أنت تقرأ

Sjukhuset

قصص عامة

Broräcket under mina händer är kallt. Om någon skulle stanna och fråga hur det är med mig, skulle jag kanske berätta. Men det är inte många som är ute och går vid den här tiden på morgonen en gråblåsig tisdag. *** En berättelse om en pap...

#depression #död #hbtq #kärlek #liv #schizofreni #sorg #swedishawards2017 #tänkvärd #verklighet #ätstörningar

Stefans epilog | november 2016

40 5 2

بواسطة Wowyita

بقلم Wowyita

"Lite till! Krysta, precis, sådär ja... Lugn och försiktig... Du är jätteduktig!"
Mitt i allt slutar Iris vråla.
Någonting har halkat ur henne.
Någon.
Ett skrik fyller rummet. Ett bra skrik. Ett skrik som säger att allt är som det ska. Ett skrik som säger "jag lever, jag finns här".
Jag får klippa av navelsträngen.
Jag kan inte sluta titta på vårt barn.
Det kan inte Iris heller.
Jag vågar inte hålla. Rädd för att tappa. Men jag smeker den mjuka, lilla och oändligt lena kinden. Små fotsulor.
Iris får ha det lilla knytet på bröstet.
Sköterskorna säger att både mor och barn är hur friska som helst.
Jag skrattar förundrat.
Vårt barn mår bra.