Please, Remember Me ~ 4

Kapitel 12

Niall Horan

"Säg inte så"

Hon lät nästan arg

"Jag har försökt vara stark, men jag klarar det inte mer! Okej?! Jag orkar inte mer!"

Hon slog ut med armarna

"Och du tror att jag ska orka?!"

"Jag har aldrig sagt det! Jag vill bara få slut på all skit!"

Min röst var hög

"Gör dig av med mig då! Det är ju jag som ställer till med all skit!"

Hur kunde hon?

"Lägg av Nora du vet att det inte är sant! Jag vill att det ska vara bra för oss båda! Lägg av med att säga så! Lägg av med att skylla på dig själv! Bara lägg av!"

Jag reste mig upp hastigt

"Förlåt..."

Jag vände mig om och hämtade andan

"Vi ska klara oss fint, okej? Du vet att jag gör allt för dig"

Hon nickade.

Vi var så känsliga, så sårbara.

***

Kvällen fortsatte, inte ett endaste ljud föll från våra läppar.

Vi njöt av stunden, att få vara i varandras armar. Känna kärleken för varandra.

Livet kunde vara så kort, man vet aldrig när något händer.

Som Nora sagt, man tar gärna livet för givet. Man tar inte alltid tillvara på tiden, för man tror man har den.

Så många tårar vi fällt under våra liv, sedan dag 1 har tårar fallit från ögonen.

Så många olika anledningar som fått en att gråta. Av skratt, sorg och skräck.

***

I mina drömmar var framtiden ljus för oss, vår son skulle födas, växa upp och bli en underbar kille. Nora skulle bära mitt efternamn, så fort jag friat såklart.

Men det skulle bli bra, så bra.

Nora slängde sig upp i sängen.

Hon rörde sig inte, hon var som en staty

"Nora?"

Hennes huvud vreds sakta mot mig, resten av hennes kropp helt still.

Hon stirrade stint på mig, som om jag inte ens var där.

Hennes blick var tom. Ögonen var livlösa, blanka. Jag kunde inte tyda dom, inget sa mig hur hon kände, vad hon tänkte

"Nora? Hör du mig? Jag vet att du hör mig. Okej, bara kom tillbaka. Lägg dig ner, somna om"

Min röst var låg, nästan som ynkliga viskningar.

Hennes ansikte såg ansträngt ut, som hon kämpade med något.

Hon öppnade munnen och släppte ut luft och tog ett nytt häftigt andetag.

Hennes ögon fick liv, dom visade rädsla.

Hon slängde sig i mina armar

"Vad händer med mig?"

Sa hon mellan sina häftiga andetag

"Vad såg du? Vad hände?"

Jag strök min hand längs hennes arm, hennes öra låg tätt mot mitt bröst, precis vid hjärtat.

Hon la huvudet där ofta när hon var upprörd och rädd

"En röst, den fick mig att strypa mig själv undermedvetet. Jag kunder se två av mig framför mig. Ena höll sina händer i ett stadigt grepp runt halsen på den andra. Rösten sa åt mig mer, kom igen"

Hela hennes kropp skakade

"Jag styrde det med att tänka hårdare. Jag kunde känna hur det tjocknade runt halsen, tyngden från någons händer. Samtidigt såg jag mig själv kippa efter andan, som en fisk på torra land. Sen hör jag dig, och jag börjar bryta tanken. Sen bara fylls luften i mina lungor igen och jag är här"

Det måste vara hemskt, jag kunde inte ens föreställa mig känslan.

Jag som tyckt mina mardrömmar var hemska, jag kunde inte jämföra det med detta. Det här tog priset

"Jag fortsätter intala mig själv att det kommer bli bra, men jag börjar tveka"

Hon blir sömnig, hennes ögonlock åker motvilligt ner. Hon försöker hålla dom uppe

"Det är okej Nora, somna om"

Jag fortsätter smeka hennes arm och kysser lätt hennes huvud.

Mina andetag träffar hennes hårbotten

"Såja, somna om"

Hennes ögonlock åker ner och hennes avslappnade kropp blir tyngre mot mitt bröst.

Jag släpper ut en lättad suck och somnar strax efter med hakan lutad mot Noras huvud.

~~~

Anledningen till att kapitlen är dåliga är för att jag har mina tankar i slutet på den här och allt med nästa bok.

Jag har så många idéer och tankar, så motivationen till att fylla ut den här boken tills jag äntligen får skriva slutet är typ slut.

Sen har jag fullt upp med att packa och sånt inför min flytt till mitt gymnasium och sånt.

I alla fall, i bilden i början av kapitlet får ni se omslaget till nya boken, dock får ni inte se beskrivningen för den avslöjar det som kommer framöver i denna bok, hihi.

Tycker det är gulligt att se denna boks omslag och den nya bokens omslag bredvid varann för titlarna är ganska söta tillsammans😊