reser jag mig upp, klättrar upp på bordet och hoppar upp mellan hennes vingar.

- Jag hade mer väntat mig att vi skulle typ gå raka vägen ner och strypa Epingja eller något, mumlar Pippin. Men att slåss mot mina egna vänner och kusiner, det får du nog göra utan mig.

Och sen gör hon det som jag aldrig hade trott på. Jag hade inte ens vågat hoppas på att hon faktiskt skulle veckla ut vingarna och kasta sig ut genom det öppna, runda och nästan gigantiska fönstret.

*

- Tara, Thindra, är ni okej? ropar Soey och tränger sig fram genom en vinbärsbuske.
- Ja? svarar jag. Varför skulle vi inte vara det?
- Det är Galar här, flåsar Soey. Dom andra håller på och slåss mot dom, Tara dom behöver din hjälp!
- Va? utbrister både jag och Thindra i kör.
- Thindra, du stannar här, säger Soey. Kom nu Tara ...
- Va? utbrister Thindra. Nej! Jag vill hjälpa till.
- Tänk lite, svarar Soey. Du skulle faktiskt bara vara ivägen.