Jag trycker på ringklockan. Signalen låter störtförbannad. Det påminner mig om hur Lea kan bli om någon retar upp henne. Skönt att hon aldrig blivit så mot mig. Hon har alltid stått på min sida.
Jag försöker fixa till mitt elektriska hår medan jag väntar på att hon ska öppna.
Dörrhandtaget trycks ner och jag fylls av en pirrande värme av att bara se på henne. Ett ögonblick glömmer jag att jag kom hit för att konfrontera henne. Jag måste behärska mig för att inte stå och dregla. Mina händer blir alldeles svettiga. Herregud, vad hon är sexig. Det midjelånga, svarta håret, lavendeltvålen, den åtsittande t-shirten som åkt upp en aning så att höftbenet blottas.
Sedan får jag syn på blåmärket i pannan.
***
"Först kastade han skon i pannan på mig. Sedan kallade han mig för hora och sa att hans dotter förtjänar någon bättre än ett jävla slödder som jag."
"Men fy fan! Jag hatar honom. Jag skäms över att ha honom som pappa."
"Jag skulle ha berättat tidigare... men jag kunde inte. Förlåt. Jag älskar dig. Förlåt för att jag ljög."
"Inte fan är det du som ska be om ursäkt", väser jag. "Det är det min så kallade pappa ska göra. Du måste anmäla honom."
"Ja." Lea drar med fingerspetsarna under ögonen för att torka bort tårarna. "Jag ska anmäla honom."
"Bra." Jag är tyst en liten stund innan jag säger: "Och Lea?"
"Ja?"
"Säg till om det händer fler gånger. Lova."
"Jag lovar."
"Bra. Nu ringer vi polisen och anmäler äcklet."
YOU ARE READING
Sjukhuset
General FictionBroräcket under mina händer är kallt. Om någon skulle stanna och fråga hur det är med mig, skulle jag kanske berätta. Men det är inte många som är ute och går vid den här tiden på morgonen en gråblåsig tisdag. *** En berättelse om en pap...
