Att ta farväl
av den
man trodde
skulle finnas där
för alltid
"Hej Lo", säger överläkare Lindelius. Han ser oväntat glad ut. Vad fan nu då? Han är inte typen som visar känslor jämt och ständigt.
Jag kollar misstänksamt på honom. Vi sitter mittemot varandra på det lilla kontoret.
"Vi har hittat en donator som passar", säger Lindelius.
Jag fylls av någonting jag inte känt på länge.
Hopp.
YOU ARE READING
Sjukhuset
General FictionBroräcket under mina händer är kallt. Om någon skulle stanna och fråga hur det är med mig, skulle jag kanske berätta. Men det är inte många som är ute och går vid den här tiden på morgonen en gråblåsig tisdag. *** En berättelse om en pap...
