Please, Remember Me ~ 4

Kapitel 38

Leonora Styles

3 dagar kvar till min födelsedag.

Denna morgon vaknar jag tom.

Inget känns rätt. Platsen bredvid mig är tom och kall.

Mina bleka fötter nuddar golvet, klockan är 06:32.

Jag släpar mig ner i köket för att göra en kopp varm choklad.

Jag öppnar kylskåpet och famlar med handen efter mjölkpaketet som ligger nästan längst in.

Min arm råkar knuffa ner äggen som spricker mot golvet

"Faan.."

Muttrar jag och böjer mig ner för att börja plocka upp äggskalen som krossats i flera hundra småbitar.

Hörnet av en lapp sticker fram under kylskåpet.

Jag drar fram den och läser

Hej min älskling, förlåt för det hastiga försvinnandet. En grej kom upp, jag hinner inte ringa. Lovar att komma hem innan din födelsedag. Jag förklarar då, du klarar dig utan mig 3 av 365 dagar. Kom ihåg att jag älskar dig och menar aldrig att såra dig. Jag lär mig av mina misstag, jag har gjort ett misstag som jag måste rätta till. Pussa Noah från mig// Niall

Luften återkommer i mina lungor, han hade inte lämnat mig.

Vad för misstag han än gjort skulle jag förlåta honom.

Jag upptäcker snabbt äggen igen och suckar frustrerat.

Mitt i allt börjar Noah skrika, klockan är 07:01.

Några få äggskal och lite mosad äggula får ligga kvar på golvet medan jag springer upp och hämtar honom. 

***

Noah får ligga på en madrass med leksaker hängandes ovanför hans huvud.

Han slår lätt på dom så dom plingar och släpper ut nöjda små ljud.

Jag torkar upp äggulorna som börjat kleta fast i trägolvet.

Det kändes som det var mitt på dagen men klockan hade endast hunnit bli 07:56.

Saknaden efter Niall var stor, jag har alltid haft svårt att vara utan honom, även fast jag vet att han kommer tillbaka.

Louis och Liam kommer in i köket

"Vi är här för att hämta Snorkråkan"

Säger Louis glatt

"Du har den i näsan redan"

Muttrar jag och torkar av händerna på en handduk

"Här var man bitter"

Liam himlar med ögonen

"Min morgon har varit piss så käften"

Spottade jag ur mig

"Vi tar Noah och går...vart är Niall förresten?"

Jag suckar frustrerat

"Jag har ingen jävla aning"

Dom kastar en blick mellan varandra och går ut med Noah.

Jag brister ut i en ilsken gråt och skriker allt jag orkar.

Mina demoner sliter och drar i mig.

Snälla, inte så nära inpå min födelsedag. Inte nu.

Niall Horan

Med endast två dagar kvar till Noras födelsedag var jag rädd.

I hela min kropp bubblade en känsla att något inte stod rätt till.

Inget var rätt just nu, jag har fuckat upp vår ekonomi. Vi kan förlora allt, hennes födelsedag jag planerat bli den bästa kan sluta med att vi måste flytta till en liten tvåa inne i stan.

Jag kunde inte fråga någon annan om pengar, jag behövde klara det här själv. Nora ska inte få lida för det här.

***

"Good news Mr Horan"

Utbrister Mary

"Allt är löst, era bidrag kommer att fortsätta komma in, er ekonomi kommer gå skyhögt uppåt"

"Yes"

Utbrister jag glatt och reser mig upp av lycka

"Du kan ta nästa plan hem till din familj"

Jag känner hur jag vill brista ut i en dans men håller mig i skinnet och ler stort.

Hennes födelsedag skulle bli minnesvärd.

~~~

Börjar tappa fotfästet i skrivandet. Känner att jag bara tvingar fram kapitel. Jag vill skriva men jag var så svårt att komma vidare.

La iaf ihop två små kapitel i ett.

Svårt att komma på händelser såhär bära inpå slutet, jag hoppas iaf att det kommande slutet blir som jag tänkt mig, för blir det som jag tänkt mig så kommer det bli ett bra slut.