Please, Remember Me ~ 4

Kapitel 7

Leonora Styles

I ambulansen påväg till sjukhuset satt Niall bredvid mig och höll min hand.

Han var fortfarande skakad efter nattens händelse och jag fick dåligt samvete, även fast jag inte visste vad som hänt

"Berätta Nora vad du upplevde?"

Den mörkblonda ambulanskillen mötte mina ögon.

Jag tänkte efter, minnet var inte helt 100

"Jag var på en strand. Jag klev ner i vattnet och la mig på botten. Beundrade ytan underifrån.
Sedan hör jag Nialls röst som skriker förtvivlat att jag ska andas"

Jag stannade upp i någon sekund för att tänka efter

"Jag vet att jag svarar att jag inte förstår vad han menar för jag andas perfekt. Han fortsätter skrika medan min kropp åker upp mot ytan, och när ansiktet är ovanför vattenytan så spottar jag ut vatten. Efter det spärrar jag upp ögonen, hostandes, hämtar andan och ligger i badrummet iskall med Niall ovanför mig"

Nialls kropp skakade . Han var rädd.

Ambulanskillen nickade

"Du måste ha gått i sömnen"

Säger han

"Hur är det med bebisen?"

Avbröt Niall och bet nervöst på naglarna

"Det ser stabilt ut, men vi måste undersöka ordentligt på sjukhuset. Nora behöver även få bort vattnet ur lungorna"

Niall nickade

"Förlåt Niall"

Säger jag och känner hur jag skulle ville gråta

"Du kunde inte hjälpa det"

Säger han och smeker mina panna.
***

Klockan 08:42 kliver vi in genom dörren hemma.

Jag hade tur. Hade Niall inte hittat mig just då hade både jag och barnet dött.

Bebisen mådde efter omständigheterna bra

"Du behöver sova hjärtat"

Niall lägger handen på min rygg

"Jag vågar inte Niall, tänk om det händer igen"

Han drar in mig i en kram

"Jag håller koll på dig, okej?"

"Du kan inte hålla koll på mig varje gång jag sover"

Rädslan var stor i min lilla kropp

"Det ordnar sig, okej? Gå och lägg dig, jag lovar att vara hos dig hela tiden"

Jag nickade och vi gick upp till sovrummet.

Badkaret stod fortfarande översvämmat och vattnet täckte golvet.

Jag stannade upp och kunde se min kropp ligga i badkaret.

Jag stirrade oavbrutet på badkaret, medan flashbacks från drömmen flimrade förbi mina ögon

"Jag tar reda på det där"

Jag vände blicken mot Niall och kunde känna hur mina ögon vattnades

"Jag är rädd Niall, vad ska jag göra?"

Tårarna lät jag falla

"Hur ska jag kunna ta hand om en bebis Niall? Jag vill inte mer, snälla få det hela att sluta"

Jag lät så förstörd och så svag

"Sch såja, kom här"

Han drog in mig i en kram och jag gömde ansiktet i hans tröja

"Du kommer klara dig fint jag lovar. Jag finns här dag som natt, okej? Jag älskar dig"

Han strök sakta sin hand på min rygg och kysste lätt mitt huvud.

Sedan tog han tag om mina axlar och tittade mig i ögonen

"Det blir bra, jag lovar"

Han lämnade en snabb kyss på mina läppar och sedan bäddade han ner mig i sängen.

Jag kunde höra hans plaskande fotsteg inne i badrummet och hur han drog ut proppen ur badkaret och lät vattnet rinna ut.

Jag försökte somna men rädslan var för stor.

Niall Horan

Det iskalla vattnet som täckte mina fötter fick rysningar att fara genom kroppen som stötar.

Ljudet från det rinnande vattnet i badkaret ekade smått i rummet.

Vad var meningen med allt det här? Så mycket har hänt under bara ett år.

När skulle det sluta? Oturen som låg runt Nora, när var det tänkt att det skulle vända?

Tanken har slagit mig så många gånger, vad gör jag om Nora skulle mista livet?

Med tanke på vad hon gått igenom och på oturen hon haft. I och för sig så har hon haft tur i oturen, hon lever fortfarande.

Döden skrämmer mig fortfarande. Döden är det enda som kan ta Nora ifrån mig, döden var min största rädsla.

~~~

Fortsätt ställa frågor till min Q/A👐🏼

Vill ni följa mig på Instagram så heter jag emmiiehanssoon där och vill ni lägga till mig på snapchat så heter jag emmiesen13 👌🏼

Tack så mycket för alla reads och röster och kommentarer💗