Please, Remember Me ~ 4

kapitel 27

Leonora Styles

Jag tar in Nialls röst och inser snabbt hur mycket jag saknar honom. Han lät sorgsen på rösten, som att jag kunde känna alla hans demoner. Hans mörker. Det kändes som att alla hans eldar brunnit ut och kvar blir små högar av aska.

Jag var glad att han var på väg, men en rädsla för att träffa honom igen efter tre månader utan kontakt fanns inom mig.

Den här dagen skulle kanske aldrig ha kommit. Den dagen då jag får hålla min son för första gången.

Den där dagen för ungefär tre månader sedan. Dagen då jag stod där med kniven i högsta hugg, beredd på att ta mitt sista andetag

"3....2....1..."

"nej stopp! Är du så svag att du inte kan stå emot mig?"

Rösten i mitt huvud får mig raskt att släpps kniven som gör ett litet skärsår på min fot.

Jag rycker till av den svaga smärta som uppstår inom mig

"inte så konstigt när du jämt och ständigt fuckar med mig?"

Muttrar jag och sätter mig ner på sängen

"du är en Styles och en Styles har väl aldrig gett upp så lätt?"

Jag sväljer klumpen i halsen och drar in ett skakigt andetag

"jag är den enda Styles som inte är stark. Jag klarar inte av att vara stark när livet alltid går på med motgångar. Jag är inte en äkta Styles..."

"pfft, du har klarat av Pontus, Maya, all sikt kring Nialls och din relation och så mycket mer. Du har klarat av att stå emot mig förut . jag testar dig bara, alla har en röst inom sig som testar gränser. Niall också"

Jag låtar blicken falla ner på mitt skärsår där oskyldigt blod pulserar ut

"jaja, kan du lägga av nu? Det räcker med all annan skit jag går igenom. Du hjälper inte direkt till"

"nej"

"lägg av det är inte kul"

Det blir tyst

"hallå? sluta försvinna bara sådär!"

Rösten svarar inte.

Jag går in på badrummet och sköljer av tån i duschen.

Jag låter några tårar lämna mina ögon och dom rinner med det röda vattnet ner i avloppet.

Mitt hjärta värker så, snälla Niall kom tillbaka...

***

Noah sover sött i mina armar. Hans näsa är svagt röd och hans små händer vilar lätt under hakan. Han gäspar smått och rynkar på näsan.

Jag skrattar till. Han såg exakt ut som Niall. Lika mun, lika näsa.

Jag lämnar en lätt kyss på hans panna och han rycker till lite med fingrarna och smaskar smått .

Dörren öppnas och Niall kommer in i rummet. Hans ögon glänser av tårarna som sakta lämnar hans ögon.

Min värld kändes äntligen hel igen.

~~~

1. 5sos nya album.

2. Det faktum att jag har ståplatser till 5sos nästa år.

GAAAAAAH🙈💖💖💖💖