Please, Remember Me ~ 4

Kapitel 8

Niall Horan

"Nora! Vakna! Du gör det igen!"

Jag höll Noras sömngående kropp hårt i mina armar.

Hon försökte våldsamt ta sig loss, ropandes att hon behövde rädda bebisen från mannen

"Han tar bebisen! Jag måste rädda vår son!"

Hon slog ut med armarna och försökte knuffa mig mot badrummet

"Du drömmer Nora! Han är inte ens född!  Snälla vakna!"

För att vara sovandes var hennes kropp oerhört stark, starkare än vanligt och det var svårt att hålla henne tillbaka

"Släpp mig! Släpp! Släääp!"

Hon blev hysterisk och slog sig ur mitt grepp. Hennes hand träffade min käke och ett stön av smärta lämnade min mun.

Jag bet ihop och sprang in i badrummet.

Hon stod med blicken fäst i spegeln och  händerna hårt knutna vid sidan

"Du rör honom inte"

Hennes röst var låg och hon pratade med hopbitna käkar, andningen var tung.

Jag tog några försiktiga steg mot henne

"Ta det lugnt Nora, du drömmer. Jag vet att du hör mig, kom igen. Öppna ögonen, vakna Nora"

Jag pratade lågt och sansat

"Shut up!"

Hon slängde upp knytnäven framför mig och jag ryggade tillbaka för att inte träffas.

Jag kollade på hennes reflektion i spegeln.

Små trassliga hårslingor hängde i ansiktet och hennes ögon hade ett lager av svart.

Hennes käkben var synliga och skarpa eftersom att hon bet ihop tänderna.

Jag backade undan och tog upp mobilen.

Med blicken pendlandes mellan Nora och mobilen, skrev jag ett sms som jag skickade till Harry, Louis och Liam

"Ni måste komma över ASAP, Nora har konstiga drömmar och går i sömnen igen. Sover inte en natt ensam med henne, behöver er hjälp"

Jag ryckte till av Noras röst

"Låt bebisen vara!"

Hon tog ytterligare ett steg mot spegeln.

Hennes blick vändes till mig när mobilen plingade till av ett sms

"Gå härifrån, du gör honom arg"

Fräste hon.

Hennes ögon fick mig obekväm, en rädsla sköljde genom mig

"Snälla Nora bara vakna"

Ögonen började vattnas och rösten darrade.

Innan jag han reagera tog hon några snabba steg mot mig knuffade mig så hårt att jag föll bakåt och min kropp togs emot av väggen.

Dörren smällde igen och låstes.

Jag svalde blodet i min mun och gick med skakiga ben mot dörren.

Hur kunde det vara så svårt att väcka henne? Vad fick henne att bli såhär? Det här började mer och mer likna en skräckfilm.

***

Nora hade pratat på där inne i en halvtimme. Sagt upprepande gånger att vad som än var där skulle låta bebisen vara.

Killarna kom in i sovrummet

"Hur går det? Vart är hon?"

Frågade Harry oroligt

"Badrummet, hon pratar om en man som har bebisen. Hon är aggressiv"

"Är dörren låst?"

Jag nickade och kände hur jag bara ville gråta

"Niall har hon slagit dig?"

Louis tittade på min käke

"Hennes hand träffade mig när hon tog sig ur mitt grepp"

"Vad gör vi nu?"

Harrys blick var fäst på dörren

"Om du så som rör ett endaste litet hårstrå på honom så dödar jag dig"

Noras bestämda röst ekade i badrummet

"Hur länge har hon hållit på såhär?"

Frågade Liam och man kunde se skräcken i allas ögon

"45 minuter kanske"

Svarade jag med skakande röst

"Vi måste ta oss in i badrummet"

***

En kvart gick, vi fick nästan upp dörren.

Nora gick runt i badrummet

"Jag är inte rädd för dig. Inte det minsta, så kom an"

Grejer började falla ner på golvet därinne

"Skynda ni måste få upp dörren!"

Utbrast jag och nästan hoppade på stället

"Snart Niall, snart är den öppen"

Svarade Louis koncentrerat.

Sekunder efter gick låset upp.

Spegeln krossades precis när vi slängde upp dörren.

Nora stod med knytnäven i spegeln och glassplitter låg runt henne.

Hennes ögon fick tillbaka sin normala färg och hon stirrade förskräckt på sin egna spegelbild i dom små skärvorna som fortfarande satt kvar i spegelramen.

Hon vände blicken mot oss och en tår sökte sig ner för hennes kind.

Några små glasbitar lossnade och gav ifrån sig ett klingade ljud i handfatet när Nora tog sin knytnäve från spegeln.

Små bloddroppar lämnade hennes knogar

"Jag gjorde det igen va?"

Frågade hon med rädsla och gråt i rösten.

Hennes andning var skakig.

Jag nickade och tog några försiktiga steg mot henne

"Kom här"

"Niall vad har du gjort på käken?"

Jag skakade på huvudet

"Glöm det"

"Gjorde jag det där Niall? Förlåt Niall förlåt, jag visste inte, snälla"

Hennes tårar blev fler och hennes kropp skakade

"Schh kom här"

Jag slöt mina armar om henne och höll henne tätt intill mig.

Hennes tårar gjorde min tröja blöt

"Jag är ledsen Niall, men jag vill inte leva mer"

Viskade hon mot mitt bröst.

~~~

Såg nyss PLL. Det sög, A sög å förklaringen till varför personen var A sög. Så besviken, väntat två år på detta å så ba kommer det här. LÄGG AV BARA 👐🏼👋🏼✋🏼

Anyway, hoppas ni gillade kapitlet😁