Please, Remember Me ~ 4

Kapitel 39

Leonora Styles

1 dag kvar till min födelsedag.

Min sista dag som 17åring, påväg att ta klivet in i vuxenvärlden, jag blir myndig.

Jag känner mig redan psykiskt ibland som 25 minst. Ibland känner jag mig psykiskt som 10, ett litet barn i rop på hjälp.

Noah är fortfarande hos Louis och Liam.

Jag ångrar mitt utbrott mot dom härom dagen, men så länge inte Niall fanns vid min sida så kändes det fel.

Av den anledningen ville jag inte ha Noah hemma förens han kom tillbaka.

***

Den kvällen kom Niall hem sent. Hans varma kroppsvärme slår emot min bara hud när han kryper ner i sängen.

Mitt hjärta bankar glatt inom mig, han kryper närmare. Lägger armen om mig och kysser mig lätt på kinden

"Hej min finaste, jag är här nu. Precis som vanligt. Imorgon är det din dag min lilla partyprinsessa"

Jag fryser till is, det här är inte Niall.

Jag slår upp ögonen och sätter mig upp medan jag slänger en blick på den andra sidan av sängen.

Platsen bredvid mig är tom, orörd.

Jag ryser till av en vindpust som träffar min kropp och min blick vandrar från sängkanten bort till fönstret som slår upp i en smäll.

Gardinen vajar med i den hårda vinden och faller sakta tillbaka ner till sin vanliga hängande position när vinden gör en paus.

Jag smyger lätt mot fönstret och ryggar tillbaka lite när jag stänger fönstret.

Sovrummet ligger på en trappa upp, men en liten kulle brer ut sig precis nedanför vilket gör det lätt att ta sig upp.

Jag måste ha drömt, Pontus kan inte vara här.

Mina fötter nuddar knappt golvet när jag går till Noahs rum för att kolla till honom.

Han sover oskyldigt med ett litet leende på läpparna.

Jag drar försiktigt upp täcket som fallit ner till hans midja.

Sedan drar jag mig tillbaka till sängen.

Den natten sover jag oroligt.

Oron ligger i halsgropen och nästan kväver mig.

Tankarna snurrar runt och jag målar upp värsta tänkbara scenarion.

Men jag måsta ha inbillat mig, jag har många år framför mig, dags att rycka upp mig och sluta låta hjärnan göra såhär mot mig.

För Niall, Noah och resten av personerna min närhets skull måste jag förbättra mitt självförtroende, jag måste växa upp. Inte fortsätta som ett barn att tro på spöken och saker som inte finns.

Jag vaknar 06:07 av Noahs skrik.

Han måste ha drömt mardrömmar.

Jag hämtar honom och lägger honom i sängen bredvid mig.

Jag sätter igång Barnkanalen på tv:n och kysser hans panna.

Jag låter honom ligga kvar medan jag hämtar lite välling, ljummet värmd under varmvatten i kranen.

Vi ligger i sängen till 07:45.

För idag var det min födelsedag.

Niall kommer hem lagom till att jag äter frukost.

Jag slänger mig i hans armar

"Lämna mig aldrig ensam igen, aldrig"

Upprepar jag minst tre gånger mot hans hals.

Han håller mig tajt i sina armar

"Förlåt mig min allra finaste, I'll make it up to you"

Han drar ifrån kramen och tar upp något ur jackfickan samtidigt som han glider ner på knä

"Leonora Magdalena June Styles, vill du göra den äran att gifta dig med mig?"

Tårögt nickar jag upprepat och uppspelt medan han sätter den guldiga ringen på mitt vänstra ringfinger.

Jag låser mina läppar i hans och mina ljumma tårar upplöses mot våra kinder.

Nu bar min födelsedag igång, den har börjat på bästa sätt. Jag skulle inom en snar framtid bli Mrs Horan.

~~~
Ni får två kapitel på en dag wihoo✌🏼️

Jag delar upp hennes födelsedag i två kapitel, vill sluta på ett jämnt kapitel nummer, tvångstankar haha😅

Nu är ni iaf beredd på att nästa kapitel blir det sista. Men don't worry, inom en snar framtid kommer nästa bok att släppas också🤘🏼