Del 19

1.3K 7 1
                                    

"Jag måste hem en sväng, ska hålla i en volleybolltunering, vill du hänga med hem?" Undrade Rickard, vi hade precis satt oss vid köksbordet bredvid dem andra två. "Jag är inte välkommen där längre" svarade jag och fortsatte stoppa i mig mat eftersom jag tog förgivet att samtalsämnet var över. "Morsan bad faktiskt om att jag skulle försöka få med dig hem" "Vadå försöka få med mig hem?" röt jag. "Det var hon som inte ville ha mig där!" Fortsatte jag irriterat.


Efter många om och men satt vi i tåget. Påväg till pappa! Påbäg till Kajsa och påväg till Astrid. Jag visste inte om jag vågade träffa Astrid igen. Senaste gången jag träffade henne var hon så besviken på mig, inte arg men besviken. Aldrig sett någon så besviken på mig. Jag hade precis fått tyst på Maxan, han var trött och på gnällhumör vilket man absolut inte orkar med. Ingen på tåget orkade med det heller vilket jag fick se genom olika blickar... Jag satt bakåtlutad med en sovande son i min famn. Lite trött på honom vid detta laget, efter att ha gnällt hela resan hittils. Men han luktade gott, luktade min son! Tänk att den man älskar kan lukta så gott! "Ska jag ta honom?" Undrade Rickard. Jag blev lite irriterad, kunde han inte erbjuda det när Maxan gnällde som mest? Men det var gulligt att han erbjöd sig över huvudtaget i alla fall. Jag hann inte ens vrida mitt huvud från fönstret mot Rickard innan Rickard lyfte ut Maxan ur min famn. "Försiktigt" sa jag i en låg röst eftersom jag var för trött för att höja rösten. "Han sover så djupt så tror knappt han vaknar" log Rickard, ett försök att muntra upp mig. Resten av resan gick bra. En mysig resa med bara min familj!

Inte som planeratWhere stories live. Discover now