Inte som planerat

Del 7

Jag vaknade av att någon kröp ner under täcket bredvid mig. Jag försökte få upp mina ögon från min djupa sömn. Jag hade glömt att dra ner rullgardinerna kvällen innan. Det var redan ljust ute och all snö fick det att se ännu ljusare ut. En fin vintermorgon. Det föll några små snöflingor från himlen. Bredvid mig låg Rickard. Hans kropp var en kall kontrast till all värme jag sparat på mig inunder täcket under natten. Han pussade mig på kinden och vidare på munnen. Jag hatar att bli väckt men att bli väckt på detta sättet gjorde mig bara otroligt lycklig. Att få kärlek utav den personen man gillar mest. Men hur kan man gilla en person mer än man någonsin gillat någon utan att knappt känna varandra? Det ända jag visste var hur hans nakna kropp såg ut, knappt det. Vi bara låg där helt tysta. Men tystnaden var underbar. Tystnaden var inte lika stel som den brukar vara med andra människor. Jag kände på mig att han uppskattade tiden då vi umgicks lika mycket som jag. Han började pussa mig igen.

"Akta så ingen kommer och ser oss" viskade jag. Ingen visste någonting om oss än och ingen skulle någonsin få veta. Vårt förhållande var en hemlighet som skulle förbli hemlig. Det fick mig att må illa. Känslan att man vet att man aldrig kommer att få vara tillsammans med den personen man älskar och bryr sig mest om, den personen som gör dig lyckligast på jorden. Jag skulle kunna vara utan allt men så länge jag hade Rickard skulle jag vara glad.

"Det är lugnt, mamma och Tommy går en morgonpromenad och Kajsa sover fortfarande" förklarade Rickard. Han hade redan kollat allt. Sett till så att han kunde få krypa ner med mig. Hur länge ska det här hålla på? Jag ville så gärna be honom att gå, säga åt honom att det vi gjorde var fel men samtidigt ville jag göra allt för att få ha kvar honom. Men jag trotsade tankarna och njöt utav tiden vi fick tillsammans. Jag drog mina fingrar genom hans mörka och rena hår. Men så helt plötsligt ställde han sig upp. Han hade bara underkläder på sig. Han hade en fin kropp, men det visste jag redan. Jag ville bara att han skulle krypa ner igen! "Kom" sa han då.

"Va? Vart?"

"Vi sticker till ett café!"

"Va?"

"Bara du och jag"

"Men..."

"Käkar frukost" avbröt Rickard. Hans idé fick mig att le men samtidigt blev jag orolig över vad våra föräldrar skulle säga. Men vi tog på oss kläder och stack till ett mysigt litet café på andra sidan stan. Där satt vi bredvid varandra och åt frukost. Det var mysigt och jag ville bara att tiden skulle stanna. Jag skulle kunna ha det just sådär för alltid. Han höll min hand. Han var stolt att visa upp mig bland folk. Ibland kunde jag känna hans blick mot mig, han kollade på mig utan att jag kollade tillbaka precis som om han var sådär riktigt stolt över mig, det fick mig att känna mig viktig och speciell. Hur kan en person få dig att må så otroligt bra? I början trodde jag bara att Rickard ville ha mig för min kropp, ville ha mig för jag var nära till hands om han ville tillfredsställa sig själv. Men eftersom jag kände något för honom nästan direkt lät jag det hända. Men nu känns det, det känns som om vi är förälskade i varandra. Båda två, det känns inte längre som att han bara vill ha min kropp. Jag känner hur mycket han bryr sig om mig, någon annan än mina föräldrar har aldrig brytt sig så mycket om mig förut. Fan han är bäst!