YOU ARE READING

Sjukhuset

General Fiction

Broräcket under mina händer är kallt. Om någon skulle stanna och fråga hur det är med mig, skulle jag kanske berätta. Men det är inte många som är ute och går vid den här tiden på morgonen en gråblåsig tisdag. *** En berättelse om en pap...

#depression #död #hbtq #kärlek #liv #schizofreni #sorg #swedishawards2017 #tänkvärd #verklighet #ätstörningar

Kapitel 43 | Julietha

39 5 0

by Wowyita

by Wowyita

Det är släckt i Eriks rum.

Han sover.

Mobilen ligger kvar på skrivbordet. Jag sticker ner en hand i hans ryggsäck, vill titta vad han jobbar med i de olika ämnena. Han berättar så lite för mig. Jag får upp ett rutigt häfte som det står "Erik 7C, Matematik" på.

Jag bläddrar lite på måfå, ser ekvationer, uttryck och potenser. Längst bak i häftet har han gjort andra uträkningar. Han har ritat upp ett schema. Ett schema över antal kilogram han vill gå ner per dag, hur mycket han måste träna och hur många kalorier han max får ta i varje dag.

Nej, är det första jag tänker.

Sedan är det som om mitt hjärta smulas sönder. Tårarna hotar i ögonen. Mamma, tänker jag. Mamma, varför är du inte här?

Rädslan drar ner mig mot den svindlande avgrunden. Det skulle inte bli såhär. Jag skulle inte bli lämnad ensam kvar med ansvaret för Erik. Helt ensam är jag förstås inte. Jag har mormor, moster Paz och hennes familj. Men Erik är inte alls lika öppen för dem. De gånger de träffats har han låtsats vara en helt frisk pojke som inte har några som helst bekymmer. Jag är den Erik står allra närmast. Vad skulle hända om jag också dog nu

Tänk inte så, Julietha, ber jag tyst mig själv.

Jag vill skrika. Rakt ut, så att mamma hör. Hur kunde hon lämna oss?