Den vita hästen på min axel

_.25._

Jag slår upp ögonen.
Solen tränger sig in i rummet genom en smal spricka i väggen. Den lyser starkt och gör allt den kan för att sprida så mycket ljus som möjligt.

Jag gäspar stort och sträcker på mig. Mamma öppnar träporten i stenväggen bakom mig och ler.
- Frukost? undrar hon.
- Gärna! ler jag och sätter mig upp i sängen. Jag är vrålhungrig!
Mamma ler och stänger dörren så att jag ska kunna byta om.

Jag tar upp min mjuka, slitna bomullströja och tar av mig pyjamaströjan innan jag snabbt drar på mig bomullströjan. Sen drar jag på mig ett par underbyxor och drar på mig min långa kjol utanpå. Och sist sätter jag på mig ett par strumpor och kammar igenom håret.

Mamma sitter vid ett träbord och diskuterar med en Gal när jag kommer ut.
- Jag vägrar, sammanfattar Galen kort och ser lugnt på mamma.
- Har du något bättre förslag? utbrister mamma. Beskrierna har lådan, du hörde vad Nallo sa!
- Vilken låda? gäspar jag och sträcker på mig.
- Ingenting gumman, ler mamma innan hon vänder sig mot Galen. Du sa själv att Nallo hade sätt H överlämna lådan till flickan som kunde bli den vita hästen!
- Ja men.. börjar Galen innan jag avbryter henne.
- Flickan som kunde bli den vita hästen? Jag kan känna hur mina ögon tindrar. Menar ni Tara?
- Jag menar en av Beskirerna, säger mamma och ser på mig. Vad hände med Tara?
Jag tar ett djupt andetag innan jag börjar berätta min historia för både mamma och Galen.

~

- Det har vart någon här, sammanfattar Soey.
Det är sant.
När vi kom hem igår hade vi vart så trötta att vi inte orkade se oss omkring.

Ni ska bara se hur det ser ut. Överallt på hela gräsmattan ligger det föremål som så prydligt hade legat inne i skåpen i jordkällaren under ladan. Kastruller och glasskivor, porslinsbitar och halva träslevar. Sönderrivna tygbitar, fjädrar, halm och smulor av det som tidigare hade vart plankor ligger utspridda på gräsmattan. Det hänger ett halvt rådjur från ett träd och det är ett stort hål i väggen in till boxarna.
- Det är H va? undrar Domby. Dom kanske var här och letade först.
- Nej, konstaterar Soey.
Han går fram till rådjuret och stryker med handen över dess huvud.
- Titta här, säger han. Klomärken.
Vi flockas runt honom. Ett rivsår löper från halsen ända ner till slutet vid magen på rådjuret.
- Galarna har gjort det här, säger Soey.

Om Galarna kan göra sådana här saker, vill jag inte tänka på vad dom har gjort med Ephi.