The Car Crash » foscar

Kapitel tjugofem

Oscars ena hand drogs över min kind. Han lät sina fingrar dras om och om längs min käklinje. En försiktig suck lämnade hans läppar, vilket fick mig att vände mig mot honom.

"Jag älskar dig, Felix", mumlade han lågt.

"Och jag dig", svarade jag och log brett mot honom.

Han log tillbaka mot mig. Lätt drog han bort mitt hår ur pannan så att han kunde kyssa min panna. Snabbt bestämde han sig för att sätta sig på mig, vilket gjorde så att jag fick för mig att sätta mig upp till sittande ställning. Oscar fortsatte att lämna små kyssar över hela mitt ansikte, vilket faktiskt kittlade lite. När jag skattade tog han tag i min haka och såg på mig med höjda ögonbryn. Hårt bet jag mig i underläppen för att försöka lugna ner mig.

Oscar gav mig ännu en kyss, denna gång på just hakan. Hans läppar fortsatte neråt, lämnade märken efter sig över hela min hals. Efter en kyss i halsgropen så började han pilla upp knapparna på min marinblå skjorta. Knapp efter knapp öppnades, och kyss efter kyss lämnades över mitt bröst. När jag hade fått upp knapparna i slutet av ärmarna och kunnat slänga ner klädesplagget på golvet så tryckte Oscar ner mig till liggande ställning igen. Han la huvudet över mitt bröst, lyssnade till mitt hjärta. I några minuter så låg han bara där, slöt ögonen och lyssnade på de jämna slagen. Hans fingrar låg över min överarm och med dem knappade han takten som mitt hjärta gav ifrån sig.

"Att kärlek kan kännas så vackert", viskade han lågt för sig själv innan han satte sig upp igen.

Utan någon ansträngning så tog han tag i den nedersta fållen av sin sweater, drog av den i en enda rörelse. När den träffade golvet så satte jag mig upp mittemot honom och bara kraschade ihop våra läppar till ett. Ett fnissande skratt lämnade Oscars läppar medan han satte sina händer på mina heta kinder. Det kändes som att hela rummet hade ökat i temperatur. Mina händer låg över Oscars bara rygg, som även den var kokhet. Våra läppar arbetade i en perfekt synk. Jag kände för att aldrig släppa ifrån, men det hände ändå. Både jag och Oscar kände behovet av att få andas. Då tog jag tillfället i akt och bara granskade hans bara överkropp. Han såg vad jag gjorde och tittade på mig med ett relativt självsäkert leende.

"Gillar du vad du ser?" frågade han och höjde på ögonbrynen.

"Du är det vackraste jag någonsin har sett", fick jag ur mig med skakande huvud.

Oscar fnissade igen innan han böjde sig mot mig igen. En blöt kyss lämnade han precis nedanför mitt högra öra före han lätt nafsade till i det, vilket fick mig att med stora ögon se på honom. Han flinade bara och innan jag visste ordet av så drog han ner dragkedjan på mina jeans. Mitt hjärta började med ens att klappa hårdare innanför bröstet. Det kändes nästan så som man kunde se på film, då hjärtat till och med bankade utanför bröstet och man såg en avbildning av det. Oscar slet av mig mina byxor och lät dem falla mot golvet. När han försökte bli av med sina egna fick han kämpa lite. Precis i den sekunden som han fick ur ena benet ur byxbenet så föll han baklänges ner för sängen. Då han satt på golvet såg han sig snopet omkring och såg snopet på mig, vilket fick mig att skratta. Han såg ut som en vilsen hundvalp.

Snart hoppade han upp i sängen igen och kysste mina läppar om och om, vilket gjorde så att jag fick svårare och svårare att andas. Oscars ivrighet var svår att undgå. Han ville verkligen göra det här, och jag sa inte emot, inte för fem öre.

"Tänk att jag förälskade mig i någon så fin och perfekt som du", mumlade han när våra läppar separerade.

Hans fingrar snurrades runt i lockarna i min nacke där hans ena hand befann sig. Hans fina ord fick mig att börja rodna rejält, vilket kanske inte syntes så mycket då det dels var mörkt i rummet samt att jag redan kände mig så oerhört varm. Återigen lät han sina läppar smaka på delar av min kropp. För varje kyss gav han mig en lätt komplimang, vilket fick mig att känna mig snurrig. Jag behövde anstränga mig hårt för att kunna andas i en normal takt samtidigt som jag skulle ta in hela situationen. Det kändes verkligen som att allt hände på en och samma gång. Delar av mig fick för mig att jag inte var redo för vad som jag visste skulle komma, medan andra delar fick för mig att jag aldrig hade varit så redo som jag var just då. Oscar tittade upp mot mig då ett stönande läte lämnade min strupe.

"Älska mig", viskade jag bara.

-

Jaha jag hade helt glömt bort att jag skrev detta, heh. Hoppas ni tyckte om kapitlet, I guess.

Jag fick för mig att uppdatera idag, på en liten lördag. Vad sägs som det?

Ni var lite tysta i förra kapitlet, så skriv gärna en kommentar!
Hur mår ni? Är det mycket i skolan? Vad ska ni göra idag?

Jag ska väl inte göra någonting speciellt. Titta på serier, göra läxor - det gamla vanliga liksom.

Förresten, jag funderar på att lägga upp en ny story inom en snar framtid. Men frågan är hur snar. När skulle ni vilja ha ännu en liten story att läsa av mig?

Åh, jag har en så trevlig läxa i engelska till nästa vecka! Jag ska se på en film - vilket jag gjorde igår. Vi håller på med något som heter intertextualitet, vilket jag inte kan förklara, så ni får googla om ni är nyfikna haha. I vilket fall, vi blev "tvingade" att se på Bridget Jones's diary vilket vad ok antar jag. Skulle nog inte se om den, faktiskt. Har ni sett den? Vad tycker ni om den?

Nu ska jag fortsätta med mitt serietittande. (Det låter verkligen inte som att jag har något liv hehe)

Hoppas ni får en fin dag!
Rösta och kommentera så gör ni lilla Johanna väldigt glad!

Kramar till er alla ❤️❤️