The Car Crash » foscar

Kapitel tjugonio

Egentligen är inte någon form av shopping alls någonting som jag tycker om så gick jag och Oscar runt i Stockholms centrum. Julafton kom närmare och närmare, vilket gjorde mig lite nervös faktiskt. Jag kände bara hur stressad jag blev av allting som hade med jul att göra, vilket verkligen verkade vara motsatsen till Oscar. Han hade varit glad hela dagen, bara pratat på som han brukade. Men visst skulle jag inte klaga, jag älskade att få spendera tid med honom.

"Du borde fira jul tillsammans med min familj!" utbrast han glatt när vi äntligen satte oss ner på ett café.

Jag hade nästintill börjat få träningsvärk i benen efter allt vårt gående. Vi hade fått gå fram och tillbaka runt om i hela centrum bara för att Oscar gång på gång hade kommit på att han hade glömt bort någonting längre bort än var vi hade befunnit oss. Trött satte jag huvudet mot väggen bakom mig, slöt ögonen lätt.

"Det skulle vara ganska skönt med lite omväxling", mumlade jag. "Annars brukar jag och mamma alltid åka till mina morföräldrar på julen, och de bjuder alltid dit så mycket släktingar som jag knappt känner."

Ett lätt skratt lämnade Oscar släpps. Jag öppnade ena ögat och tittade på honom. Han log mot mig med blänkande tänder, vilket också fick mig att le. Han tog upp den stora koppen med varm choklad som stod framför honom.

"Vi brukar också ställa till med fest under jul, men i år blev det bestämt att jag och mina föräldrar skulle vara själva", sa Oscar efter en klunk av den varma drycken. "Jag brukar bli helt utmattad av våra julaftnar, så i år kanske jag inte stupar i säng så tidigt."

Ännu ett skratt lämnade min pojkväns läppar. Länge såg jag på honom. De blå ögonen lös som havet alltid gjorde i solens ljus på sommaren. Det blonda håret omfamnade honom som en ängels gloria. Alla hans ansiktsdrag var vackra, det fanns inget som förstörde någonting i hans ansikte.

"Felix, du stirrar", fick han flinande ur sig.

"Förlåt", svarade jag och skakade på huvudet för att försöka komma tillbaka till verkligheten. "Du är bara väldigt vacker, vilket gör att det blir svårt att dra bort blicken från dig."

Oscar log länge mot mig. Jag tog ett bett av bullen framför mig och tittade tillbaka mot honom.

"Du är också jättevacker, Felix", svarade han.

Hans ord fick leendet på mina läppar att bli ännu större än förut. Oscar fortsatte att prata, men om vad visste jag inte riktigt, då jag började zona ut lite från verkligheten, igen. Vi satt länge på caféet, vilket var ganska skönt. Delar av mig hade känt att det nog skulle bli ganska ansträngande att gå runt och julhandla med Oscar, om man bara tänkte på hans entusiasm för vintern. Jag hade ju haft rätt, jag kände mig slut redan vid caféet, och då var vi inte ens klara till hälften. Oscar hade haft med sig en milslång inköpslista på julklappar han tydligen behövde köpa. Jag förstod inte att han kunde ha en sådan bra fantasi till vad han skulle köpa, jag hade ingen aning om någonting alls. Från nästan varje butik vi hade hunnit gå in till hittills hade han gått ut med minst en kasse, medan jag inte hade fått med mig någon alls.

Efter en lång tid på det mysiga caféet vi hade valt att gå till så reste vi oss för att fortsätta på Oscars lilla shoppingresa runt om i Stockholms centrala delar. Hans hand greppade min snabbt så fort vi kom ut i kylan igen. Hans fingrar var lika varma som vanligt, och mina var lika kalla som vanligt. Jag kunde nästan känna hur han hoppade till lite när våra fingrar möttes.

"Jag förstår inte att du alltid är så kall om händerna", sa han förbryllat. "Du är ju inte kall någon annanstans."

Han satte upp sin lediga hand mot min kind, skakade förvirrat på huvudet när han kände värmen som den gav ifrån sig.

"Egentligen förstår jag inte det heller, men det är tydligen bara sådan jag är", svarade jag och ryckte lätt på axlarna. "Vart ska vi gå nu?"

"Åh!" utbrast Oscar och drog upp sitt papper med alla julklappar skrivet på med en slarvig handstil. "Hm, mot Hemtex. Mamma har länge klagat på våra gamla handdukar, så jag ska köpa lite nya."

Med glada steg började han gå, jag fick ifrån mig en lätt suck medan jag stapplade efter honom. Oscar gick helt rak i ryggen, med perfekt hållning - vilket var nästintill min raka motsats. Så fort jag började bli trött eller uttråkad så sjönk jag ihop och såg ut som Ringaren i Notre Dame. Det verkade inte vara någonting som Oscar tänkte på alls, allting som fanns innanför hans pannben för tillfället var att göra sin älskade julafton perfekt.

Tanken på att jag skulle få spendera julen tillsammans med Oscar fick mig faktiskt att längta lite mer till den speciella dagen. Jag ville verkligen se vad han hade i tankarna av en "perfekt julafton".

-

Hallihallå! Idag fick jag lust att uppdatera idag, söndag, istället för imorgon. Varför vet jag inte, haha, men här har ni!

Idag ska jag träffa två kompisar på stan, vilket ska bli kul! Egentligen skulle jag ha gjort det igår, men nä, det blev ändrade planer.

På tal om Ringaren i Notre Dame (som det står något om i kapitlet ;) Hoppas att ni alla läser noga och såg det!! ;)) så relaterar jag till det så mycket. Jag har världens värsta hållning och jag måste verkligen försöka lära mig att få rakare hållning!!

Förresten, jag har hittat lite bra musik nu på sistone, vill ni ha fem tips? Såklart ni vill! Här har ni:

* Choke - I Don't Know How But They Found Me
* party favor - Billie Eilish
* Bad Behavior - The Maine
* Six Feet Under - Bohnes
* No Mercy - Pvris (okej den här har funnits i min spellista enda sedan All We Know Of Heaven, All We Need Of Hell kom ut, men låten är grymt bra i vilket fall!!)

Åh, jag tycker om musik så mycket! Om ni har lyssnat på någon bra låt på sistone, berätta gärna! Det är alltid kul att hitta musik!

Jag borde nog gå och göra mig i ordning så att jag inte somnar om eller missar bussen eller vad jag nu kommer göra haha.

Ha en så bra dag allesammans! Ta hand om er och varandra!
Kramar till er alla!!