Please, Remember Me ~ 4

Kapitel 32

Leonora Styles

9 dagar kvar till min födelsedag.

Dagarna går extra långsamt fram när jag väntar på att något ska hända.

Eftersom min förra födelsedag blev en flopp ville jag att den här skulle bli minnesvärd.

Samla familjen och bara ha dom jag älskar nära mig.

Som vanligt hade vi aldrig något inplanerat dessa dagar, vi lät dom komma som dom kom.

Som varje annan dag klev jag upp vid 7 då Noah kände att han var hungrig. Ibland tidigare, ibland senare. Men oftast 7.

Jag klär på honom sin jumpsuit som ser ut som en gris och sen får han sin jordgubbsfil.

Samma rutin dag efter dag.
Men det blev liksom aldrig tråkigt. Noah gjorde något nytt varje dag

"Här kommer flygplanet"

Han gapar stort och jag kan sätta skeden i hans mun.

Han frustar glatt och filen far ur hans mun och träffar min kropp.

Ett glädjetjut ekar i köket

"Kladdgris"

Suckar jag och lägger ner skeden

"Jag tvättar av honom"

Niall kommer in i köket som den hjälte han är och sveper Noah ur barnstolen

"Aja baja, var snäll med mamma"

Säger han med en bebisröst och går ut mot badrummet.

Efter bara någon minut är han tillbaka och sätter Noah i barnstolen.

Sedan tittar han på mig

"Du har lite fil där på läppen"

Påpekar han

"Nähä? Va? Det visste jag inte"

Säger jag ironiskt och himlar med ögonen

"Låt mig ta bort det"

Han ler och lutar sig emot mig och låser sina läppar i mina.

Jag ler retsamt när han drar sig ifrån

"Du vet att det kom från Noahs mun va?"

Han kollar ner på Noah som ler stort

"Ehm, ja.."

Svarar han och drar handen över munnen.

Jag låter ett skratta lämna mina läppar.

***

Louis vaggar Noah i sina armar och hummar smått i hans öra.

Noahs ögonlock faller tungt över hans ögon och hans andetag blir ljudliga, hans ansikte är blött efter gråten.

Han ger ifrån sig ett trött läte och lägger händerna på magen.

Jag sitter i soffan och betraktar Louis försiktiga rörelser.

Louis förtjänade att ha en egen liten baby. Men han hade svårt att hitta den rätta.

Ibland får jag drömmar, som flashbacks. Då Niall är utbytt mot Louis. Som att jag upplevt samma saker med båda.

Efter Niall var Louis den jag kommit närmast av killarna. Delvis hade jag unika minnen med alla men Niall och Louis hade alltid varit dom där extra speciella.

Dom allra bästa pranks hade jag utfört med Louis.

Liam var den jag kollade på serier med, som lärde mig dansa. Inte för att jag kunde dansa, men han försökte. Jag stod på hans fötter medan han svepte mig över rummet i en vals.

Mina tankar avbryts av en kyss i nacken. En härlig rysning far genom kroppen

"Vad tänker du på?"

Viskar Niall i mitt öra

"Gamla minnen"

Vi avbryts av Harry

"Vart är min lilla köttbulle? Han ska få mat"

Han håller en köttbullspåse i högsta hugg

"Sch, han sover"

Väser jag och ger honom en bestämd blick.

Han gör en min och sänker försiktigt påsen

"Förlåt"

Mimar han och rynkar på näsan.

Jag kan inte låta bli att skratta åt honom.

Niall Horan

Jag betraktar Noras sovande ansikte.

Hon ler och ögonlocken fladdrar som när hon drömmer.

Hon tar ett andetag och det ser ut som att hon njuter.

Hon kanske har dirty drömmar om oss? ;)

"Ah, Lou"

Stönar hon smått.

Jag låter rynkan mellan mina ögonbryn växa fram medan jag stirrar surt på henne.

Jag släcker den lilla sänglampan och markerar min surhet med att raskt vända ryggen till och dra täcket upp till örat.

Usch Nora, usch.

Jag suckar extra högt och länge. Så mycket att jag måste dra in ett djupt andetag.

Nu kommer hon inte få den där dyra guldringen och absolut INTE mitt efternamn.

Jag menade det inte men åtminstone en dag kunde jag väl få vara lite sur?

Ja, det fick jag. Det beslutet tog jag själv, godnatt!.

~~~

Någon som noterat lite ändringar utöver profilbilden, omslagsbilden och beskrivningen? ;)

Och isåfall, bättre eller sämre?

Tack för allt ni gör för mig också, så mycket kärlek till er💗