Inte som planerat

Del 32

Jag låg i soffan och kollade på TV med Maxan sovandes på mitt bröst. Kajsa kom in med en tallrik med rostat bröd.
"Mamma fortsätter tjata om att jag ska flytta till henne igen" berättade jag för henne.
"Vad känner du då?" undrade Kajsa med munnen full av rostbröd.
"Det känns bara för komplicerat, Maxan går på dagis här och sånt..." Egentligen är det nog Rickard som gör det svårt för mig att flytta just nu. Känns bra att kunna vara nära honom på något sätt. Fast det kanske också är en större anledning till varför jag borde flytta, för att slippa se honom varje dag och bli påmind om smärtan.
"Jag vill inte att du ska flytta i alla fall, så jag är nöjd. Jag och Agnes vill ha dig här" Jag log mot Kajsa när hon sa dem orden. Mina bästa vänner.
"Tja" Rickard kom in.
"Tja" svarade Kajsa.
"Vad kollar ni på?" frågade Rickard.
"Inget kul egentligen" svarade jag.
"Vilma drog" Jag mötte Rickards blick efter vad han sagt.
"Va?" Undrade Kajsa och även hon kollade förvånat mot honom.
"Hon lämnade mig... Hon sa att hon inte tänker vara tillsammans med en kille som redan har tjej. Hon vill att du och jag ska reda ut vårat" förklarade han och fortsatte möta min blick.
"Vårat?" undrade jag. Maxan började vakna. Han kände väl mina hårda hjärtslag genom mitt bröst.
"Mm, jag sa att det inte var något mellan oss men hon gick inte med på det" han såg mest trött ut. Jag kände hur mina tårar brände innanför ögonen och bara ville ut. Jag flög upp ur soffan, nästan slängde Maxan i Rickards famn och sprang in i mitt rum innan tårarna trycktes förbi mina ögonlock. Så lättad. Tack Vilma.