-döda? Utbrister vi i kör.
-jag vill inte dö. Klämmer jag till på slutet.
-Då får vi se till att du inte dör. Säger Soey lugnt. Du kan faktist bli en häst. En mäktig häst med vingar och ett magihorn.
Jag inser att jag har börjat andas allt häftigare och gör allt för att lugna mig själv.
-dom är inget hot mot dig. Mumlar jag.
-det är dom verkligen inte. Instämmer Soey.En bra stund senare hade vi fått på oss kläder och var påväg till arenan.
*
-Hur länge ska vi gå. Stönar jag och tvingar mig att ta ett till steg.
Galarna svarar inte utan trampar lugnt på med sina hovar.Jag suckar och stannar för att dra ut en liten vass sten ur foten.
Galarna ser uttråkade på.
-nu fortsätter vi. Ler den ena. Ett sockersött, retsamt leende.
*
-idag ska vi träna på att kontrollera era nya former. Berättar Soey.
Jag tar Taras hand och nickar.
Tara, Lovia, Mickeye och Domby mumlar instämmande.-Thindra, du börjar. Soey ser milt på mig.
jag tar ett djupt andetag och kliver fram några steg för att inte drämma till mina kompisar ifall det kommer en kristall. Sen sluter jag ögonen och innan jag hinner tänka ploppar en bubbla upp runt mig. Snabbt ilar en känsla genom kroppen och sedan spräcks bubblan
-det gick snabbt. Mumlar Mickeye när jag tassar bort till Soey och väntar på att nästa ska kliva fram.Tara blundar där hon står och alla tar automatiskt ett steg därifrån. En blå kristall växer sig större runt henne och två sekunder senare exploderar den. den vackra, vita hästen breder ut sina vingar och halvt flyger, halvt springer bort till oss. Lovia spottar ut några gnistor innan hon blundar.
killarna, som inte var beredda på att den stora kristallen skulle komma tillbaka puttas tillbaka några steg av den hårda stenen.
Den kolsvarta draken kikar fram bakom kristallklotet och joggar sedan bort till oss.
killarna ställer sig en bit ifrån varan och sluter ögonen ett ljussken omringar dom båda och växer ihop till ett enda.snart, efter bara två sekunder, slocknar skenet och två öronhuvuden uppenbarar sig, även om det ena har en hästrumpa och det andra en hundbak.
-följ efter mig, så snabbt ni kan. ler Soey och sätter iväg in i skogen.
YOU ARE READING
Den vita hästen på min axel
Fantasy" -Nu eller aldrig, mumlar Ephannah i mitt öra. Med en suck ser jag på mitt fosterhem en sista gång innan jag mannar jag på Ninja att öka takten och lämnar byn, troligen för alltid." Tara är 14 år och i hela hennes liv har hon bott på barnhemmet i...