Inte som planerat

Del 17

Jag flyttade till Stockholm. Mycket packning och en fullspäckad dag. Tillsist kom allt i sin ro. Mina tankar var på Maja hela tiden. Vågade jag gå dit?

Efter att bott i Stockholm bara en vecka bestämde jag mig för att ta mig dit, var var det värsta som kunde hända? Tommy hade förklarat var hon bodde. En stor gammal byggnad. Såg riktigt dyr ut, sånt hade jag koll på vid denna tiden eftersom jag letat runt bland lägenheter som var till salu vi denna tiden. Kollade ner i mobile för att läsa smset av Tommy där det stod var hon bodde och sen gick jag in. Upp för några trappor som slingrade sig längs trapphusväggarna. Här var det. Jag plingade på. Inget svar... Plingade på. Innan jag gav upp och tänkte gå därifrån hörde jag hur någon ropade "kom in" inifrån. Jag öppnade sakta dörren och i hallen möts jag av Maja. Hon såg både rädd och förvånad ut på samma gång. Nästan som om hon sett ett ovläkommet spöke. Hon höll i en bebis. Bebisen var säkert runt 1 år, så ett småbarn kan man nästan säga. Han sov gulligt i hennes famn och hade sitt huvud liggandes på hennes nacke. Hon började vagga för att pojken inte skulle vakna. "Vad gör du här?" fick hon fram tilllsut.

"Hallå, stör jag?" undrade jag.

"Nejdå, jag är ensam hemma. Kom in" Jag gjorde so hon sa och klev in i lägenheten.

"Ensam med grabben?" undrade jag. Hon svarade mig inte. Säkert fortfarande förvånad över att jag bara dykt upp utan varning, kanske skulle hört av mig innan. "Är det din brorsa?" undrade jag och nickade mot hennes axel där han låg och sov.

"Äeh ja, precis. Han heter Maximilian, vi kallar han för Maxan." sa hon och kollade ner mot sin axel. Hon gav han en puss på pannan. "Han fyllde ett för några veckor sedan. Mamma och hennes nya killes son" berättade hon.

"Aha" nickade jag. "Kul att se dig igen."

"Kul att se dig med, det var ett tag sen"

"Jadu det håller jag med dig om. Jag har flyttat till Stockholm" Allt flöt på, efter bara några timmar var det inte som om vi inte träffats på nästan två år.