Please, Remember Me ~ 4

Kapitel 9

(The feels av denna videon alltså, Niall min älskling. Gråter så mycket, han är så fin👋🏼)

Niall Horan

Natten hade fallit över skogarna.

Killarna låg utspritt på golvet och sov.

Nora hade äntligen slutit ögonen och somnat.

Jag gick till badrummet och satte mig ner på golvet.

Lät några tårar stryka sig längs mina kinder.

Noras ord ekade i mitt huvud

"Jag är ledsen Niall, men jag vill inte leva mer"

Jag var hjälplös, vad det än var som fick Nora att bete sig såhär så var det obesegrat. Jag kunde i alla fall inte hjälpa henne.

Min kropp stelnade till när Noras fotsteg hördes.

Inte igen, snälla.

Ytterligare några tårar föll från mina ögon och rädslan inom mig var stor

"Niall?"

Hon stannade upp i dörröppningen

"Vad händer?"

Leonora Styles

Niall satt på badrumsgolvet med rödsprängda ögon och röda puffiga kinder från gråten.

Jag satte mig ner bredvid honom och tog hans hand

"Jag kommer alltid finnas här Niall"

"Du vill inte leva mer, du sa det"

Hans röst skar sig

"Jag orkar inte med det här Niall, se på dig. Jag slog dig, knuffade in dig i väggen. Jag sårar dig, bebisen kan fara illa pågrund av mig. Du far illa pågrund av mig"

Han skakade på huvudet

"Jag bryr mig inte om det, jag behöver dig. Inte en dag går utan att jag längtar efter din kroppskontakt. Varje morgon vaknar jag upp och ser dig sova harmlöst bredvid mig. Jag skulle aldrig klara av att inte ha det så. Du får inte lämna mig, aldrig"

Hans ansiktsuttryck såg alldeles förstört ut när han lät tårarna falla och hans höga snyftningar ekade i rummet.

Han var så sårad av mina ord.

Men jag orkade verkligen inte.

Jag blinkade och två små tårar smet från ögonen och rann sakta ner längs mina kinder. Lämnades en kittlande känsla.

Jag la mina armar runt honom och han begravde sitt ansikte i sidan av min hals.

Hans ljumma tårar träffade min bara hud.

Jag lutade kinden mot hans huvud och blundade.

Hans doft kittlade i näsan.

Mina tårar landade i hans hårbotten.

Tystnaden föll över oss. Bara några ynka snyftningar hördes från Niall.

***

Minuterna gick ingen sa ett ljud. Vi fortsatte sitta tätt intill varandra

"Without you, I feel broke. Like I'm half of a whole. Without you, I've got no hand to hold. Without you, I feel torn like a sail in the storm. Without you, I'm just a sad song"

Hummade Niall mot min hals.

Ytterligare några ljumma tårar träffade min bara hud.

Han lyfte huvudet och mötte min blick. Hans ögon fortfarande rödsprängda och kinderna puffiga röda

"Jag älskar dig Niall James"

Jag kysste hans panna och torkade bort en tår med min tumme.

Niall Horan

Nora och jag bestämde oss för att flytta in ett tag hos Harry och Nellie.

Jag behövde all hjälp jag kunde få med Nora under nätterna ifall hon skulle gå i sömnen igen.

Jag gick in i köket och märkte hur Nora satt och stirrade rakt ut i tomma luften.

Hennes kropp var ihopsjunken och det såg ut som någon stängt av henne. Som en robot

"Vad tänker du på?"

Hon ryckte till smått av min röst och vände blicken mot mig

"Tänk om någon på andra sidan spelar ett spel med mig och snart bestämmer att det är dags för mig att lämna på riktigt?"

Jag skakade på huvudet

"Det är inte sant. Du kommer leva länge, tills håret blir grått och din kropp blir liten och skrynklig"

Hon skrattade till

"Ja, jo det låter frestande"

"Du kommer få leva med mig när jag blir gråhårig liten och skrynklig innan det händer dig"

"Hmm, låter ännu mer frestande"

Skrattade hon.

Det var skönt att höra hennes skratt, det var ett tag sedan det hörts.

Nora och jag skulle klara oss igenom det här, som vi klarat oss igenom allt annat.

~~~

Asså omg jag har världens idé om hur den här boken ska sluta och hur jag vill fortsätta nästa del av den här serien. Alltså redan? Jag har bara skrivit nio kapitel av den här.

Gaaah kan inte vänta på att få dela allt med er som jag håller inne nu.

I'm so excited it hurts😬😬😬😬