Del 22

1K 6 1
                                    

Jag gick och puttade vagnen framför mig. Det började bli lite småkyligt. Vinden kändes fuktigare och det började lukta höst. Jag gick helt ensam förutom att världens finaste bebis låg i den där vagnen, att man kan älska någon så otroligt mycket trots flera sömnlösa nätter. Maxan hade precis somnat. Först när jag insåg att jag var gravid blev jag bara rädd och efter att ha pratat med Astrid, hon var ju den jag berättade för först, så gick jag faktiskt och bokade tid för abort. Hur kunde jag ens tänka tanken att göra mig av med mitt barn? Efter att jag fick pratat med min egna mamma fick jag fram att jag egentligen inte alls ville göra abort. Tack och lov stöttade mina föräldrar mig oavsett vad jag valde att göra. Astrid är väldigt förstående men av någon anledning är hon väldigt mycket emot tonårsföräldrar i alla fall vilket det verkar som. "Att du redan är ett år, så snabbt tiden går! Snart är det dags att välkomna din lilla kusin med."


"Nej hur kan ni ens tänka tanken att gå på fest? Ni är föräldrar, det är ert ansvar" svarade Astrid, hon lät inte sur utan mest trött. "Ja och därför frågar jag dig om ni kan vara barnvakt" Vi satt och drack te vid köksbordet bara jag och hon. "Klart vi kan vara barnvakt!" pappa kom in i köket till oss och räddade mig. Astrid gav han en trött blick. "Tar du han om honom då?" suckade Astrid. "Klart jag gör! Klart ungdomarna ska gå på fest, det var längesen nu!" det hördes att pappa försökte få Astrid att bli lite mer positiv till det hela. "Men dom är föräldrar nu! Det var precis detta! De missar fester och sådant nu! Det är försent Maja" Astrid kollade på mig. "Hallå? Vi kan festa trots att vi är föräldrar och likaså kan de! Maja är alltid hemma och ansvarsfull men hon är även tonåring trots allt! Låt dem gå ut en kväll och ha lite skoj!"Pappa log och satte Astrids huvud mellan sina händer. Hennes irriterade blick blev varmare. "Din tok!" suckade hon bara.

Inte som planeratحيث تعيش القصص. اكتشف الآن