Den vita hästen på min axel

Kapitel 3

Under dom följande dagarna ser jag och Ephi till att äta så mycket honung det går. Även att spilla ut honung och hon kan laga så mycket mat som möjligt med honung.

Men eftermiddag är speciell. Det är bara 1 dag tills Korvskorna kommer.
Då spiller jag ut det sista av honungen.
-Oj då, säger Moa. Jag hade tänkt att Ephannah skulle baka honungskaka och bjuda sina nya föräldrar på. Nu får du, Tara, kila ner till sydtorget och köpa.
-Kan inte Ephi följa med mig? frågar jag och ger henne mina hundvalpsögon.
-Ni två gör ju allt tillsammans! utbrister Moa.
-Snälla...
-Okej då! Hämta henne och kila ner på torget. Här har du två guldmynt, säger Moa irriterat och går för att se vad som har hänt med Lilja. Jag tror att hon har ramlat.

Jag springer ut till Ephannah som håller på att rensa i potatislandet.
-Det är dags! flåsar jag.
Hon ställer sig glatt upp innan hon skyndar in i huset efter det lilla knytet under min halmbädd som vi har gjort i ordning.

Under tiden smiter jag in i stallet där barnhemmets tre hästar står. Ninja, Mjölla och Killen.
Jag går fram till Ninja och smeker hans rosa mule. Men sen lägger jag försiktigt upp en filt över hans rygg och trär bettet genom munnen på honom. Sen spänner jag remmen som går från bettet och upp över öronen.
Jag krokar fast en remm i bettet och leder ut honom på gården.

Ephannah kommer ut från bakdörren till huset. Jag hjälper henne upp och ger henne sedan knytet som hon hade lämnat nere på marken.
Jag leder Ninja till brunnen och tar hjälp av den för att komma upp.

Men, precis när vi ska börja gå ut från gården och lämna allt bakom oss hör vi Moas mörka röst.
-Inte ska ni väll rida till torget?
Tveksamt ser vi på varan. Vår plan har misslyckats.
-Jo... Men Flom sa att grisen hade sprungit bort... Så vi tänkte köpa en ny, säger Ephi lite försiktigt.
-Tokar! Inte kan ni köpa en gris för bara två guldmynt! Dom kostar mer än fem! skrattar Moa.
-Kan vi få med oss fem till guldmynt då? ler jag.
Moa blir plötsligt allvarlig.
-Barnhemmet har inte råd att slösa fem guldmynt på en gris! säger hon argt. Jag ska minsan prata allvar med Flom!
Och med dom orden försvinner hon in i huset.
-Nu eller aldrig, mumlar Ephannah i mitt öra.
Med en suck ser jag på mitt fosterhem en sista gång innan jag mannar jag på Ninja att öka takten och lämnar byn Lynnyn, troligen för alltid.

Att rida är något som jag inte kan.
Allvarligt, vem kan rida?
Okej, jag vet ganska många. Men en flicka som har bort hela sitt liv hos en massa andra barn och en låtsasmamma som knappt har råd att försörja dom kan faktiskt inte rida.
Just nu handlar det om att hålla sig kvar på Ninjas rygg, och jag gör så gott jag kan för att styra honom mot skogen.

Efter en stund drar jag lätt i remmarna och Ninja bromsar lydigt in.
Vi klarade det. Haha! Jag pustar ut.

Ephi ler mot mig.
- Vi klarade det, ler hon.
Jag kan bara nicka som svar.
Men sen ser jag upp mot himlen och upptäcker att det genast har börjat färgats rosa.
-Vi måste slå läger. Säger jag och drar remmarna mot skogen bredvid stigen, och Ninja vänder lydigt.
-Tänk om vi möter en Gal? Ryser Ephi.
Jag håller med henne, Galar är rysligt läskiga.

En gal är en hästliknande gestalt, men det är mer som ett svart skelett men mörka tygbitar/skinnbitar som hänger och dinglar över skelettet. Den har även örnklor istället för hovar.
Galarna har även vingar som också består av skelett och mörkt skinn som är spänt mellan kroppen och vingspetsarna. Dom har även horn och en hjärna som en människas.
Vi har fått lära oss att Galar är helevtets budbärare, men ingen av oss är troende så det tror vi inte på. Men vi aktar oss ändå för dom.

Vi har kommit till en glänta. Jag bromsar och hoppar av. Ephi gör det samma.
-Knyter du fast Ninja och tar hand om honom så kan jag göra upp en eld? Frågar jag.
-Visst. Säger Ephannah och leder fram Ninja till ett tjockt träd i närheten.

Jag går iväg en bit innan jag börjar spana efter torra kvistar.
Det går ett par sekunder innan jag ser en. Och en till. Och två till.
Jag går runt en bra stund och bara plockar på mig alla torra kvistar och grenar jag ser, tills jag upptäcker att jag har alldeles för många. Suckandes lägger jag halva högen på marken innan jag går tillbaka till gläntan och lägger pinnarna i en hög.

Jag lägger högen i en lite bättre "eld-ställning" innan jag tar några stenar i närheten och gör en ring runt pinnarna. Sen går jag till knytet som Ephi har lagt -tillsammans med filten och tränset- i en hög och hämtar två stenar som ser ut som äppelhalvor.
Jag går tillbaka till eldstaden och börjar gnugga stenarna mot varandra.
Ett morrande ljud hörs när den första pinnen fattar eld.
-jippie! Tjoar jag över brasan som börjar brinna häftigt.
-Tara... Flämtar Ephi. Hon låter livrädd.

Vänta, sa jag att elden kan morra?

Jag snor hastigt runt och får se ett skelettliknande huvud sticka fram ut mörkret.
-En gal! Flämtar jag förskräckt.