Den vita hästen på min axel

>19<

-Prata. Svarar kvinnan med kattungen på ryggen lugnt. Och inget kan hindra oss från att få göra det.
-Nähä? Säger Lovia kaxigt. Vi råkar vara högt uppe i luften för tillfället.
-Det hindrar oss inte. Ropar en annan kvinna med något som ser ut som en iller på ryggen. Hon tar fram ett rör och stoppar ner en bedövningspil i ena änden och för den andra till munnen.
-Vi kommer ner om ni inte skuter oss! Ropar Soey.
Kvinnan sänker röret.
Soey viker ihop Dombys vingar samtidigt som han vinklar dom lite, och Domby landar hur fint som helst bakom kvinnorna so omedelbart vänder sig om.

När alla har landat säger den tredje kvinnan, med en myra på ryggen, att hon vill prata med Tara i enrum.
Tara nickar och vips så omringas hon av en bubbla som spräcks bara någon sekund senare.

*

Jag följer osäkert med kvinnan bort från dom andra.
-Vad vill du? Frågar jag.
Kvinnan stryker bort det grå håret ur ögonen och ler.
-Jag glömde visst att presentera mig. Du får gärna kalla mig Myrmor.
Hennes smaragdgröna ögon möter mina.
-Du.. Du är minsta Myra från barnhemmets mamma! Utbrister jag.
-Ja.. det är jag. Svarar hon.
-Men?
-Men vadå?!
-Men berätta då! Utbrister jag. Varför är inte Myra med dig? Och vad ville du prata med mig om?
-Du kommer bara få svar på en av dina frågor. Svarar hon. Välj själv vilken.
Jag blänger på henne. Men okej. En fråga. Bara en.
Jag vill väldigt gärna ta reda på Minsta Myras historia, och varför hon är på barnhemmet och hennes mamma är här? Med i någon slags förening som kallar sig H.
Men och andra sidan vet jag att mina nya vänner skulle vilja att jag valde det andra. Att ta reda på varför dom kom.
Jag suckar. Varför gjorde hon det så svårt!?