Kapitel 6

350 27 5
                                        

Niall Horan

Sjukhuset luktade som vanligt obehagligt och stelt.

Jag var väldigt obekväm med att vistas på sjukhus.

Men idag var bara en vanlig bebiskoll

"Leonora Styles"

En rödhårig tjej sökte med blicken över rummet

"Ja"

Sa Nora och lyfte armen medan hon reste sig upp från stolen.

Vi hälsade och följde sjuksköterskan in till rummet.

Nora la sig ner på sängen och lekte nervöst med halsbandet mellan hennes fingrar

"Så då ska vi se här"

Hon drog upp tröjan ovanför hennes mage.

Jag kunde se hur Nora rös när det kalla krämen nuddade hennes hud.

Jag tog hennes hand och hon gav mig ett leende.

En värme spreds i kroppen när babyns hjärtslag hördes

"Allt ser bra ut. Vill ni veta könet?"

Nora gav mig en blick och jag nickade

"Okej"

Svarade Nora och fäste blicken på monitorn

"Det är en pojke, grattis"

Jag log stort. En liten prins.

Leonora Styles

Vi hade börjat klura på namn till vår kommande lilla prins.

Vi planerade hans pojkrum och började redan nu köpa kläder.

Namnen som kommit upp i mina tankar än så länge var Maximilian, Prince och Noah.

***

"Derby"

Utbrast Niall med ett leende

"Eh va?"

Jag gav honom en frågande blick

"Ja, bebisen borde heta Derby"

Jag suckade

"Lägg av Niall, ungen kan inte heta så"

Han rynkade pannan och kollade förolämpat mot mig

"Nähä? Why not?"

Jag slog ut smått med armarna

"Han kan ju inte vara döpt efter en lagsport"

Sa jag i ren självklarhet

"Man kan heta Derby"

Hans röst var bestämd

"Och?"

Han satte armarna i kors över bröstet och markerade stort hans sura humör när han tydligt lutade sig bak i fåtöljen med en djup suck

"Fine what ever, vi döper väl ungen till Karl eller något sånt tråk"

Muttrade han och gjorde en grimas.

"Derby"

Suckade jag, skakandes på huvudet medan jag fäste blicken på teven igen.

Inte en chans.

***

Sommarsolen sken över det öppna vattnet.

Mina bara fötter smekte den varma sanden.

En vindpust sköljde genom mitt hår och mina kläder.

Jag kom närmare och det varma vattnet träffade mina fötter.

Jag tog ett stort kliv med ena foten ner i vattnet och sedan den andra foten.

Jag lät vattnet omsluta min kropp och jag dök neråt mot botten där jag la mig och tittade upp mot ytan.

Lät luftbubblorna lämna min mun och såg dom fridfullt ta sig upp mot ytan där dom upplöstes.

Allt var fridfullt, lugnt och magiskt.

Niall Horan

Jag vände mig om för att lägga armen om Nora.

Trött öppnade jag ögonen när jag märkte att platsen bredvid mig var tom.

Jag kunde höra duschen stå på i badrummet.

Förvånat kollade jag på klockan som var 02:13.

Vad gjorde Nora i duschen nu?

Jag satte ner fötterna på det kalla golvet och gnuggade ögonen innan jag tog mig till badrummet.

Vatten täckte golvet och Noras kropp låg i badkaret

"Nora!"

Jag sprang in och stängde av kranen och tog hennes ansikte över ytan.

Hjärtat bankade så hårt inom mig och kroppen skakade.

Det iskalla vattnet sköljde över mig när jag tog hennes kropp ut badkaret.

Tårarna rann samtidigt som jag började trycka på hennes bröstkorg

"Kom igen andas!"

Jag höll för hennes näsa och blåste några andetag i hennes mun och fortsatte sedan trycka på hennes bröstkorg

"Snälla Nora, andas! Kom igen! Jag vill inte förlora både dig och bebisen!"

Varför? Varför gjorde hon såhär?

Jag andades in luft i hennes mun upprepade gånger.

Det kalla vattnet på golvet fick rysningar att fara genom min kropp.

Hennes läppar var blåa och även kroppen hade en ton av blått.

Leonora Styles

Någonstans kunde jag höra Nialls röst skrika på mig

"Snälla Nora, andas! Kom igen! Jag vill inte förlora både dig och bebisen!"

"Vaddå Niall? Jag andas perfekt?"

Svarade jag och lät min kropp flyta upp till ytan

"Lämna mig inte! Nora snälla!"

Jag förstod inte vad han pratade om, min andning var det inget problem med.

Mitt ansikte kom ovanför ytan och jag hostade upp vatten.

Jag spärrade upp ögonen och kände vatten lämna min mun. Jag hostade och försökte hämta andan.

Min kropp var iskall.

Jag mötte Nialls rödsprängda ögon

"Vad håller du på med?!"

Skrek han förtvivlat och tårar strömmade ner för hans kinder

"Jag vet inte"

Fick jag ur mig, svagt som en viskning.

Jag hade ingen aning.

~~~

Åh det går så dåligt för mig just nu haha. Det går så segt att få fram ett kapitel.

Jag kämpar, trust me. Men det går segt framåt, hoppad ni står ut.

Tänkte nog köra en Q/A för att det inte ska stå helt still här.
Om ni har frågor förstås. Testar iaf och har ingen frågor så tar struntar jag under haha.

Tack iaf för alla röster och kommenterar hittills💗

Please, Remember Me ~ 4حيث تعيش القصص. اكتشف الآن