Den vita hästen på min axel

-~26~-

Efter två timmars städning ser allt ut precis som förut.

Hur mycket vi än drar undan och lägger i en stor hög nere vid floden hittar vi alltid mer och mer skräp.
Zoey vägrar hjälps oss, han har försvunnit iväg med Rådjuret någon stans.
Typiskt.

Lovia hivar upp ännu en påse med träflisor på min rygg. Jag breder ut vingarna och kastas upp i luften.
Jag vajar till lite och är nära på att tappa balansen, men återfår den snabbt och seglar iväg nerför kullen.
Jag landar enkelt bredvid Thindra som tömmer den sista påsen glasbitar på högen innan hon lägger den tomma påsen på Mickeyes rygg.
Han flyger upp mot Lovia igen medans Thindra torkar av sig på tröjan.
- Jag orkar inge mer nu! stönar hon.
Jag frustar medlidande till svar.

Domby landar bredvid oss med dörren till ladan i munnen han ställer ner den och stängs in i en blå kristall.
Thindra börjar lysa och snart är hon en Sfnix och Domby en människa.

Jag flyger upp på kullen igen medans Thindra skuttar efter mig.
- Det här går inte! stönar Lovia och kastar en hög glas på marken. Vi måste komma på något bättre.

- Vi kanske kan tvinga den som gjorde det att städa upp? undrar Mickeye glatt. Kom och titta!
Han står i skogsbrynet bakom resterna av ladan och tycks titta ner på marken.
Vi skyndar oss bort till honom.

Det visar sig att han inte alls tittar ner i marken, han tittar ner i ett stort hål.
Längst ner på hålets botten ligger en pytteliten Gal och ser ut att sova.

- Jag trodde inte att Galar kunde få ungar, säger Lovia.
- Tydligen, svarar Domby och gör en ansats att flyga ner till den.
- Vänta! utbrister Thindra och ställer sig ivägen för honom. Tror ni den är skadad?

Den lilla galen ligger helt stilla. Den ligger på sidan och vingarna är vikta på ett konstigt och onaturligt sätt. I pannan har den ett gulddiadem med en blå safir och små silverpärlor inristade.
- Har ni sätt pannbandet? frågar jag. Den ser nästan ut som en liten prins.

*

- Men gumman! utbrister mamma. Det måste vara Tara.
Jag nickar och sätter mig ner på den tomma stolen.
Galen lämnar tyst rummet och snart kommer en annan, lite större, in.
- Ursäkta, börjar hon. Vi har genomfört plan C igår kväll och hur mycket vi än förstör öppnar sig inte Hålet.
- Hålet ger oss bara ännu ett tecken på att vi måste få tag på den vita hästens låda! säger mamma. Jag menar Taras låda, tillägger hon när hon ser min blick.
Galen nickar.
- Kan ingen förklara för mig vad det är som händer? frågar jag.
Mamma ser på mig. En lång stund bara tittar hon på mig. Jag tittar envist tillbaka.

*