Please, Remember Me ~ 4

Kapitel 31

Leonora Styles

Nialls fingertoppar slingrar sig ner längs min mage.

Hans läppar vidrör min hud och värmen från hans näsborrar sökers sig längs min mage.

Små rysningar som elektriska stötar stöter genom min kropp.

Ett stön svagt som en viskning lämnar mina läppar.

Niall och jag hade inte haft en sån här egentid på flera, flera månader.

Han möter mina läppar och jag låter mina fingertoppar vandra längs hans ryggrad.

Hans kroppsvärme träffar mig i form av ånga.

Sammetslakanen under min kropp är mjuka det känns som att vara bland molnen.

Jag ritat ett hjärta med min nagel på Nialls rygg

"Jag älskar dig"

Viskar han mot min läppar och ler.

Jag besvarar med en kyss som fortsätter ner längs hans hals.

Han stönar smått i mitt öra.

Att jag klarat mig utan honom i tre månader var svårt att tänka.
Men aldrig igen skulle vi vara ifrån varandra igen.

***

Noah som nu var två månader gammal hade inga bekymmer alls.

Han äter sina mosade köttbullar som vanligt då Harry är närvarande.

Han sprider en glädje och för gruppen samman.

Vi har varit väldigt spridda under ett långt tag och nu äntligen börjar det återgå till det normala.

Vi träffas nästintill varje dag nu.

Det var 10 dagar kvar till min 18års dag.

Nedräkningen fick börja nu.

Det jag hoppades på mest av allt var att Niall skulle fria. Att jag en dag skulle få bära hans efternamn.

Något som jag drömt om i flera år nu.

Jag låter håret som suttit i en hästsvans falla ner över mina axlar.

Försiktigt borstar jag igenom det och slänger det bak och låter det hänga längs min rygg.

Mina blågröna ögon har en liten gnista och ser mer livliga ut.
Min mage står fortfarande ut lite från graviditeten.

Min hud är blek och dom små vita ärren skiner över armarna.

Niall kommer in i rummet och ställer sig bakom mig

"Du är världens finaste tjej, kom ihåg det"

Jag ler och lutar mig mot hans bröst

"Bortsett från Noah så är du världens finaste kille"

Han släpper ut ett skratt och nickar förstående.

Ingen kunde vara finare än Noah, varken på sättet att vara eller utseendet.

Dock låg Niall bara steget bakom, nästintill på samma plats.

Niall var min kung, Noah min lilla prins.

Våra blickar möter varandra i spegeln framför oss.

Hans haka ligger mjukt på mitt huvud, hans starka armar vilar runt min midja.

Ögonen ser trötta ut och han kämpar med att hålla dom uppe

"Jag tror det är dags för min älskling att sova"

Han skakar på huvudet

"Jag stannar hellre uppe och beundrar min vackra flickvän"

Jag vänder mig om och våra magar möts

"Nähä du, nu ska lilla jag bädda ner dig i sängen och berätta en godnatt saga"

Hans leende skiner i ljuset från den lilla lampan

"Jaja, okej då. Better be a good one"

Han slänger av sig kläderna och kryper ner i sängen.
Hans ögon glittrar som ett litet barns.

Jag sätter mig på sängkanten som Niall alltid gjorde när han berättade historier eller sjöng för mig när jag var liten

"Okej, det var en gång en liten pojke. Hans namn var Niall James Horan. En liten blond irländsk pojke med blåa ögon och ett leende som kunde lysa upp nattens mörkaste himmel. Han älskade att sjunga, så mycket att han till och med blev utslängd ur klassrummet då han alltid sjöng irländska sånger. Han hade röda puffiga kinder och sneda tänder"

Niall ler smått och lägger huvudet lätt på sne

"Vid 16 års ålder bestämmer han att han ska vara med i X-Factor. Hans största dröm är att få bli artist, sälja ut arenor, se världen, bli någon.
Adrenalinet och nervositeten pulserar genom kroppen då han tar sina kliv ut på scenen. Trots nervositeten kliver han ut med säkra steg på den stora scenen och möter juryn med ett leende.
"What's your name" "Niall" "Niall what?" "Horan" why are you here today?" "I'm here today to be the best artist I can be in the world" juryn ler åt hans charm. Efter att dom frågat honom lite småfrågor få han sjunga. Han sjunger So Sick av Ne-Yo. Han går vidare. Och han är ett steg närmare sin dröm. Men.."

Jag gör en liten konstpaus för att dra på spänningen även fast han redan vet hela historien

"Han åker ut innan judges house och hans dröm faller isär. Men ett mirakel kommer som ett ljus från ovan. Han och fyra killar, Harry, Liam, Louis och Zayn. Fyra killar som precis som Niall inte gått vidare. Dom kallas upp på scenen och blir ett band, One Direction och drömmen fortsätter. Dom förlorade X-Factor men vann världen. Dom sålde ut arenor, turnerade världen över, blev någon. Album efter album, parfym efter parfym, turné efter turné. Succé. Idag ligger han i en säng i sitt hem med sin flickvän framför sig och sin son i rummet mittemot. Hans ögon gnistrar som stjärnor och ett lätt leende ligger på hans läppar medan hans flickvän berättar en godnatt saga om en liten pojke som haft en otrolig resa i livet och som nu hittat sin äkta kärlek. Snipp snapp snut så var sagan slut"

Jag kysser hans panna och drar täcket upp till hans haka

"Godnatt min älskade"

Säger jag och stryker hans kind med tummen

"Godnatt"

Säger han nöjt och låter ögonlocken falla och han somnar.

~~~
Känslan när man ligger typ två steg före och har redan idéer om en sjätte bok och den femte har inte ens kommit än.  Am I crazy?😁