Kapitel 1

740 29 6
                                    

Leonora Styles

Vinterkylan grep tag i min kropp.

Jag drog den marinblåa dunjackan tajtare om mig.

Små snöflingor dansade oberört i solens strålar som fick snön på marken att glittra.

Svensk vinter var fantastisk, fantastisk men kall. Väldigt kall.

Ett litet moln av ånga lämnade min mun när ett leende prydde mina läppar.

Jag hälsade glatt på alla jag mötte och bara andades in den rena luften i mina lungor.

Allt var så fridfullt. Hela världen verkade fridfull. Som om all ondska lämnat för gott.

En brunett med rosiga kinder, händerna i fickorna på sin röda kappa och ansiktet ner i marken närmade sig med raska steg. Hennes kropp var ihopsjunken. Hon såg stressad ut och på något sätt ledsen

"Hej"

Sa jag med ett vänligt leende.

Hon stannade tvärt upp och mötte min blick

"Ursäkta?"

Frågade hon förvirrat

"Förlåt om jag störde dina tankar, du såg så spänd ut. Ville vara vänlig"

Hon nickade och ett litet leende växte fram på hennes röda läppar

"Tack, jag uppskattar det"

Hon gick förbi mig och jag följde henne med blicken medan hon gick längs gatan.

När hon försvunnit runt hörnet fortsatte jag min väg hemåt igen.

***

Jag satte mig ner i fåtöljen framför den öppna spisen där elden oskyldigt sprakade.

Jag tog en liten klunk av den varma chokladen ur min röda mugg med ett litet vinterland på ena sidan och la handen på min mage.

Ett litet liv inom mig bara väntade på att ta sig ut. Det var tre och en halv månad sedan jag fick veta om det. Då hade jag redan haft ett liv inom mig i två månader.

"Jag är gravid"

Nialls ögon spärrades upp.

Jag kunde känna hur det vattnades i ögonen. Jag envisades att inte gråta.

Han skakade på huvudet och satte handen för munnen

"Jag vet inte vad jag ska säga.."

Fick han ur sig och mötte mina ögon

"Att du älskar mig och att allt kommer bli bra"

Det kom ut som en sorgsen viskning.

Han ställde sig upp och gick emot mig.

När han kom fram till mig drog han in mig i en kram och kysste min panna

"Jag älskar dig, allt kommer bli bra"

Den dagen var även då jag och Niall berättade allt för familjen. Om bebisen och om min och Nialls kärlek för varandra.

Dom blev upprörd, men visste att vad dom än gjorde skulle jag och Niall aldrig sluta älska varandra.

Det började accepteras mer och mer. Nu, var allt okej. Niall och jag behövde inte smyga omkring mer.

Vi var ett par, inget skulle få skilja oss åt.

Elden kastade sitt ljus över rummet och bildade små flimrande skuggor på väggarna.

En liten spark från bebisen i magen fick en nöjd suck att lämna mina läppar.

***

Niall satte sig ner på huk och la händerna på min mage.

Jag kunde känna hans värme där hans händer låg

"Hey bebisen"

Viskade han och hans ljumma andetag smekte min bara mage

"Pappa bara väntar på att du ska komma ut"

Han kysste magen och ställde sig upp

"Hur mår du?"

Ögonen glittrade på honom

"Jag mår bra Niall. Jag har drömt om det här så länge"

Han nickade

"Samma här"

Vi satte oss ner på sängen

"Kommer du ihåg deras miner? Hur mamma skrek på mig och skulle ha mördat dig om jag inte stoppade henne?"

Niall släppte ut ett litet skratt

"Dom var så arga. Jag trodde det var slutet för oss"

"Men vi klarade oss"

Jag tog hans hand i mina och smekte den med mina tummar

"Jag älskar dig Niall James Horan"

Hans havsblåa ögon mötte mina

"Jag älskar dig också Leonora Magdalena June Styles"

Jag mötte hans läppar. Mjuka, våta och varma.

Varje gång jag kysste honom var det som att jag bli kär för första gången

"Vet du?"

Han skakade på huvudet och höjde ena ögonbrynet

"Vad?"

"Jag hoppades att Phoenix skulle vara pappan, faktiskt"

Ett skratt lämnade mina läppar när hans frågande min blev en sorgsen med putande underläpp

"Du förstörde the moment.."

Jag slog honom lekfullt på axeln och han brast ut i ett sådär varmt och härligt skratt.

Som musik i mina öron.

***

Jag betraktade Niall där han låg och sov harmlöst i sängen.

Hans bröstkorg åkte sakta upp och ner. Ögonlocken fladdrade smått som att han var mitt uppe i en dröm.

Hans ansikte såg fridfullt ut och hans mungipor ryckte smått som resulterade i ett leende.

Jag kysste hans panna och la mig ner mot hans bröst. Somnandes till hans hjärtslag.

~~~

Jag hoppade fram istället för att ta det från där jag slutade i förra boken, det skulle bli tråkigt att ta det därifrån och jag fick ändå med en liten del i vad som hände.

Hope you liked it :)

Please, Remember Me ~ 4Donde viven las historias. Descúbrelo ahora