The Car Crash » foscar

Kapitel trettio

Jag hade varit livrädd när jag satte mig i bilen på julaftons förmiddagen. Det var inte förrän då tanken att jag faktiskt skulle bli tvungen att köra på den vägen igen slog mig. Jag hade inte varit i närheten av den vägen eller det området sedan olyckan, om man då inte räknade med drömmen jag hade haft för flera veckor sedan. Hela vägen hade jag nästan krypkört, bara för att jag var så rädd för att någonting skulle gå fel. Självklart blev jag ju lite sen på grund av min egen skräck för min egen säkerhet.

Men tillslut stod jag äntligen utanför den dörren som jag egentligen aldrig trodde att jag skulle få se igen. Jag stod där, darrande igenom hela kroppen som ett asplöv, och bara väntade på att ytterdörren skulle öppnas från insidan. Någon minut hann gå innan det öppnades och jag fick se båda Oscars föräldrar framför mig. Direkt bet jag mig i läppen och önskade med hela mitt hjärta att Oscar skulle tränga sig förbi dem och rädda mig ur den här situationen.

"Åh hej Felix! Vad kul att få se dig igen", sa Oscars mamma med entusiasm som liknade hennes sons. "Det är bara att komma in."

Jag log försiktigt och steg in i huset. När jag försiktigt drog av mig mina kängor och min jacka hörde jag Oscars pappa säga någonting.

"Jag hoppas att du inte har kört på någon mer oskyldig människa på sistone", sa han med humor i rösten.

"S-Självklart inte", fick jag förskräckt ur mig.

"Pappa, lägg av", hörde jag Oscar sedan säga. "Du skrämmer slag på honom."

Han kom fram och ställde sig framför mig, vilket lugnade ner mig en aning. Ett brett leende låg på hans läppar, som fick honom att kisa lätt med ögonen. Han var iklädd i en sådan där löjlig jultröja som alla på film alltid hade på sig under den här tiden på året.

"Hej, gick det bra att komma hit?" frågade han lätt.

"Jadå, om man bortser från det faktum att jag körde hur långsamt som helst hela vägen för att jag var orolig för att något skulle hända", mumlade jag och kände hur rodnad började spridas över mina kinder.

Jag antog att jag kände mig så pass nervös som jag gjorde bara för att jag var tvungen att behöva umgås med Oscar föräldrar. Jag hade inte träffat dem mycket, vilket gjorde att de fortfarande kanske inte hade fått något intryck av mig, vilket i sin tur gjorde att jag var tvungen att bete mig så bra som jag bara kunde för att få dem att gilla mig på riktigt.

Oscar la huvudet på sned och log lätt mot mig. Innan jag visste ordet av så låg hans läppar mot mina. En snabb kyss delade vi innan han tog tag i min hand för att lättare kunna dra mig med sig. Han nästan skuttade mot det vardagsrum som fanns i slutet av hallen. Han slog sig ner i en stor soffa, och jag föll bara ner i hans famn.

"Det är jul", viskade han i mitt öra när han hade satt sina armar om min kropp. "Det är äntligen jul, Felix."

Jag vände mig snabbt om i hans famn så att vi istället satt mittemot varandra. Oscar hade slutit sina ögon, och även fast jag inte fick se hans ögon så gick det att se lyckan i hans lugna ansikte. Men, efter någon minut så fick jag se hans blå ögon igen.

"Även fast du har berättat gång på gång varför du älskar vintern och jul så mycket så förstår jag det inte", yttrade jag mig och skakade förvirrat på huvudet.

"Om du bara skulle vilja så skulle jag gärna sitta här resten av dagen och berätta det om och om", sa Oscar saligt.

"Jag klarar mig nog bra utan det", svarade jag lättsinnat.

Oscar såg på mig med en bedrövad blick, som att han blev förolämpad över att jag inte ville höra mer om det som var det viktigaste i världen enligt honom. Det var faktiskt ganska roligt, när jag tänkte efter på det.

Resten av dagen flöt på bra, bättre än vad jag hade trott. Att spendera jul tillsammans med Oscars familj var helt otroligt. Visst, julafton runt om i hela Sverige var väl säkert ganska liknande, men det fanns de där detaljerna som gjorde allting ännu bättre. Maten var nästan bland det godaste jag hade ätit. Min nervositet inför Oscars föräldrar hade snabbt släppt, vilket var så skönt. Jag kunde lätt prata med dem i slutet av dagen. Det var som att jag inte ville lämna den mysiga villan när klockan blev alldeles för mycket.  Jag var glad över att jag hade bestämt mig för att låta Oscar bjuda in mig till hans familjs julafton. Om jag inte hade gått med på det så skulle jag troligtvis ha sovit i min gamla barnsäng hemma hos mina morföräldrar vid det här laget, vilket inte riktigt var någonting som jag hade någon lust att göra alls.

"Jag måste verkligen lyssna mer på dig", sa jag till Oscar medan jag stod och knöt mina skor. "Dina idéer är tydligen hur bra som helst."

"Det vet jag väl", flinade Oscar till svar. "Det var kul att du ville komma, Felix."

Jag log tillbaka mot honom. Han skuttade fram mot mig och slängde armarna om mig i en hård kram. Under någon minut kände jag mig stel som en pinne, men då jag fick lägga mina armar om hans kropp så kändes allting plötsligt så mycket, mycket bättre.

-

Imorgon är det fredag!! Yey!! Helg!!
Alltså, en del av mig längtar till måndag, för jag har massor med saker i skolan på måndag - retorikdebatt, svenskaseminarium och tyskaläxaförhör. Skoj, eller hur? Har ni massor i skolan just nu?

Har ni något skoj ni vill berätta? Skriv en kommentar!

Jag testade en ny tesmak idag (jag är väldigt kräsen gällande te) - Lady Grey - och den var faktiskt ganska ok. Så, vips, här har ni ett tetips! Det trodde ni väl aldrig att ni skulle få, va?

Jag borde nog ta och plugga eller någonting nu, så att jag är lite produktiv idag.

Jag hoppas att ni har haft en fin torsdag! Ta hand om er!
Kramar till er alla!! ❤️❤️